Den nya byggnaden är ett ganska fint hus. Det har sagts, och jag tycker mig ha funnit det bekräftat, att den spanske arkitekten (Rafael Moneo) sökt utforma huset så att det i viss mån ansluter till svensk byggnadsstil och -tradition. Även vad gäller inredningen har han beaktat svensk smak och svenskt material.

Vad sedan gäller det andliga innehållet, så finner vi, att det helt igenom är angloamerikanskt. Jag syftar inte på konstsamlingarna (även här är det amerikanska inslaget påfallande stort) utan på verksamheten. Chefen är engelsman, som inte kan svenska. Den skylttext som presenterar samlingarna är genomgående engelsk; svensk text förekommer visserligen här och där, exempelvis i garderoben, men besökaren behöver inte tveka om vilket språk som gäller. Den aktuella utställningen heter Wounds: between democracy and redemption in contemporary art. Arbetsspråket är engelska; museet är således den första svenska myndighet som gjort engelska till ämbetsspråk Det har skett i smyg, inte genom ett riksdagsbeslut eller genom en folkomröstning utan i lönndom.

I det senaste numret av Moderna Museets Vänners tidskrift, M, (ansvarig utgivare: museichefen David Elliott) intervjuas museichefen av tidskriftens redaktör (Andreas Gedin) på museets nya språk:

Redaktören: Will I be able to make an interview with you in Swedish in the end of next year?

Chefen: Probably. I intend to do one hour a day study of Swedish once the Museum is open. I then intend to learn Tibetan.

På nästa sida i tidskriften intervjuas också arkitekten - på engelska. Tar jag inte miste, talas spanska i Spanien, arkitektens hemland. Spanska bör rimligtvis vara hans modersmål, ett stort och rikt europeiskt/amerikanskt kulturspråk, som är en sentida ättling till europeernas gemensamma modersmål, latinet. Här backar sig nu både redaktören och arkitekten fram på ett för dem båda främmande språk. Vi får väl skylla oss själva, vi svenskar. S å grovt som vi under efterkrigstiden försummat studiet av främmande språk, är det självfallet ont om folk som kan göra en intervju på spanska. (Därför hade det väl varit naturligare att låta arkitekten skriva en artikel på sitt modersmål och sedan översätta den till svenska.)

Museet har anlitat två engelska genier till att utveckla museets "grafiska profil", vad det nu betyder. Deras namn är John Warwicker och Michael Horsham och de tillhör "a group in London called Tomato". De har utfört den intellektuella kraftakten att översätta namnet MODERNA MUSEET till engelska. Den snillrika lösningen blev: MODERN MUSEUM. Tidskriften M:s redaktör (Gedin) intervjuar Horsham: The combination of these two words in both English and Swedish is a bit strange. What is the idea behind this? Horsham: The museum is an international institution. (Hoppsan! Jag trodde att det var en svensk institution.) The identity -not logo - had to work in all media. The language of the internet, for example, is English...

Kan någon internetkunnig läsare av Målföret tala om, varför internet spottar ut MODERNA MUSEET, om man försöker skriva det? Finns det någon överste censor i datorn som ser till att något svenskt ord inte slipper in i systemet? Eller vad menar tomaterna i London?

Hade svenska folket genom demokratiska beslut avgjort, att svenskan skall förskjutas till förmån för engelskan, då skulle den här artikeln inte kommit till. Då skulle jag ha böjt mig för folkviljan - och förberett min flykt ur fosterlandet. Men jag förmår inte stillatigande bevittna, hur mitt rika modersmål blir offer för ett lönnmord. Vi går nu in för att skydda minoritetsspråken i vårt land. Det är utmärkt, vi bör värna den språkliga mångfalden, men vi förefaller helt oförmögna (eller ovilliga att skydda vårt huvudspråk, svenska.

Moderna museets språkliga skadegörelse bör stoppas. Museichefen bör beredas tillfälle att studera tibetanska på heltid.

Fritz Åberg , Stockholm

 - artikeln publicerad i Målföret

Tillbaka till Artikelarkivet