Häromdagen lade regeringen fram en proposition med namnet ”Bästa språket”; antagligen har namnet valts för att liksom påminna om Fredrik Lindströms programserie, ”Värsta språket”. i TV. Trots alla påstötningar från sakkunniga och opinionsbildare och den offentliga utredningen ”Mål i mun” vägrar regeringen slå fast att svenskan är Sveriges officiella språk! Däremot har sedan flera år samiskan, romani chib, tornedalsfinskan, finskan och jiddisch varit officiella minoritetsspråk här i landet. I Finland är svenska språket dock officiellt och har en i lag skyddad ställning, vilken saknas i Sverige!

Regeringspropositionen om språkpolitiken är både menlös och meningslös. Den svenska regeringen har den absurda uppfattningen att svenskan inte kan bli officiellt språk eftersom det finns medborgare som inte är så bra i svenska.

Inom EU har svenskan i princip samma ställning som engelskan och franskan, även om det av förklarliga skäl i praktiken blir dessa språk som används mest i korridorerna i Bryssel och Strassbourg. Alla parlamentariker och tjänstemän har rätt till en omfattande tolk- och översättningshjälp, men svenskarna utnyttjar möjligheterna allt mindre. Minskningen är hela 90% på 16 månader. Man rådbråkar hellre engelska, undantagsvis kanske franska och tyska. Detta ger lätt utlänningar den uppfattningen att svenskan har en svag ställning och att vi inte bryr oss om vårt språk.

Vid universitet och högskolor skrivs numera 78 % av alla avhandlingar på engelska. Regeringen kallar detta internationalisering, medan det i själva verket är fråga om anglifiering, det vill säga övergång till engelska språket.

Anglifieringen märks allra mest inom populärkulturen. I de svenska tidningarnas TV-bilagor presenteras drygt tre långfilmer av fyra engelskspråkiga, knappt 15 % svenska och cirka 10 % från andra språkområden.

Men regeringen ser inga hot mot svenska språket.

Håkan Franck

Hudiksvalls-Tidningen 7/10 2005 - publicerad med författarens tillåtelse.

Åter till Debatt- och oinsändararkivet!