En fråga av stor betydelse skall avgöras i höst. Det handlar om regeringens proposition i september beträffande svenskans ställning. Svenskan är ju inget officiellt språk i Sverige (!), till skillnad från språkets status i Finland. Vi har under århundradena tagit svenskan för så självklar i Sverige, att språkförhållandena inte ansetts behöva någon reglering. Frågan har större betydelse för bl.a. språklärare än man först kan tro.

Mitt eget engagemang i frågan kommer sig av att engelskan mer och mer håller på att bli elevernas referens vad gäller moderna språk-studier. Dels framkommer hela tiden hur mycket studier i andra språk kräver jämfört med den "lätta" engelskan, som ju numera dominerar i medieutbudet, även över svenskan. Dels har det de senaste åren blivit allt vanligare att elever även i tyska, franska och spanska tar till engelskans konstruktioner, t.ex. dess raka ordföljd i sammanhang där svenskans omvända ordföljd vore den riktiga. När påverkan också nått den syntaktiska nivån i språkstudierna finns det anledning att fundera.

Jag vill dock inte låta som mer gnällspik än nödvändigt, utan anser givetvis att engelska är ett utmärkt kontaktspråk i världen, men den är tyvärr på god väg att kväva den språkliga mångfalden. Det finns numera många skolor långt ner på grundskolenivå, där undervisningen främst i de teoretiska ämnena sker på engelska. Mot detta har många kritiska röster höjts - med rätta - eftersom effekten av detta på elevernas behärskning av svenska tyder på att svenskan förlorar mer på arrangemanget än vad samma elever vinner för sin engelska. Likaså visar flera rapporter på att studier lyckas bäst med modersmålet som referens, och självklart gäller detta också framsteg i de övriga språken.

Nu börjar det ha kommit så många rapporter om negativa följder att det är dags att på allvar ifrågasätta "satsningen" på engelskan på svenskans bekostnad. Ett flertal D-uppsatser, forskningsrapporter i bl.a. Läkartidningen och från ansedda dataforskningsinstitutet SICS visar på detta. Det senaste numret av Svenska språknämndens Språkvård (nr. 2/05) tar upp problematiken med att forskare i Sverige tvingas skriva sina avhandlingar på engelska.

Riksdagens utredning "Mål i mun", som blev klar 2002, har fått vänta i tre år på att komma som proposition, som förbereds just nu. Fastän majoriteten av remissvaren är positiva till utredningens förslag, lär regeringen inte heller i höst slå fast svenskan som officiellt språk. Detta trots att frågan blivit alltmer akut för att svenskan skall fortsätta användas inom många områden, som t.ex. inom naturvetenskaplig forskning, hos internationella koncerner, inom datautveckling och vid EU-debatter för många svenska politiker. Sverige driver tyvärr på i EU för engelskans dominans, bl.a. genom att minst av alla länder begära tolkning till och från det nationella språket, utan anse att "engelska räcker". Det är ett grundligt misstag.

Det är slående hur mycket mer medveten man är om mångspråkigheten i t.ex Finland än i Sverige. Tack vare att både finska och svenska är officiella språk finns dessa nästan alltid representerade i olika skrifter. Engelskan kommer mer som ett språk bland andra. Tyska, franska och ryska översättningar är inte ovanligt i turistbroschyrer, till skillnad från enbart engelska i Sverige. I medieutbudet finns fler kanaler på de europeiska språken, trots att Finland geografiskt sett ligger längre från flera målspråk. I Sverige är läsningen av programtablåer för olika TV-kanaler eller kanalutbud ofta en trist uppvisning i total anglo-amerikansk dominans. Med denna ensidiga inriktning blir landet i längden okunnigare, fattigare och enkelspårigt. Om man vill vara elak skulle man kunna kalla det hela "engkelspårigt".

EU arbetar för mångspråkighet, och målet är att varje EU-medborgare behärskar ytterligare två språk utöver sitt modersmål. Men då måste också modersmålet i resp. land försvaras, och fortsätta att utvecklas. Det görs av många svensk- och språklärare i det tysta idag, liksom av många nämnder och organ, men det räcker inte. Vi måste få en klok språklagstiftning för svenskan att luta oss mot också. Det kan verka långsökt och ovant för en svenskspråkig i Sverige att tänka i dessa banor, men även här måste vi bli mer "europeiska". De flesta av utredningens remissinstanser är också positiva, och ändå vill regeringen inte gå på utredningens förslag.

Jag vill gärna rekommendera att gå in på Nätverket Språkförsvarets hemsida, www.sprakforsvaret.se , där många artiklar, referenser och länkar finns samlade i frågan. Inget språk överlever i det långa loppet om de unga tycker att engelskan ger dem större chanser i framtiden. Den utvecklingen kan vi se starka tecken på redan idag i högskolevärlden och för teoretiska gymnasieutbildningar i många kommuner. Insikten om att man blir klokare med ett starkt modersmål och behärskning av flera andra språk, inte bara engelska, måste vinna större spridning i Sverige.

Olle Käll

lärare i svenska, tyska och engelska

Vasaskolan i Gävle

Myggdansvägen 4C

802 64 Gävle

026-65 91 88

(Publicerad i Lingua 16/9 2005)

Åter till Debatt- och insändararkivet!