Sprakforsvaret
   

Ericssonspråk

Ulf  Wickbom är journalist och författare. Sedan många är han krönikör i radioprogrammet “Godmorgon Världen" i P1 söndagar 09:00 – 11:00 (rekommenderas!). Söndagen den 4 augusti framfördes denna krönika. Ulf Wickbom har haft vänligheten att låta oss publicera texten i Målföret. Han påpekar att texten är tänkt att framföras i radio, varför språket “drar åt talspråklighet”.

 

Margareta Persdotter Carlstedt 

 

Telekomföretaget Ericsson har självt ett ganska märkligt sätt att kommunicera. Jag börjar tro, att det svengelskt sagda blir det vingligt tänkta. En Ericssonanställd som riskerar att bli uppsagd sade så här i en radiointervju: Man har ju tagit lite precautions och jag har lagt in min CV på Internet.

På Ericsson är man alltså inte förutseende. Man vidtar inte sina mått och steg. Man tar lite precautions. Man ser sitt liv som ett slags risk management. När du använder ett språk som inte är ditt eget  så uppstår en distans till dina innersta och känslor. Ditt eget språk kallas just modersmål därför att det uppstår i den allra innerligaste intimiteten. Mamma ropar ut till sandlådan: Akta dej. Man hör inga mammor ropa: Jessica, ta lite precautions!

Senare i livet kan du lära dig nya språk, men bara några få lyckas bli så tvåspråkiga att de förstår nyanser, stämningar och allt det där som inte sägs. Koncernspråket är engelska på Ericsson och i många andra svenskfödda Multisar.

Chefen Kurt Hellström är den verbala förebilden Han säger så här i en annan intervju: Vi forsöker etablera ett som vi säger på engelska break-eventänkande, alltså ett, och så letar han en stund innan han fortsätter, ett nollresultat och så outsourcar vi.

Ericsson-kulturen är inte tvåspråkig. Den är snarare halvspråkig. Hellström rör sig i ett verbalt mellanrum. Talar man om break-even och outsourcing behöver man inte säga som det är: att det faktiskt handlar om pengar och männniskor. Jag har under sommaren samlat lite halvspråkig kommunikation från Ericsson, ganska enkelt eftersom folkaktien Ericsson har skapat lika  stort intresse som Allsång  på Skansen, fast mer i moll.

Jag har en teori om  att Erissons blandspråkighet och halvspråkighet inte bara uppstår genom omedvetna inslag av engelska låneord. Jag tror, att Ericssonfolket i vissa fall ganska avsiktligt tar till engelskan för att fly bort från känslorna. När gråten är nära, pratar man som en årsredovisning.  

En kvinna på företaget som just fått sitt uppsägningsbesked blir intervjuad om "hur det känns". Hon säger lite besviket: Dom vet inte hur man ska approacha någon som blir uppsagd.

Och så beskriver hon det bittra ögonblick, när hon kommer tillbaka till arbetskamraterna och själv är en f.d. arbetskamrat: Vad ska dom säga? I am sorry. So am I.

Det finns något av serietidning i replikskiftet I am sorry - so am I. Eller också påminner det om dramatiska scener i Sunset Beach. Man kan nästan se de Ericsson-anställda på Den yttersta dagen. Jorden brinner, himlarna störtar samman och avgrunden öppnar sig. Företagets External Relations Officer tolkar de Ericsson-anställdas känslor: Shit happens. I am sorry. So am I.

Styrelsens ordförande Michael Treschow är inget undantag. Kommer de stora investerarna att delta i nyemissionen, lydde frågan nyligen och Treschow svarade: Vi har talat med dem som har varit med och supportat. Supportat - inte låter det som om Treschow talar om sina närmaste bundsförvanter. Det finns en helt annan närhet i det mer genomsvenska alternativet: Vi har talat med dom som har varit med och stött oss, eller stöttat oss, eller rentav understöttat oss, men då börjar det ju låta som om Ericsson var i behov av hjälp, behövde 30 miljarder i kassan och inte bara lite support. Det är ett raffinerat stilgrepp, något i stil med att lägga krokben för sig själv. Man tänker ett och säger ett annat och så börjar verkligheten bli lite bedrägligt diffus.

En språkforskare har berättat om de mer förståndiga norrmännen. Norge är ju ett land där språkfrågan är oupplösligt förenad med självständigheten och nationens identitet. Norge gick inte i den multinationella blandspråkighetens fälla. När norrmännen hittade olja blev de i början överspelade av Texasmiljonärerna, just därför att amerikanerna ägde industrins språk och facktermer. Norge skaffade då egna norska ord på branschens verksamheter och krävde att alla offerter skulle skrivas på norska. Då blev norrmännen herrar i sitt eget hus. De begrep att den som reducerar sitt eget språk till ett B-språk bara avsett för den vanliga vardagen, riskerar att reducera sitt eget land till en B-nation.

Kan Ericssons kris delvis bero på att ledningen och de anställda inte kan kommunicera med varandra med mer än känslornas pidginengelska: I am sorry, vi har tagit lite precautions och outsourcat för att nå break-even.

  

Ulf Wickbom

Publicerat i Målföret  nr 2/2002

Tillbaka till Artikelarkivet