I höst kommer regeringen att lägga fram en språkpolitisk proposition, som utgår från betänkandet ”Mål i mun” (SOU 2002:27). Propositionen har skjutits upp flera gånger. I betänkandet föreslogs en långsiktig svensk språkpolitik utifrån tre övergripande mål:

• alla ska ha rätt till språk: svenska, modersmål och främmande språk
• svenskan ska vara ett komplett och samhällsbärande språk
• den offentliga svenskan ska vara korrekt och samhällsbärande.

Sverige tillhör de få länder, som inte har slagit fast vilket som är dess nationalspråk eller officiella språk. Tills vidare måste vi nöja oss med att svenskan tillsammans med finskan är Finlands officiella språk och att det finns fem officiella nationella minoritetsspråk i Sverige. Vilket språk som är majoritetsspråk i Sverige är alltså formellt en gåta.

Behöver då Sverige en språklag, som bland annat slår fast att svenska är landets officiella språk? Ja, eftersom svenskan idag är hotad av engelskan med allt fler domänförluster för svenskans vidkommande som resultat.

Svenskan håller på att dö ut på landets universitet, framför allt inom den naturvetenskapliga sektorn, alltmedan engelskan tar över. Svenskan används allt mindre som vetenskapligt vardagsspråk, vilket kommer att få konsekvenser för demokratin och folkbildningen. Regeringen högskoleproposition, ”Ny värld – ny högskola” (2004/05:162), berör inte med ett ord svenskans ställning på landets högskolor. Den enda konkreta åtgärd som har någon anknytning till svenska språket, som regeringen uppdrar åt Högskoleverket att genomföra, är att ”ta fram och regelbundet uppdatera en elektronisk svensk-engelsk ordbok för den högre utbildningen”.

Det finns inget annat land inom EU som har sålt ut sitt språk på samma sätt som Sverige har gjort. I EU-sammanhang (främst i ministerrådet och även i EU-kommissionen) har tolkning och översättning till och från svenska minskat med cirka 90 procent sedan den 1 maj förra året. Detta är naturligtvis en medveten politik från regeringens och utrikesdepartementets sida. När statsminister Göran Persson i oktober förra året sammanträffade med Chirac i Elyséepalatset, hade Persson tänkt tala engelska. Chirac satte emellertid p för detta genom att dekretera att samtalen skulle föras på franska respektive svenska. Chirac tvingade alltså Persson att tala svenska!

Det finns ett europeiskt patentverk, där patentansökningar behandlas på engelska, tyska och franska. För att ett patent ska träda i kraft, gäller kravet att patenttexten måste översättas till ett av landets officiella språk. För några år sedan förhandlade Sverige och Danmark bort detta villkor, medan till exempel Finland vägrade.

De svenska elevernas kunskaper i andra främmande språk än engelska har försämrats och Sverige håller på att få en generation gymnasister, som har sämre språkkunskaper än sina föräldrar. Framför allt har kunskaperna i tyska, EU:s största språk, och franska, som har stor internationell spridning, försämrats. Spanskan har klarat sig bättre. Detta beror på konstruktionen av språkvalen i grund- och gymnasieskolan, vilken gynnar taktikval, som leder till att de flesta elever bara blir tvåspråkiga: svenska och engelska. Det är en illusion att tro att engelskan är gångbar i hela världen. Dessutom leder bristande kunskaper i andra främmande språk än engelska att man frivilligt avstår från massor av andra kunskapskällor. Man blir helt enkelt mindre bildad.

Antalet skolor i Sverige på grundskole- och gymnasienivå, som i första hand bedriver undervisning på engelska, har också ökat. Det inte finns dock ingen forskning som visar att dessa elever blir bättre på engelska än elever som läser svenska och engelska på sedvanligt sätt. Tänker man bara efter en smula, så förstår man att en dylik undervisning bara är en halvmesyr. Lärarna talar kanske inte flytande engelska, kompisarna talar svenska liksom föräldrarna vid köksbordet.

Engelskans expansion får också konsekvenser på kulturens områden: anglosaxisk litteratur, filmer och tv-program tränger ut motsvarande produkter från andra språkområden. Engelskan får också status av att vara ”finare” än alla andra språk, vilket slår igenom inom reklamens och musikens värld. På den senaste Eurovisionsschlagerfestivalen var till exempel nästan alla sångbidrag på engelska.

Språk föds och dör. När iriskan trängdes undan som förstaspråk på Irland på 1800-talet var det inte bara ett resultat av den engelska kolonialmaktens förtryck, potatispesten och massutvandringen från den irländska landsbygden till städerna och Amerika, utan också en följd av att iriskan fick en ”bonnstämpel” på sig. Därför måste man också vara uppmärksam på den statusförskjutning vad gäller svenskan, som idag sker. Och då är faktiskt detaljer, som namngivning betydelsefulla: ”Kista Science Tower”, ”Solna Vikings”, ”Solarium Sunshine”, ”hair & face” och så vidare.

Detta leder osökt in på frågan varför svenska språket måste försvaras.

Den språkliga mångfalden i världen har ett värde i sig. Språket skänker identitet åt individen och innebär en brygga bakåt till familjen, släkten, traditionen och historien. Att kämpa mot engelskans expansion i Sverige har ingenting med trångsynt nationalism att skaffa - tvärtom. Genom att försvara det svenska språkets ställning i Sverige och Finland, försvarar vi indirekt alla andra mindre språk i världen.

Trots att drygt 80 procent av Sveriges befolkning både kan svenska och engelska, är detta uttryck för språklig enfald, försåvitt språkkunskaperna begränsas till dessa två språk. Tvärtom bör mångspråkighet uppmuntras, eftersom detta är nationell kunskapsresurs. Svenska elever bör uppmuntras att lära sig minst två främmande språk, helst tre. Språkkunskaper är en genväg till möten med andra kulturer och annan unik kunskapsproduktion.

Att prioritera engelskan på bekostnad av andra stora språk är slutligen också ett uttryck för en kortsynt politik och bristande omvärldsanalys. Engelskans segertåg i världen är på intet sätt oundvikligt. Engelskans ställning hänger intimt samman med USA:s framtida ekonomiska styrka och politiska ställning i världspolitiken. CIA:s National Intelligence Council förutspår att Kina kommer att uppnå samma BNP som USA 2042, men många bedömare tror att det kommer att ske betydligt tidigare. Engelskan är fortfarande det största andraspråket i världen, störst på internet (25 – 30 procent), men redan idag är kinesiskan näst störst på internet med 15 procent och den andelen växer snabbt. Som modersmål är både kinesiskan och spanskan större än engelskan, liksom att andra språk som arabiska, urdu, hindi och bengali också kommer att gå förbi engelskan av demografiska skäl. Framförallt Kina och Indien, också en framtida ekonomisk stormakt, kommer säkert att inse betydelsen av att ”slå mynt av” sina egna huvudspråk i framtiden, på samma sätt som USA och Storbritannien gör idag.

Alla skäl talar alltså för att vi ska slå vakt om svenska språkets ställning i fortsättningen. Jag tror inte att de som medvetet eller omedvetet vill degradera svenskan till ett språk som enbart talas vid köksbordet, ingår in någon gigantisk konspiration. Det är i så fall fråga om en ”dumskallarnas konspiration”, som snarast är summan av allsköns historie- och principlöshet, obildning och opportunism, med särskild utbredning i det ekonomiska och politiska etablissemanget i Sverige.

Per-Åke Lindblom

14/7 2005

(Publicerad i FIB-Kulturfront den 29/7 2005 och under annan rubrik i Skolvärlden 12/2005, Smålandsposten 11/8 2005 och i något förkortad version i Nya Wermlands-Tidningen 12/9 2005)

Tillbaka till Artikelarkivet