(Översatt från ett engelskt referat av advokatbyrån Faus & Moliner, Barcelona)

Lag 1/1998, stiftad den 7 januari 1998 av det katalanska parlamentet, gällande språkpolitik, publicerad i [motsv. Post och Inrikes Tidningar???].

Lagens mål: ett språk för individen och för samhället

Huvudsyftet med lagen är att modernisera lag 7 från den 18 april 1983, vilken behandlar dels den normala språkanvändningen av katalanska i Katalonien, dels bestämmelserna som krävs för dess utveckling, samt bestämmelserna i lag 3 från den 5 mars 1993, som behandlar den konsumentlagstiftning som kommer att fortsätta att gälla i allt som inte förändras av denna nya lag.

Det uttalade syftet med lagen är att uppnå total likhet inom området språkliga rättigheter och skyldigheter, för att tillförsäkra medborgarna i Katalonien friheten / rätten att använda ettdera av de officiella språken [katalanska och spanska], och, på samma gång, betona deras skyldighet att känna till vart och ett av dem.

Detta syfte åtföljs av en intressant allmän princip: katalanska har en särställning i Katalonien, såsom det stadgas i lagens artikel 2 och spanska är vid sidan av katalanska ett officiellt språk i denna självständiga region. Definitionen av katalanska som ett språk med särställning för med sig de offentliga institutionernas skyldighet att främja kunskapen om det, samt uppmuntra dess användning hos befolkningen.

Vid sidan av denna allmänna princip lägger lagen grunden för en annan intressant princip. Det betonas att lagen ifråga bara har en informativ karaktär för medborgarna, och att den innebär skyldigheter enbart för myndigheter och för företag, för vilka den allmännyttiga arten av deras verksamhet och skyddet av de språkliga rättigheterna gör detta tillrådligt.

 

Inom det administrativa området slår lagen fast att i regelverk som arbetas fram av Kataloniens självständiga regering (La Generalitat), av lokala myndigheter och andra katalanska inrättningar, måste katalanska användas, samtidigt som den innehåller två ytterst väsentliga rättigheter:

För det första slår den fast att varje enskild medborgare är berättigad att erhålla dokument, yttra sig eller erhålla upplysningar på spanska, om denne så önskar.

För det andra slår lagen fast (artikel 10.2) att myndigheter måste tillhandahålla en översatt kopia av det aktuella ärendet till alla intresseparter, och den specificerar också att en begäran om översättning inte får orsaka ekonomisk eller annan skada för parten ifråga, ej heller orsaka förseningar i behandlingen av ärendet eller att ansökningstider överskrids.

Samma princip är tillämplig för alla lagliga förfaringssätt (lagens artikel 13) eller skiljedomsförfaranden.

 

Allmänna dokument måste upprättas på det språk som den undertecknande personen begär, eller, om det finns flera parter, på det språk (katalanska eller spanska] som dessa kommer överens om. Om en överenskommelse inte kan uppnås skall dokumentet eller avtalet upprättas på både katalanska och spanska.

Innan ett dokument upprättas, måste det allmänna ombudet (notarius publicus?) uttryckligen fråga dem som skall vara undertecknare vilket språk de väljer. Om inget beslut fattas skall dokumentet upprättas på katalanska.

Det allmänna ombudet (notarius publicus) måste leverera kopiorna och originalhandlingarna på antingen spanska eller katalanska, allt efter resp. parts språkval. Därför är det dennes ansvar att relevanta dokument och originalhandlingar översätts när så krävs. I en not i originalet och i sidfoten på kopiorna skal det noteras att det handlar om en översättning, men att en särskild registrering inte är nödvändig.

 

Företag vars verksamhet riktar sig till ett betydande antal konsumenter/ brukare, och som använder sig av standardformulär/- kontrakt som ett vanligt sätt att ingå avtal, måste tillgodose att dessa formuleras på det språk som konsumenten/brukaren väljer.

Dessutom betonas det särskilt att dessa företag skall arkivera separata kontraktskopior på spanska resp. katalanska, som skall finnas lätt tillgängliga för kunderna / klienterna.

Checker, skuldsedlar och andra dokument från finansiella institutioner eller deras kunder måste som ett minimum upprättas på katalanska.

 

Företag med licensrättigheter för allmännyttiga tjänster måste använda katalanska i sina interna rutiner och i förbindelserna med varandra. Det slås också fast i lagen att katalanska skall vara det normala språket på skyltar, bruksanvisningar, etiketter och förpackningar för produkter eller för tjänster de tillhandahåller, såväl som i brevväxling och meddelanden, fakturor och andra affärsdokument adresserade till människor som bor i det katalanska språkområdet, utan inskränkningar i rätten för medborgarna att erhålla dessa på spanska om de så begär det.

Privata företag som tillhandahåller allmännyttiga tjänster såsom transporter, förnödenheter, kommunikation och annat måste åtminstone använda katalanska utan inskränkningar i rätten för medborgarna att erhålla dessa på spanska om de så begär det.

 

Företag och inrättningar som har hand om försäljning av produkter eller tillhandahåller tjänster inom Katalonien, måste kunna betjäna sina kunder på något av de två officiella språken i Katalonien. Vad gäller skyltar och allmänna informationsanslag och dokument som erbjuder tjänster till allmänna inrättningar måste dessa enligt lag upprättas åtminstone på katalanska. Det är inte nödvändigt att översätta namn på affärskedjor (???), varumärken eller logotyper som skyddas av upphovsrätts-(???) eller patentlagen. Således behöver inte "Pizza Hut" döpas om till "Pizza-stugan" [svenskt exempel].

 

Företag som har undertecknat ett samarbetsavtal med den självständiga regeringen eller med lokala myndigheter i Katalonien, eller som åtnjuter understöd måste använda åtminstone katalanska i kännemärken/ företagsnamn, varningstexter och i dokument som är riktade till allmänheten, i alla fall när de är sammankopplade med den verksamhet som de får statsstöd för.

 

Lagen tvingar inte till att göra om varumärken till katalanska. Lagen anger klart och tydligt att detaljer som tas upp på etiketter, omslag och på bruksanvisningarna som distribueras i Katalonien, kan vara på såväl katalanska som spanska, liksom på vilket annat EU-språk som helst (artikel 34).

Emellertid skall nödvändigt material och tilläggsmaterial som finns med i förpackningen i katalanska produkter tryckas på katalanska. Med katalanska produkter menas produkter som marknadsförs med ett regionalt ursprung, regionalt namn eller regional kvalitet, liksom de traditionella hantverksprodukter som saluförs inom Katalonien.

Lagen anger å andra sidan att den självständiga regeringen kommer att kontrollera efterlevnaden av information till konsumenter/brukare inom särskilda områden liksom logotyper och bruksanvisningar för produkter i industriellt och kommersiellt bruk, som distribueras inom det katalanska territoriet, särskilt vad gäller paketerade livsmedel, farliga eller giftiga produkter samt tobak, för att garantera utökad förekomst av katalanska, enligt de principer denna lag, europeisk lag och andra föreskrifter för fram.

 

Lagen slår fast att skyltning eller information med text som skall finnas tillgänglig inom arbetsplatsen för dem som arbetar där, skall tillhandahållas åtminstone på katalanska.

Den självständiga regeringen och arbetsmarknadens parter skall främja användningen av katalanska i sin yrkesmässiga verksamhet på arbetsplatser, i arbetslivskontakter, i avtalsrörelser, i företagsavtal och löneavtal, och måste också uppmuntra fackföreningar och arbetsgivarorganistioner till att deltaga i att uppnå detta mål.

Den självständiga regeringen och lokala myndigheter, inom deras respektive kompetensområde, måste främja den officiella statusen och bruket av katalanska, för att fastställa understöd eller skattebefrielse som främjar den normala användningen av det katalanska språket.

Lagen kungör ett synnerligen grundligt /detaljerat system av påföljder. Först skall nämnas att texten (tilläggsbestämmelse nr 5) tydliggör att lagen inte fastställer/möjliggör påföljder för de enskilda medborgarna.

Emellertid fastslås att företag som inte efterlever lagen i fråga om standardformulär, eller företag med licensrättigheter, som inte lyckas efterleva lagen i fråga om skyltning, bruksanvisningar, kännemärken/ logotyper eller förpackningar, såsom redan nämnts i de tidigare styckena, kommer att vitesföreläggas enligt lagen.

För att stadfästa sanktionerna hänvisas till lagtext nr 1 från den 8 januari 1990 angående marknadsdisciplin och konsumentskydd.

Överträdelser som bedöms som små vitesbeläggs med böter på upp till 500 000 pesetas. Allvarliga överträdelser bötesbeläggs med mellan 500 001 och

5 000 000 pesetas, vilket kan innebära ett belopp som överstiger värdet av produkten eller tjänsten i fråga med upp till fem gånger.

Mycket allvarliga överträdelser bestraffas med böter på mellan 5 000 001 och 100 000 000 pesetas, vilket kan innebära ett belopp som överstiger värdet av produkten eller tjänsten i fråga med upp till tio gånger.

 

Lagen fastställer en tid på två år för anpassning för företag. Inom denna anpassningsperiod säger lagen att produkter och tjänster får fortsätta att finnas på marknaden utan kraven i de nya språkliga föreskrifterna upp till en period av fem år vad gäller etikettering, eller ev. ännu senare, fram till produktens "Bäst-före"-datum.

Översatt av Olle Käll

9/1 2006

Åter till "Bara på Språkförsvaret"