Precis av alla de anledningar som kommer fram i meddelandena från er. Det började med att jag irriterade mig på att allt fler svenska företeelser adresserade till oss skrevs på ett främmande språk, att många bruksanvisningar och beskrivningar t ex inom datortekniken bara var tillgängliga på engelska/amerikanska.
 
Något som spädde på avogheten är naturligtvis att jag som nu är 78 år visserligen lärde mig engelska hjälpligt i skolan en gång i tiden, men numera är ganska handikappad med det språket.
 
Att engelska används av svenskar för svenskar uppfattar jag som ett mindervärdeskomplex – engelska används i “Den Stora Världen” och där kan man skilja ut sig från “the small people” för att citera en känd världsman.
 
Och att engelska används som undervisningsspråk i svenska skolor och universitet är ju fullständigt stolligt, ens modersmål som talas i det egna landet är självfallet det språk man bäst behärskar och som man bäst kan tänka på.  Sedan finns ju såna som Kallifatides, men inte många!
 
Ytterligare en anledning är det tilltagande missbruket med ortbeteckningar på engelska, tyvärr kommer jag inte på något sånt missfoster nu men de finns i Språkförsvarets arkiv.
 
Med mera...
 
Hälsningar
Janviktor Wahlgren

7/7 2011