Frågor om den mellannordiska språkförståelsen inför riksdagsvalet 2014

Dessa frågor skickas till samtliga riksdagspartier och till det parti som bedöms ha en reell chans att komma in i riksdagen.

(Kristdemokraternas svar i kursiv)

1. Hur ser ert parti på den mellannordiska språkförståelsen – hur viktig är den?

Svar: Den är viktig. I takt med att världen i många avseenden krymper, har kraven på kunskaper i globalt gångbara språk (t ex engelska) ökat. Svenska ungdomar blir allt bättre på engelska, vilket givetvis är bra och nödvändigt.

Tyvärr har däremot kunskaperna i svenska bland unga, försämrats över tid. Det är inte osannolikt att också förmågan att förstå och göra sig förstådd i relationerna med våra nordiska språkgrannar försämras i takt med att kunskaperna i svenska försämras. Denna utveckling är olycklig. Det nordiska samarbetet bör förstärkas och språkförståelse är en viktig förutsättning för detta.

De nordiska utbildningsministrarna antog 2006 Deklaration om nordisk språkpolitik , som f.ö. inte är juridiskt bindande. I denna formuleras en demokratisk språkpolitik för det mångspråkiga Norden:

”Utgångspunkten för den nordiska språkpolitiken är att Nordens samhällsbärande språk är och förblir starka och levande, att de som samhällsbärande språk förblir samhällsbärande och att det nordiska samarbetet även fortsättningsvis bedrivs på de skandinaviska språken, d.v.s. danska, norska och svenska.”

Vilken betydelse har denna deklaration haft sedan den antogs? Hur har den efterlevts?

Svar: Det är svårt att bedöma hur väl deklarationen har efterlevts. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att samhällsinstitutioner använder ett språk som alla förstår. Det är också viktigt att komma ihåg att språk är levande och förändras över tid. Det innebär dock inte att t ex myndigheter per automatik bör använda låneord utan att reflektera över om någonting kan sägas lika bra eller kanske till och med bättre utan låneord.

2. Den senaste omfattande undersökningen av grannspråksförståelsen i Norden, ”Håller språket ihop Norden?”, som genomfördes av professor Lars-Olof Delsing och fil.dr Katarina Lundin Åkesson vid Lunds universitet 2005, visade att grannspråksförståelsen i Norden, särskilt bland ungdomen, har försämrats sedan 1976. Undersökningen visade också att hälften av de danska och norska gymnasieeleverna hade fått grannspråksundervisning mot bara en fjärdedel av de svenska.

Om ni anser att den mellannordiska språkförståelsen är viktig, och om situationen inte har förbättrats sedan 2005, vad bör då göras för att säkerställa att grannspråksundervisningen omfattar alla gymnasieelever, inklusive de som läser svenska som andra språk?

Svar: Vi anser att den mellannordiska språkförståelsen är viktig. Så viktig att de nya läroplanerna som vi varit med och tagit fram innehåller krav på att elever i den svenska grund- och gymnasieskolan ska möta våra nordiska grannars språk i undervisningen. För de som går på ett studieförberedande gymnasieprogram ingår studier av texter på t ex norska och danska.

När det gäller de elever som läser svenska som andraspråk, måste man komma ihåg att de oftast har ett annat modersmål än svenska. Det innebär att inhämtande av goda kunskaper i det svenska språket kan vara en nog så svår utmaning. Vi har därför inga förslag om att införa krav på att svenska som andraspråk ska innehålla grannspråksundervisning.

Vi vill fortsätta satsa på att vända den negativa trenden med försämrade kunskaper i svenska språket. Vi tror också att goda kunskaper i svenska, är en förutsättning för att man ska kunna förstå grannspråken.

3. Vad anser ni om förslaget att användningen av danska och norska ska vara jämställd med användningen av svenska inom högskolan liksom att man inom högskolan hellre ska använda läroböcker på norska och danska än engelska, om de i övrigt håller samma nivå?

Svar: Vi tror inte att det skulle vara en klok prioritering av flera skäl. Vi bedömer att det i den globala värld vi lever i idag trots allt är viktigare att svenska studenter får goda kunskaper i engelska än i grannspråken. En annan orsak är att det är viktigt att vi kan locka till oss toppstudenter från hela världen om vi ska kunna upprätthålla de svenska lärosätenas goda renommé på den internationella arenan. Det finns dock inget som hindrar att litteratur på norska eller danska kan ingå i kurslitteraturen.

4. Bara en bråkdel av svenskarna kan se grannländernas tv-program i det statliga sändarnätet. De största distributörerna som Viasat, Canal Digital och Boxer, saluför inte ens nordiska kanaler. Däremot finns det en rad s.k. internationella underhållningskanaler med bl.a. sport, filmer och erotik. Anser ni att denna situation bör förändras och i så fall hur?

Svar: Det är bra att svenskar som bor nära våra grannländer kan se grannländernas tv-program. Vi anser också att det är positivt att SVT sänder danska och norska produktioner och att det förekommer samproduktioner mellan produktionsbolag i de nordiska länderna.

Det innebär dock inte att vi vill se en hårdare styrning av villkoren, vare sig för public service eller för de kommersiella distributörerna.

5. Med ett alltmer ökande flöde av produkter över gränserna, hur ser ni på det faktum att det kommer in varor till Sverige och övriga Norden utan vare sig innehållsdeklaration, bruksanvisning eller säkerhetsskrifter på de nordiska samhällsbärande språken (som omfattas av den nordiska språkkonventionen, d.v.s. svenska, danska, finska, isländska och norska)? Finns det behov att ett gemensamt nordiskt samarbete och initiativ för att säkerställa att medborgarna i Norden får tillförlitlig varuinformation på sina egna språk?

 

Svar: Tydliga och lättförståeliga innehållsdeklarationer och säkerhetsföreskrifter är en trygghetsfaktor som inte kan åsidosättas. Det borde vara en fråga för diskussion mellan de nordiska samarbetsministrarna.

6. Övriga synpunkter (om ni har något att tillägga).
   

19/8 2014