Sprakforsvaret
   

Till försvaret av svenska språket

I lördags hände det igen, svensk journalist intervjuade italienska modeskapare på engelska i radion. Italienarna svarade, mer eller mindre stapplande på engelska. Det livar upp ett program, ger närhet när man hör den intervjuades röst och tal. Men är det inte oäkta, ja till och med pinsamt när man inte får lyssna på originalspråket? Handlar det om engelska som i lördags översätts eller sammanfattas det inspelade ofta inte ens till svenska. Det förutsätts att lyssnarna hänger med. Alla kan väl engelska?

En del journalister är kanske dåliga på främmande språk, de är offer för en dålig skolpolitik där engelska prioriteras som det främmande språk som räknas och där svensk språk- och litteraturundervisning tycks vara i utförsbacken jämfört med tidigare generationers.

Genom århundraden har svenska språket blivit påverkat av grekiska, latin, tyska, franska och engelska. Men aldrig har Sveriges majoritetsspråk medvetet kommit i skymundan som i modern tid –  påskyndad genom datorisering och en anpassning till ensidigt uppfattad internationalisering. Till att börja med, var det nödvändigt att stryka alla ä, ö och å? På tyska förvandlades ä, ö och ü till ae, oe och ue. I Sverige uppfattas engelska som huvudspråk i internationella samband som det gäller att sprida även på hemmaplan - för att kunna nå ut? Göra sig begriplig? Inom vetenskapen, näringslivet och konstnärslivet  I Europa (EU) är det ändå tyska som talas av en majoritet. Och spanskan är mera spridd över jorden än engelskan.    

2011 bildades föreningen Språkförsvaret efter att ha pågått som privat webbsida i nio år. Att försvara svenska språket, särskilt gentemot engelskans expansion, är den första av tre huvudinriktningar. Man förordar mångspråkighet och särskilt vikt läggs det på mellannordisk språkförståelse. 2011 antog föreningen en programförklaring som ger uppslag hur svenskan skulle kunna hävda sig i framtiden. Den och många andra tidningsartiklar publicerade genom åren, finns nu samlade i en bok som föreningens antologi (Svenskan – ett språk att äga, älska och ärva, 2011).               

Språk är kultur. Nyanserna går alltid förlorade på ett främmande språk. Tar inte svenskarna sitt eget språk och sin kultur på allvar? Är det därför så lätt för engelskan att ta över? På väg ut från min stad finns en trafikskylt, en varningstriangel med några ankor på. Under skylten står Duck crossing. Mitt på den sydhalländska landsbygden!   

På 1960-talet blev jag bekant med pashto, ett av Afghanistans språk. Jag blev förvånad hur lätt det var att begripa språkets enkla uppbyggnad. - Det kunde ju lätt bli ett världsspråk for det ur mig. Min afghanske informatör svarade med ett leende, - det är en fråga om ekonomi och inget annat.    


Sanni Gerstenberg
     
Ur: Miljömagasinet 19/2012, ledarstick