Tack för din instämmande kommentar och berättelsen om hur du tacklat ett produktionsbolag. Jag har fått många liknande reaktioner, men inte hört ett pip, not a squeak, från Sveriges Radio.

hälsningar
Lars Ryding

---

Tack,

Lars, äntligen en reaktion på allt detta engelska trams i radion. Exempelvis hörde jag ett intressant program om Carl von Linné på Vetandets värld. Det var inspelat i England och jag insåg att intervjun på engelska sändes nästintill i sin helhet, med ganska korta sammanfattningar på svenska – inte översättning utan just sammanfattningar. Jag roade mig, jag menar irriterade mig, med att ha ett öga på klockan och kunde konstatera att engelskan upptog mer tid än svenskan.

Jag ringde till Sveriges Radio och fick telefonnumret till det bolag i Uppsala som
producerat programmet. Min fråga: var det här programmet avsett för amerikaner,
australiensare eller andra engelsktalande personer, bosatta i Sverige?! Kunde
det inte i så fall tänkas att dessa skulle bli irriterade på de återkommande in-
slagen på svenska?!

Stor förvåning. "De allra flesta svenskar talar engelska"! Jag tog chansen att på-
minna om att så sent som på 50-talet gick 5 (fem) procent av Sveriges ungdomar
i gymnasiet, vilket innebär att de flesta äldre pensionärer, alltså många av radio-
lyssnarna, inte alls kan engelska. Av dem som gått i gymnasiet är det många som
inte läser vare sig tidningar eller böcker på engelska och kan därför knappast
kallas engelsktalande. Och alla invandrare, som kämpar med att lära sig svenska -
varför ska de utestängas från Sveriges Radios intressanta program?

Jag påpekade också att programmet om Linné hade kunnat bli ännu bättre och mer
omfattande om man sluppit ta omvägen via engelskan.

Reaktionen var stor förvåning och högljudd irritation. Men gud så skönt att få det sagt! Låtom oss kämpa för vårt vackra modersmål

tycker
Kerstin Bergstedt

31/8 2011