På en helsida i SvD av den 17 februari  gör Täby Centrum reklam för en aktivitet som man kallar SPIRIT OF ART. I olika textblock förklarar man sedan på en blandning av svenska och engelska vad det hela går ut på. Insprängda i den för all del huvudsakligen svenska texten kan man läsa uttryck som ”Art Wall” och ”On Stage”.

Vad är meningen med detta? Frågan är retorisk förstås. Jag vet mycket väl varför man gör så här: Man tror sig vara häftig och tilltala en viss förväntad publik som man inte skulle nå om evenemanget skulle heta KONSTENS SJÄL och man skrev ”Konstvägg” eller ”På scen” t ex. Man frånkänner svenska språket förmågan att förmedla ett budskap på ett intresseväckande sätt. Denna tendens börjar bli allt vanligare i sammanhang där någonting ska säljas in, det må vara en produkt eller ett evenemang – man blandar upp den svenska brödtexten med ett visst antal engelska glosor, och vips blir den så mycket mer säljande …

Vi känner alla igen tendensen från bl a TV-reklamen, där en produkt presenteras på svenska – ända fram till den engelska slutklämmen, och det gäller såväl svenska som utländska produkter.

Tyvärr stannar dock detta oskick inte inom reklamens domäner. På senare tid förekommer det allt oftare att personer som deltar i olika TV-program nämner sin yrkestitel på engelska. Två färska exempel var en kvinnlig HR-assistent (human resource) istället för personal-dito, och en manlig ”green keeper”. I det senare fallet inställer sig frågan om det är den gröna färgen han ser till att bevara.

Precis när jag skriver detta pågår ett radioprogram i P2 där man sätter svengelskan i system, man pratar alltså med berått mod på en blandning av svenska och engelska om polskans (dansen) historia i Sverige. Är det så här det ska bli? Vi blir halvspråkiga istället för flerspråkiga – en i sanning deprimerande utveckling.

Hillo Nordström
18/2 2011