Guld i strupen? Rötter och relationer till svenska språket. Red. Frank-Michael Kirsch, Per-Åke Lindblom och Arne Rubensson. Språkförsvaret, Stockholm 2014. 242 sidor.

Den ideella organisationen Språkförsvaret har tidigare gett ut två antologier Svenskan – ett språk att äga, älska och ärva (recension i Språkbruk 1/2012) samt Såld på engelska? Om språkval och marknadsföring (Språkbruk 2/2013). Organisationen arbetar för att höja medvetenheten om det svenska språkets egenvärde i en alltmer globaliserad värld där man ser engelskan som det kanske största hotet.

I den nya antologin Guld i strupen? Rötter och relationer till svenska språket beskriver 20 skribenter (författare, forskare, översättare och redaktörer) sitt förhållande till svenskan. Naturligt nog är perspektiven många och infallsvinklarna mycket varierande. Också fyra finlandssvenskar kommer till tals, och två av författarna har också skrivit flera gånger i Språkbruk: Marika Tandefelt och Leif Höckerstedt.

Det är högt och lågt, stort och smått. Författaren Björn Randelid utbrister i sin artikel ”I dag har många som talar och skriver förvandlat språket till en kloak och container. (---) De tar inte ansvar för språket och det handlar inte om en positiv utveckling, utan om sabotage och skadegörelse av ett ovärderligt arv”. Det är ord och inga visor – om än kanske något överdrivet. Det kanske kan vara en poet tillåtet?

Det är spännande att läsa om professor Lars-Gunnar Anderssons arbete som expert i radioprogrammet Språket i Sveriges Radio där han medverkade i hela 16 år. Hur besvarar man komplicerade språkfrågor så alla förstår? ”Ibland måste man vara en aning kortfattad och inte krångla till det hela över radiolyssnarnas grammatiska smärttröskel” skriver Andersson.

Antologin kommer kanske inte med så mycket nytt, men utgör ändå ett mångskiftande bidrag till den språkpolitiska diskussionen.

Pia Westerberg

(Publicerad i Språkbruk nr 2/2015 – här med skribentens tillstånd)