Är det meningen att vi ska uppfatta att Elin Wägner är arg eller att hon bara urinerar med Växjökonstverket Pissed Elin? Om bland annat detta tycks debatten ha handlat på senare tid. För egen del uppfattade jag verkets namn som någonting helt annat när jag första gången läste om det: Asfulla Elin.

Pissed i modern, vardaglig engelska betyder nämligen oftast kraftigt berusad. För engelsktalande skulle statyn kanske snarare heta Pissing Elin om det är så att det handlar om att hon kissar, eller Pissed-off Elin om hon är upprörd.

Men debatten har också handlat om en helt annan och långt viktigare företeelse, det om det tveksamma bruket av engelska där det språket inte är relevant för sammanhanget, icke minst av svensktalande som inte behärskar det främmande språket.

Ty det är då det alltför ofta blir så fel.

Varför man måste ta till engelska när det finns fullgoda uttryck på svenska begriper jag inte.

Är det ett utslag av skryt där man vill imponera andra med att man kan (eller tror sig kunna) det andra språket?

Är det ett utslag av mindervärdeskomplex där man inte tycker att svenska språket duger?

Eller är det kanske bara något som ska beskrivas som fånigt klämkäckeri?

Hur kommer det att gå för svenska språket i en framtid om engelska ord efter hand ersatt många av de relevanta svenska orden?

Man suckar ibland numera när man går förbi butiker där det skyltas stort med ordet Sale, i stället för det adekvata svenska ordet Rea. Varför? Är det för att locka in de få engelsktalande turisterna som söker sig hit nu när det inte längre ens finns bilfärjor mellan Storbritannien och Sverige eller Danmark?

I så fall får man motsatta effekt hos fransktalande som i ordet sale läser betydelsen smutsigt eller snuskigt.

Det är inte fel att lära sig och sedan använda andra språk än sitt modersmål när det är befogat. Men ofta kan det låta bara dumt när det inte är påkallat och man inte riktigt behärskar det främmande språket.

Robert Owen

med engelska som modersmål och svenska som tillägnat språk i vuxen ålder

(Insändaren tidigare publicerad i Smålandsposten den 9 juni 2016 - här med skribentens tillåtelse)