Svenskan – ett språk att äga, älska och ärva. En antologi. Redaktörer: Per-Åke Lindblom och Arne Rubensson. Sthlm: Språkförsvaret, 2011. 152 s. – Fc

Det här är förstås ingen värmlandsbok i vedertagen mening men vi är ju ändå svensktalande här i landskapet, om än på något eget mål. Boken innehåller uppsatser till svenskans försvar från 2004 och framåt och jag har läst dem nästan alla och nickat instämmande i det mesta som där sagts om vårt, allt mer undanskuffade språk.

Att engelskan inte skulle hota svenskan är modernt att hävda i de bästa kretsar men kan inte vara sant. Se bara hur vårt modersmål knuffas undan på högskolenivå och i EU-sammanhang! Så är exempelvis doktorsavhandlingarna till 78 procent på engelska och alltså endast var fjortonde avhandling skrevs på vårt eget språk! Nej, i Sverige råder en övertro på engelskans betydelse. Det skriver Horace Engdahl, Peter Englund, Olle Josephson med flera i en artikel i boken. De vänder sig bl.a. mot en tidigareläggning av engelskan i skolan. Det skulle bl.a. sannolikt skapa problem för många invandrarbarn i Sverige, som bör ha fullt upp med att lära sig det nya landets språk, som – än så länge – inte är engelska! De lärda herrarna påpekar också att en rapport från EU-kommissionen visar att man säljer bäst på mottagarlandets eget språk, som inte alltid är engelska!

Ett återkommande tema i boken är just detta tokiga i att man i Sverige tror att det är alldeles tillfyllest att kunna engelska i kontakter med utlandet, trots att Tyskland, för att ta ett exempel, är det land Sverige handlar mest med. Sverige i EU är ett annat sorgligt kapitel. Inget land använder sig så lite av tolkhjälp som de svenska representanterna i unionen. Ändå är de förmodligen ganska få, även inom politikerståndet, som uttrycker sig bättre på ett främmande språk än sitt eget modersmål. En svensk tiger inte längre, glädjande nog, men talar alltid engelska ute i världen, vilket är mer tvivelaktigt. Efter mycket dividerande på beslutande nivå har ju Sverige numer, sedan 1 juli 2009, ett huvudspråk och det är svenskan. Språkförsvaret gillar detta naturligtvis men har förslag på åtskilliga ändringar och förbättringar av lagen. Bl.a. föreslås att lagen ska slå fast att ”Sveriges officiella språk är svenska”. I förslaget finns en paragraf om namngivning, som fastslår att ”namn på institutioner, allmänna organisationer, byggnader, projekt och så vidare, som initierats eller bekostas av svensk myndighet skall ges på svenska”. Detta är nu bara några axplock ur en bok som har mycket att ge den språkintresserade, särskilt den som älskar sitt föräldramål och inte heller tror att det skulle vara särskilt smart av svenskarna att byta språk – till engelska. (Hur länge kommer den nuvarande engelska dominansen i världen f.ö. att bestå?)

Tillåt mig att avslutningsvis citera en Jonathan Smith, som lärt sig svenska genom sitt arbete i Sverige. Han skriver bl.a. ”Att så många tvingas att kommunicera på stapplande engelska [inom näringslivet]  är troligen en av de största och minst uppmärksammade faktorerna som påverkar den svenska ekonomin negativt.” Dags för skylten: Tal’ gärn svenska!

Björn Åkerblom
Wermlandiana mars 2012