Tack, Lars Ryding, för din kolumn i SvD idag!

Det här är något jag retat mig på länge. Det är så fruktansvärt tjatigt att jag väldigt ofta stänger av radion för att jag inte orkar lyssna på det, trots att jag är intresserad av ämnet.

Mitt intryck är att reportrarna av bekvämlighetsskäl också huvudsakligen söker experter och intervjuobjekt som talar engelska, eftersom de inte vågar sig på resp. klarar andra språk. Tänk vad många franska, tyska, spanska, italienska och andra experter och intervjuobjekt det finns som de inte vågar sig på för att dessa kanske inte talar tillräckligt bra engelska. Varför låter man t.ex. tyska intervjuobjekt tala engelska när man för en gångs skull tillfrågar dem?

I Tyskland får man höra den intervjuades röst i början och litet grand i slutet i dylika intervjuer. Tänk vad mycket mer utrymme det blir för själva informationen och budskapet!

Engelskan får ta alldeles för stor plats i både radio och tv på bekostnad av framför allt svenskan, men också av de andra språken. Vi blir helt enkelt indoktrinerade på engelska och den anglo-sachsiska världen. Hoppas du tar upp den här diskussionen i tidningen fler gånger.

Vänliga hälsningar

Kerstin Ingmanson
Konferenstolk  och översättare
(tyska  och engelska)
Medlem i föreningen Språkförsvaret
www.sprakforsvaret.se


P.S. Det har f.ö. varit oerhört välgörande att få se norsk tv i direktsändning och slippa undertextningen under de här hemska dagarna. Man blir förvånad över hur mycket man förstår utan hjälp! Jag undrar varför inte dansk, norsk och finsk tv kan ingå i basutbudet på tv. Här borde det verkligen finnas ett nordiskt samarbete - en uppgift för Nordiska Rådet kanske?

26/7 2011