(Socialdemokraternas svar i kursiv)
1. Hur ser ert parti på den mellannordiska språkförståelsen – hur viktig är den?
Svar: De nordiska länderna har sedan länge ett djupt samarbete som inte minst grundar sig på en kultur- och språkgemenskap. Det är viktigt att det finns en mellannordisk språkförståelse. Språkförståelsen ökar möjligheterna till att arbeta och utbilda sig i andra nordiska länder. Utan gemensam språkförståelse skulle vi se sämre konkurrenskraft och färre jobb i Sverige och Norden.
2. De nordiska utbildningsministrarna antog 2006 Deklaration om nordisk språkpolitik, som f.ö. inte är juridiskt bindande. I denna formuleras en demokratisk språkpolitik för det mångspråkiga Norden: ”Utgångspunkten för den nordiska språkpolitiken är att Nordens samhällsbärande språk är och förblir starka och levande, att de som samhällsbärande språk förblir samhällsbärande och att det nordiska samarbetet även fortsättningsvis bedrivs på de skandinaviska språken, d.v.s. danska, norska och svenska.” Vilken betydelse har denna deklaration haft sedan den antogs? Hur har den efterlevts?
Svar: För Socialdemokraterna är denna deklaration viktig. Vi vill se att det nordiska samarbetet även i framtiden kommer att ske på skandinaviska. Inte minst inom det politiska samarbete som finns idag i Nordiska rådet/ ministerrådet samt i våra egna nordiska samarbetsorganisationer. Tyvärr så kan vi se hur kunskaperna i skandinaviska hos personer från Finland och Island minskar.
3. Den senaste omfattande undersökningen av grannspråksförståelsen i Norden, ”Håller språket ihop Norden?”, som genomfördes av professor Lars-Olof Delsing och fil.dr Katarina Lundin Åkesson vid Lunds universitet 2005, visade att grannspråksförståelsen i Norden, särskilt bland ungdomen, har försämrats sedan 1976. Undersökningen visade också att hälften av de danska och norska gymnasieeleverna hade fått grannspråksundervisning mot bara
fjärdedel av de svenska. Om ni anser att den mellannordiska språkförståelsen är viktig, och om situationen inte har förbättrats sedan 2005, vad bör då göras för att säkerställa att grannspråksundervisningen omfattar alla gymnasieelever, inklusive de som läser svenska som andra språk?
Svar: Gymnasieeleverna ska få kunskaper om språkförhållanden i Sverige och övriga Norden samt det svenska språkets ursprung. Det ingår också att läsa dansk och norsk skönlitteratur, delvis på originalspråk. Skolor ska följa den ämnesplan som finns och vi vill att lärare i svenska som andraspråk ska ha lika höga krav på behörighet som lärare i svenska i respektive årskurs. Vi vill också att skolornas kvalitet utvärderas varje år och för de skolor som inte når kvalitetsmåtten ska huvudmannen ha en lagstiftad skyldighet att upprätta en handlingsplan som visar vilka åtgärder man avser att vidta för att förbättra kvaliteten.
4. Vad anser ni om förslaget att användningen av danska och norska ska vara jämställd med användningen av svenska inom högskolan liksom att man inom högskolan hellre ska använda läroböcker på norska och danska än engelska, om de i övrigt håller samma nivå?
Svar: Det är upp till lärosätena bedöma vilket kurslitteratur som är lämplig, utifrån utbildningens innehåll och läromedlens kvalitet. All kurslitteratur ska hålla hög kvalitet och lärosätena ska ansvara för att säkerställa detta.
5. Bara en bråkdel av svenskarna kan se grannländernas tv-program i det statliga sändarnätet. De största distributörerna som Viasat, Canal Digital och Boxer, saluför inte ens nordiska kanaler. Däremot finns det en rad s.k. internationella underhållningskanaler med bl.a. sport, filmer och erotik. Anser ni att denna situation bör förändras och i så fall hur?
Svar: Ja, det vore bra om de nordiska tv-kanalerna fanns i utbudet hos fler distributörer än Comhem. Frågan har funnits på dagordningen i många år utan att man kunnat nå en lösning.
6. Med ett alltmer ökande flöde av produkter över gränserna, hur ser ni på det faktum att det kommer in varor till Sverige och övriga Norden utan vare sig innehållsdeklaration, bruksanvisning eller säkerhetsskrifter på de nordiska samhällsbärande språken (som omfattas av den nordiska språkkonventionen, d.v.s. svenska, danska, finska, isländska och norska)? Finns det behov att ett gemensamt nordiskt samarbete och initiativ för att säkerställa att medborgarna i Norden får tillförlitlig varuinformation på sina egna språk?
Svar: Krav på den närmare utformningen av den information som ska lämnas bör bestämmas på grundval av vilka varor och tjänster det är fråga om. En bruksanvisning bör vara avfattad på svenska eller utgöras av allmänt kända eller begripliga symboler. Vad gäller livsmedel måste märkningen vara väl synlig och lätt att förstå. Märkningen ska vara på svenska. I undantagsfall kan annat språk accepteras - men bara om stavningen obetydligt skiljer sig från svenska.
7. Övriga synpunkter (om ni har något att tillägga).
Svar: Sverige har varit drivande i det nordiska samarbetet och sett det som en mycket prioriterad uppgift i det internationella samarbetet. Inte minst den språkliga och kulturella gemenskapen är viktig att fördjupa och förstärka.
26/8 2014
