Om nyanlända ska utbildas i engelska i stället för svenska skulle segregationen byggas in från dag ett. Historiskt sett har i princip alla invandrargrupper i Sverige smält samman med majoritetsbefolkningen tack vare att svenska språket fungerat som inkörsport.

Det är sällan man läser två så illa underbyggda och okunniga inlägg som Åke Etsmars och Tomas Ehrings på DN Åsikt.

Etsmar påstår att språkundervisningen vid integrationen är överbelastad både vad gäller ekonomi och lärare. Men samma resurser kommer naturligtvis att krävas om undervisningen sker på engelska. Både han och Ehring tycks mena att en stor andel invandrare bara kommer att stanna temporärt i Sverige och därför inte behöver lära sig svenska. Hur stor denna andel är, förmår de inte ange. Möjligen avses de flyktingar, som kommer att få avslag på sina ansökningar om permanent uppehållstillstånd. Vilka flyktingar som kommer att få avslag på sina ansökningar är dock inte avgjort på förhand. 

Etsmar och Ehring tycks inte inse att det är ett mycket stort handikapp för en invandrare att inte kunna svenska, om vederbörande vill rota sig i Sverige. Alla invandrare som har lyckats etablera sig i Sverige har behärskat svenska

Etsmar påstår till och med att engelska är lättare att lära sig än svenska. Detta påstående saknar all vetenskaplig grund. Förmågan att lära sig ett annat språk utöver modersmålet beror på hur nära släkt språken är, individens redan befintliga kunskaper i andra språk, utbildningsnivå och språköra.

Det finns inget naturligt språk som är lättare att lära sig än andra. De enda språk som är lätta att lära sig är planspråk, som exempelvis esperanto, som medvetet konstruerats just för att de ska vara lätta att lära sig. Det bästa sättet att lära sig ett nytt språk är att lära sig det på plats; optimalt är att skaffa sig en partner, som har det som sitt modersmål. Då får man daglig gratisundervisning.

Ehring hävdar att många flyktingar redan kan tillräckligt med engelska. Detta påstående är gripet ur luften. Runt en fjärdedel av jordens befolkning behärskar engelska som modersmål eller andraspråk; redan i delar av Sydeuropa gäller denna andel. Den som har lämnat turiststråken vet detta av egen erfarenhet.

Etsmar påstår att engelska är ett ”måste” för att klara vardagen, men minst trefjärdedelar av mänskligheten klarar sig utmärkt utan att använda engelska i vardagen. Det är givetvis en fördel om man behärskar ytterligare ett språk utöver sitt modersmål, engelska förutom svenska. Bäst klarar sig emellertid de som kan flera främmande språk, två, tre eller fyra, förutom sitt modersmål.

Ehring menar att de som ska stanna tillfälligt inte ska kasta bort tid på att lära sig ett så litet språk som svenska. Men svenska är inget litet språk. I världen finns minst 6000 språk (beroende på hur språk definieras). Som lingvisten Mikael Parkvall har påpekat befinner sig svenska ungefär på plats 90; 98,5 procent av världens språk har färre talare. I hela världen finns det bara sjutton språk på vilka det trycks fler tidningar än på svenska, bara tretton som det spelas in mer film på, elva som har en större bokproduktion och i skrivande stund är den svenskspråkiga versionen av Wikipedia den tredje största i världen räknat i antal artiklar. Den som behärskar svenska kan också göra sig förstådd i Danmark, Norge och bland hälften av finländarna; det nordiska språkområdet omfattar 20 miljoner människor.

Både Etsmar och Ehring verkar vara språkliga masochister. Ehring vill dessutom att engelska ska bli officiellt andraspråk i Sverige. De förstår inte att språk har ett egenvärde; utan ett svenskt språk ingen svensk kultur. Dessutom klipps banden av till Sveriges historia. Den som studerat svensk historia vet självfallet att alla invandrare, alltifrån lågtyskar under tidig medeltid och framåt till efterkrigstidens invandrare, har lärt sig svenska och smält samman med majoritetsbefolkningen.

Skribenterna överskattar också engelskans ställning och framtid i världen. Engelskans expansion beror inte på några inre egenskaper utan ytterst på ekonomiska, politiska och militära faktorer. Avtar detta inflytande, vilket faktiskt sker redan i dag, kommer det också att få konsekvenser för engelskans ställning som lingua franca på sikt.

Per-Åke Lindblom

Pensionerad gymnasielärare i svenska och filosofi samt ordförande för Språkförsvaret.

 (Publicerad på DN. Åsikt  2018-03-06)