Vi är några av medlemmarna i en förening som anser att det måste till en ökad språklig medvetenhet bland allmänheten och en verklig vilja bland politikerna att stärka svenska språkets ställning. Anledningen är att engelskan enligt oss breder ut sig i onödan även om språket är bra i internationella sammanhang. Visserligen fick vi en språklag 2009 men den är i dagsläget en papperstiger. Att vi efter 18 år fortfarande inte kan kontakta vår egen regering via en svenskspråkig e-postadress säger det mesta om språkfrågans låga prioritet.

Det råder en anglofili som genomsyrar hela samhället. Några exempel: Ett ökande antal människor sätter sina barn i engelskspråkiga grund- och gymnasieskolor trots att ämnet redan är obligatoriskt. Situationen på högskolan ska vi inte tala om. Byggnader, bostadsområden, reklam och diverse företeelser benämns på engelska. Filmtitlar översätts inte till svenska och även filmer från icke-engelskspråkiga länder får engelska titlar i Sverige.

Det finns en stor övertro på engelskan och risken finns definitivt i dagsläget att vi schabblar bort vårt eget språk. Engelskan är inte gångbar överallt som många tycks tro. En verkligt globaliserad värld innebär mångspråkighet. Här utgör EU:s tolkningsorganisation ett gott exempel men svenska EU-företrädare är bland de sämsta på att utnyttja denna service.

Det är bara vi svenskspråkiga själva som kan stå upp för vårt språk. Om inte vi bryr oss om det hur ska vi då kunna förvänta oss att andra gör det? Något att tänka på för dem som klagar på invandrares svenskkunskaper och själva använder onödig engelska.

Mikael Albacke, Bromma
Per-Owe Albinsson, Enskede
Lars Fredriksson, Åkersberga
Tord Gyllenhammar, Göteborg
Ulf Parde, Umeå
Olof Pettersson, Skarpnäck
Fredrik Vrang, Malmö
Janviktor Wahlgren, Björkö

Samtliga medlemmar i Språkförsvaret

(Publicerad i Sydsvenska Dagbladet 16/5 2012 och i Svenska Dagbladet 23/5 2012)