Förord: Varför har vi skrivit ett utkast till språklag för Sverige?

Samtliga riksdagspartier säger sig idag stödja förslaget att svenska skall fastslås som officiellt språk i Sverige. Under våren - sommaren har det förts förhandlingar mellan regeringen och de övriga riksdagspartierna, varvid man försökte enas om ett kommittédirektiv. Regeringen skulle ha fattat beslut om detta direktiv under sommaren, men behandlingen av ärendet uppsköts.

Det är ett viktigt steg att slå fast att svenska också är officiellt språk i Sverige, eftersom svenskan redan är officiellt språk i Finland och EU liksom att det sedan tidigare finns fem officiella minoritetsspråk i Sverige.

Men hur ska en svensk språklag se ut? Vi som undertecknat detta utkast anser att en svensk språklag skall

* ange den enskildes rättigheter och myndigheters/organisationers/företags  skyldigheter, samt även innehålla bestämmelser om sanktioner;

* vara kortfattad och överskådlig;

* utgöra den rättsliga basen för att svenska, och inte engelska, också i framtiden fungerar som det gemensamma, offentliga språket i Sverige;

* fungera som en ramlag, som hänvisar till olika förordningar och föreskrifter, om dessa redan innehåller bestämmelser om språkanvändning;

* samtidigt vara överordnad alla andra förordningar och föreskrifter, som i något avseende behandlar svenska språkets ställning.

Det finns flera språklagar i bruk i Europa, vilka uppfyller sådana slags krav, exempelvis den finländska, katalanska, lettiska och polska språklagen. Ingen av dessa lagar är heller längre än tjugo sidor – den kortaste är på sex sidor.

Detta utkast skall i första hand ses som ett diskussionsinlägg. Vi är fullt medvetna om att det innehåller luckor, eftersom vi inte har fullständig överblick över alla domäner, där svenska språket används, eller över alla lagar, förordningar och föreskrifter, som innehåller bestämmelser om användningen av det svenska språket. Genom detta utkast vill vi alltså konkret åskådliggöra en svensk språklag, som på sikt skyddar det svenska språket från engelskans ökande användning inom hela samhällssektorer. Språklagens syfte är således inte att motverka den inlåning av ord som alltid förekommer i ett levande språk, inte heller att försvaga de officiella, redan beslutade, minoritetsspråkens eller hemspråkens ställning i landet.

Vi uppskattar alla kommentarer, såväl kritiska som positiva, och hoppas att detta utkast skall leda till en konstruktiv och framåtsyftande diskussion! Sprid gärna utkastet vidare!

Per-Owe Albinsson,Enskede/Olof Flemström, Sundbyberg/Peter Holmer, Tyresö/Olle Käll, Gävle/Anders Larsson, Lund/Per-Åke Lindblom, Spånga/ Marianne Lindholm, Ronneby/Britt Liwing, Gävle/Arne Rubensson, Årsta/Cecilia Rydbeck, Genève, Schweiz

Medlemmar i nätverket Språkförsvaret

7/9 2006

 

1 kapitel

Allmänna bestämmelser

1 §

Officiellt språk

Sveriges officiella språk är svenska.

2 §

Officiella minoritetsspråk

Sveriges officiella minoritetsspråk är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. De officiella minoritetsspråkens ställning regleras i detalj i särskild lag.

3 §

Syftet med lagen

1. Syftet med denna lag är att säkerställa svenskans användning inom alla samhällssektorer med hänsyn tagen till de nationella minoritetsspråken och hemspråken, samt att definiera språkliga rättigheter och skyldigheter för att tillförsäkra medborgarna i Sverige rätten att använda det officiella språket i alla sammanhang. Svenska språket har en särställning i och med att det förutsätts vara det gemensamma språket för alla medborgare. Därmed understryks att alla medborgare bör behärska det svenska språket mer eller mindre.

2. Målet är att vars och ens rätt till god samhällsservice och rättvis rättegång garanteras oberoende av språktillhörighet samt att individens språkliga rättigheter förverkligas utan att han eller hon särskilt behöver begära det.

3. Myndigheterna har rätt att ge bättre språklig service än vad denna lag föreskriver.

4 §

Lagens tillämpningsområde

1. Denna lag är tillämplig för hela den offentliga sektorn, statschef, regering, departement, ämbetsverk och affärsdrivande verk, domstolar samt övriga statliga myndigheter, landsting och kommunala myndigheter, liksom för alla institutioner, som finansieras med skattemedel, som exempelvis utbildningsväsendet, för företag, som till sin huvuddel ägs av svenska medborgare eller företag med huvudkontor i Sverige och alla företag, som har upprättat någon form av avtal med svensk myndighet, om inte något annat särskilt föreskrivs.

2. Särskilda föreskrifter bör utarbetas om språkanvändningen i privata företag, organisationer, institutioner, påverkar berättigade intressen hos allmänheten.

3. Denna lag är icke tillämplig för språkanvändningen  i icke-officiella sammanhang, i privat och intern kommunikation, eller i tjänster, ceremonier, ritualer eller andra slag av verksamhet hos religiösa organisationer.

5 §

Andra typer av språk

1. Med  hemspråk (också benämnda modersmål) avses hädanefter språk, som talas av invandrare i Sverige eller deras ättlingar och vilka före invandringen till Sverige inte hade svenska som modersmål eller första språk.

2. Med främmande språk menas ett språk som en person lärt sig efter sitt modersmål i en annan miljö än den där språket normalt talas. Om benämningen förekommer i denna text, ses språket i relation till svenska språket. Beteckningen moderna språk avser hädanefter språk i vilka det sker och eller har skett undervisning i Sverige, bland annat engelska, tyska, franska och spanska, på såväl grundskole- som gymnasie- och högskolenivå.

2 kapitel

Speciella bestämmelser

6 §

Den offentliga förvaltningens språk

1. Alla svenska medborgare skall ha rätt att använda svenska i alla offentliga angelägenheter av vilket slag det än vara månde.

2. Alla dokument med rättslig kraft måste vara tillgängliga på svenska.

3. Alla offentliga dokument, konferenser och andra sammankomster skall möjliggöra användning av svenska språket.

4. De som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin skriftliga kommunikation med medborgarna använda en klar och begriplig svenska.

5. Svenska språket skall vara det enda obligatoriska språket för alla i Sverige.

6. Medborgare, som talar ett nationellt minoritetsspråk, har rätt att använda sitt språk vid kontakt med alla myndigheter i områden, där språket av hävd har talats. De har också rätt att bli bemötta på sitt eget språk.

7. Medborgare, som inte behärskar svenska, har rätt till tolkning vid kontakt med alla myndigheter.

8. Det åligger alla svenska myndigheter, institutioner, inrättningar och sammanslutningar, som finansieras med skattemedel, att värna och utveckla det svenska språket så att det fortfar att fungera som ett samhällsbärande språk i de sammanhang organisationen verkar.

9. Sveriges regering och riksdag skall tillförsäkra olika språkvårdande organ, Svenska Akademien, Språkrådet med flera, tillräckliga medel för att fullgöra sina uppdrag och åligganden.

10. I andra lagar, förordningar och föreskrifter finns ytterligare bestämmelser om hur det svenska språket skall användas. Det finns också bestämmelser om användningen av de nationella minoritetsspråken, teckenspråket och hemspråken.

7 §

Undervisningsspråk inom grund- och gymnasieskolan

1. Det övergripande målet för språkundervisningen i grund- och gymnasieskolan i Sverige är att alla medborgare förutom svenska skall behärska minst två moderna språk. Ett nationellt minoritetsspråk eller ett hemspråk kan ersätta ett av dessa moderna språk.

2. Ett nationellt minoritetsspråk kan användas som första undervisningsspråk i såväl grund- som gymnasieskola.

3. 3. Undervisningstiden på annat språk än svenska inom offentlig finansierad grund- och gymnasieskola får ej överstiga en tredjedel av den totala undervisningstiden (med undantag för rena språkämnen). Skolor med undervisningstiden på ett annat språk (med undantag för rena språkämnen) skall med en språkplan visa hur ämnesvokabulären på svenska tillgodoses och upprätthålls, både som samhällsbärande språk och individuellt för eleverna på skolan. Dispens, som innebär parallellspråkighet och som motiveras av pedagogiska skäl, kan ges i områden med stor koncentration av ett visst hemspråk. Dispens kan också ges för språkundervisning av barn, vars föräldrar endast kommer att vistas en på förhand begränsad tid i Sverige. Friskolor, vilkas undervisningstid i annat språk än svenska, överstiger den angivna tiden för kommunala skolor, skall inte erhålla något skattefinansierat stöd. Dispens kan likaledes ges för språkundervisning av barn, vars föräldrar endast kommer att vistas en på förhand begränsad tid i Sverige.

4. Alla barn, som har en förälder som inte har svenska som modersmål har rätt att erhålla undervisning i sitt modersmål i såväl grund- och gymnasieskolan.

5. Nationella prov i svenska genomförs i årskurs 2, 5 och 9 i grundskolan för att noga kunna följa språkutvecklingen hos eleverna och för att tidigt kunna sätta in insatser för den enskildes språkutveckling.

6. I gymnasieskolan skall två betyg, nämligen i muntlig och skriftlig framställning och litteraturkunskap, sättas i svenska för att markera ämnets karaktär av bildningsämne och svenskan ställning som det gemensamma språket för landet.

7. Undervisning skall ske i både danska och norska i såväl grund- och gymnasieskolan i syfte att upprätthålla den mellannordiska språkförståelsen.

8.  Kunskaper i två moderna språk (med det tillägg som anges i § 7.1), varvid det andra språket också skall behärskas väl, förutom svenska, skall premieras i samband med intagning till högskolan.

9.  Undervisningen i svenska och andra språk inom grund- och gymnasieskolan regleras närmare i andra lagtexter och förordningar.

8 §

Undervisningsspråk inom universitet och högskolor

1. Högskolans interna arbetsspråk liksom kontaktspråk med svenska myndigheter är svenska.

2. Undervisningsspråket inom högskolan är normalt svenska. Studenter med svenska som modersmål har alltid rätt till undervisning på svenska.

3. Danska och norska är jämställda med svenska som undervisningspråk.

4. Undervisning kan ske på engelska eller annat främmande språk, om en grupp studenter inte behärskar svenska, eller om det är motiverat av ämnets karaktär eller vetenskapliga nivå och inriktning. I språkämnen sker undervisningen på respektive språk.

5. En svensk student har alltid rätt att examineras på sitt eget språk. Utländsk student har rätt att examineras på engelska eller annat främmande språk.

6. Undervisande personal skall behärska svenska, engelska eller annat främmande språk. Den som inte behärskar svenska skall lära sig fullgod svenska senast inom två år efter anställningens början. Med fullgod svenska menas att vederbörande skall kunna kommunicera på förståelig svenska.

7. Vetenskapliga artiklar och avhandlingar kan skrivas på svenska, danska, norska, engelska, eller annat främmande språk, främst tyska, franska och spanska. Dispens kan medges för annat främmande språk som har en etablerad vetenskaplig vokabulär.

8. En avhandling som skrivs på svenska eller annat jämbördigt språk enligt ovan förutom engelska, skall förses med en fyllig sammanfattning på engelska, som motsvarar 10 – 15 procent av avhandlingens längd. En avhandling som skrivs på engelska eller annat främmande språk skall förses med en fyllig sammanfattning på svenska, som motsvarar 10 – 15 procent av avhandlingens längd.

9.  Staten skall alltid genom ekonomiskt stöd garantera att det finns tillräckligt med kurslitteratur på svenska, dock minst hälften på grundkursnivå, för att vidmakthålla en vetenskaplig terminologi på svenska.

10. Universitet och högskolor har ett särskilt ansvar att upprätthålla svenska som ett vetenskapligt språk, i att förmedla relevanta vetenskapliga resultat till samhället på begriplig svenska och med en heltäckande terminologi.

11. Det ankommer på Högskoleverket att följa språkutvecklingen inom högskolan genom att bland annat inhämta relevant statistik.

12.  Ytterligare bestämmelser anges i Högskoleförordningen.

9 §

Svenska språkets ställning inom Europeiska Unionen

1. Svenska är ett av EU:s officiella språk.

2. Den svenska regeringen och dess representanter i olika organ inom EU skall verka för ett mångspråkigt Europa och försvara svenska språkets ställning genom att sträva efter att använda svenska i alla viktiga sammanhang, i synnerhet inom ministerrådet, kommissionen och EU-parlamentet.

3. En svensk officiell representant skall alltid tala svenska i EU-sammanhang, d.v.s. på möten och sammanträden, utom i de fall då tolkning inte låter sig göras av praktiska skäl.

4. Den svenska regeringen skall säkerställa att alla viktiga EU-dokument skyndsamt översätts till svenska.

5. Sverige ansluter sig till EU:s övergripande målsättning att alla medborgare förutom sitt modersmål skall lära sig minst två främmande språk.

10 §

Svenska språkets ställning inom näringslivet

1. Patenthandling måste vara översatt till svenska för att vara giltig i Sverige.

2. Företag, som sluter någon form av avtal med svensk myndighet eller inrättning, som finansieras med skattemedel, måste tillhandahålla all relevant information i sammanhanget på svenska.

3. Företag som i annan lag än denna åläggs att tillhandahålla allmänheten information i något avseende, måste publicera denna information i första hand på svenska.

4. Företag, som till sin huvuddel är svenskägda eller har sina huvudkontor i Sverige, måste publicera verksamhetsberättelser och årsredovisningar på svenska.

5. Alla arbetsrättsliga handlingar, såväl kollektivavtal som enskilda avtal, skall alltid upprättas i en fullständig och rättsligt giltig svensk version.

6. Om koncernspråket i ett företag är ett annat än svenska, har arbetstagarrepresentanter och arbetstagare rätt att begära översättning till svenska av alla dokument, som de enligt svensk lag äger rätt att ta del av. Om förhandlingar sker på annat språk än svenska, har de dessutom rätt till tolkning.

7. Företag, som till sin huvuddel är svenskägda eller har sina huvudkontor i Sverige, måste publicera sina platsannonser på svenska. Parallell översättning till främmande språk är tillåten under förutsättning att den svenska texten står främst.

8. Offentliga anbud eller tävlingsbidrag kan alltid läggas fram på svenska. Vilka främmande språk som är tillåtna i respektive sammanhang avgörs från fall till fall.

11 §

Konsumenträtt

1. Juridiska avtal, försäkrings- och resevillkor och säkerhetsföreskrifter måste alltid finnas på svenska.

2. Nya produkter måste alltid förses med en fullständig översättning av villkor och användningssätt, innan de kan introduceras på den svenska marknaden.

3. Innehållsdeklarationer, bruksanvisningar, installationsanvisningar och skötselråd avseende allt från livsmedel, kemiska produkter, kläder, dataspel, sportartiklar och så vidare måste alltid finnas på svenska.

4. Ytterligare bestämmelser i fråga om språkanvändning kan förekomma i konsumentköplagen, konsumenttjänstlagen och i föreskrifter från exempelvis läkemedelsverket.

12 §

Massmedia

1.De företag, SVT och Sveriges Radio, vars verksamhet regleras av Sveriges riksdag och regering, liksom TV4 och andra mediaföretag, som slutit avtal med den svenska staten, har ett särskilt ansvar för att värna om det svenska språket.

2. Programspråket i SVT, Sveriges Radio och TV4 är normalt svenska, om inte sändning sker på de nationella minoritetsspråken eller hemspråken, eller i undervisningssyfte .

3. Minst en tredjedel av materialet i långfilms- och musikutbudet i SVT, Sveriges Radio och TV4 skall vara på svenska. Högst en tredjedel av samma utbud får ske på ett och samma främmande språk, i syfte att främja språklig mångfald.

4. Mediekanaler, vilkas verksamhet regleras av Sveriges riksdag eller regering eller som slutit avtal med svenska staten, måste redovisa sin sändningstid utifrån språk, för att det skall vara möjligt att fastställa huruvida balansen är rimlig mellan olika språkområden.

5. Filmer och tv-program som sänds i de svenska tv-kanalerna enligt ovan skall ha en överordnad svensk titel.

6. Inget reklaminslag får sändas uteslutande på ett främmande språk utan översättning på textremsa.

7. Språkanvändningen i etermedia regleras ytterligare i bl.a. radio- och tv-lagen.

13 §

Namngivning

1. Namn på platser och orter skall enbart ges på svenska utom i områden, där meänkieli eller samiska av hävd har talats, varvid parallella namn kan användas.

2. Namn på institutioner, allmänna organisationer, byggnader, projekt och så vidare, som initierats eller bekostats av svensk myndighet skall ges på svenska. Parallell namngivning på främmande språk kan ske om det är befogat, men under förutsättning att det svenska namnet står först.

3 kapitel

14 §

Sanktioner

1. En ny myndighet inrättas för att utöva tillsyn av denna lags efterlevnad och föra processer vid överträdelser av samma lag. Fram till dess fullgör Språkrådet dessa uppgifter.

2. De som kan ställas till svars för överträdelser av denna lag är myndigheter, institutioner, inrättningar och föreningar, som helt eller delvis finansieras med skattemedel, företag, som till sin huvuddel ägs av svenska medborgare, eller sådana som har sitt huvudkontor i Sverige liksom företag som har inträtt i någon form av ekonomisk förbindelse med svensk myndighet. Privatpersoner kan aldrig ställas till svars för överträdelse av denna lag.

3. Överträdelse av denna lag är förenad med vite, vars storlek är beroende av förseelsens art, om det inte av särskilda skäl anses obehövligt.

(Språklagen, som antogs av en enhällig riksdag 2009, ligger här)