Från: Jonas Borelius
Skickat: den 31 juli 2013 23:42
Till: Marie Wennersten
Kopia: Nina Glans
Ämne: SV: Den OerHÖRDA kören
 
Hej Marie och tack för ditt svar.
 
Jag blev väldigt glad när jag såg ditt mail. Det är nämligen inte så ofta jag får svar när jag mailar till SR med åsikter om program.
 
Jag förstår ditt dilemma och jag kan också förstå att du valt att inte ordagrant översätta allt. Du kanske skulle nämnt ditt motiv att inte översätta allt i början av programmet? Det hade kanske också fört med sig att man lyssnat på Drummond på ett annat sätt än att bara försöka hänga med i engelskan? Dessutom hade det gett en annan acceptans till att inte allt översattes tror jag.
 
Orsaken att jag reagerade är att jag märker hur engelskan smyger sig in mer och mer i Sveriges Radio. Det finns också en övertro på svenskars förmåga att förstå och prata engelska. Man läser ofta att svenskar är så duktiga på engelska och det kanske vi är om vi jämför oss med fransmän, tyskar, italienare med flera, men de flesta av oss i Sverige är långt, långt, långt sämre på engelska än den som har engelska som sitt modersmål. Jag är akademiker och har jobbat större delen av mitt yrkesverksamma liv på internationella företag som haft engelska som koncernspråk, men tycker ändå att det kan vara svårt att förstå en hel del av det som sägs i ditt och andras program med mycket engelska. Och ändå kanske jag kan räkna mig till en något priviligierad grupp i Sverige när det gäller engelska språkkunskaper.
 
Jag förstår som sagt hur du resonerat och jag kan också hålla med dig, men min poäng är att Sveriges Radio har ett större ansvar än kommersiella radiokanaler att värna om svenska språket och att inte slentrianmässigt ”släppa på” med mer och mer engelska och framför allt inte oöversatt engelska. Det finns en tendens i nyhetsprogram, sportprogram, kulturprogram med flera, att sända fler och fler inslag med engelska som översätts väldigt summariskt eller inte alls.
 
Återigen, tack för att du tog dig tid att svara!
 
Jonas
 
Från: Marie Wennersten
Skickat: den 31 juli 2013 17:58
Till: Jonas Borelius
Kopia: Nina Glans
Ämne: SV: Den OerHÖRDA kören
 
Hej Jonas och tack för ditt mail.
 
Först och främst vill jag säga att det är roligt att du hör av dig, feedback är viktigt och inte något vi som programmakare är bortskämda med.
 
Ja, sedan är det själva sakfrågan. Jag tänkte mycket på detta med översättningar när jag gjorde programmet. Satt där med intervjuer och annat material insamlat under flera års tid och undrade hur jag skulle kunna få plats med allt jag ville berätta. Och hur jag skulle få med tillräckligt mycket av de andras röster, så att det inte bara blev jättelånga prator av mig, programmet igenom.
 
Jag tänkte att det viktigaste skulle jag översätta och berätta på svenska, men att sånt som mer handlade om en stämning eller attityd hos den intervjuade, kunde passera oöversatt, för att få plats med lite mer, totalt sett. Jag har resonerat som så, att det ibland är lika viktigt hur körledaren Drummond och de som sjungit i kören låter när de pratar, som exakt vad de säger. Sedan ger jag en sammanfattning, ibland före, ibland efter intervjubitarna som inte är ordagrann utan snarare återger essensen i det som sägs.
 
Tidigare har jag gjort program för Kulturredaktionen om våra minorietsspråk, bl a om romani chib, samiska och meänkieli så jag känner mig nära även frågor om våra minoritetsspråk. Men engelska är enligt mig raka motsatsen; ett majoritetsspråk som letar sig in överallt, till stor del p g a internet. Att vi dessutom har en väldigt anglosaxisk tradition vad gäller TV och film gör att de flesta svenskar exponeras för engelska språket regelbundet, vare sig de vill det eller ej. Jag menar inte att det är bra, tvärtom, men när det gäller ett fenomen som det just det här programmet handlade om, som springer ur en engelsktalande huvudperson, så har jag tyckt att det finns en poäng i att behålla mycket av engelskan. Jag har gjort mindre exakta, mer övergripande översättningar än om han talade t ex franska eller kinesiska. Det är inte för att jag inte brytt mig om lyssnarna, men för att jag gjort bedömningen att det är viktigare att få vara med och höra entusiasmen, engagemanget, frustrationen i rösterna så mycket som möjligt. Det är ju också ett program om rösten och vår förmåga att uttrycka oss med den.
 
Det är alltså så jag resonerat, och jag förväntar mig inte att du och alla andra lyssnare ska hålla med om att det är "rätt", men jag hoppas att det ger något att höra vad min intention var.
 
Med vänlig hälsning, Marie
 

Från: Jonas Borelius
Skickat: den 29 juli 2013 20:50
Till: Marie Wennersten
Kopia: Nina Glans
Ämne: Den OerHÖRDA kören
Hej Marie!
 
Jag lyssnade på Kulturradions ”Den OerHÖRDA kören” idag.  Mycket intressant program, och en kul variant av körsång. Jag är själv körsångare och skulle kunna tänka mig att medverka i The 17. Men jag reagerade på de långa monologerna och dialogerna på engelska, ibland väldigt summariskt översatta till svenska och ibland inte översatta alls. Du måste tänka på att det faktiskt finns stora grupper i Sverige som inte kan ta till sig så stora doser engelska eller inte kan engelska alls. Det känns lite nonchalant att inte ta hänsyn till dessa grupper.
 
Den första juli 2009 antog Sveriges Riksdag en språklag (Svensk författningssamling 2009:600) som säger att svenska är huvudspråk i Sverige. Utöver huvudspråket finns också de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. ENGELSKA ÄR ALLTSÅ INTE ENS ETT MINORITETSSPRÅK I SVERIGE ENLIGT SPRÅKLAGEN. Sveriges Radio har en särställning som ett företag i allmänhetens tjänst med uppgift att göra program för hela Sveriges befolkning. I Sveriges Radios sändningstillstånd sägs det bland annat att "...särskilt värna om svensk kultur och musik samt det svenska språket". Att ha program med långa summariskt översatta eller ibland helt oöversatta avsnitt på engelska kan inte sägas följa sändningstillståndet och inte heller språklagen.
 
Med vänlig hälsning
 
Jonas Borelius
Lidingö