Leif Pagrotsky presenterade regeringens språkproposition "Bästa språket" på Bokmässan i Göteborg den 29/9. Den lider tyvärr av en mycket svår brist: den inte slår fast svenskan som lagstadgat, officiellt språk i Sverige.

33 remissinstanser tillstyrkte förslaget om en språklagstiftning i Sverige, medan 15 avstyrkte det. Fortfarande råder den absurda situationen att det finns fem officiella minoritetsspråk i Sverige, men inget officiellt majoritetsspråk. Svenska är officiellt språk i Finland och inom EU, men inte på hemmaplan.

Det är i för sig positivt att regeringen för första gången formulerar en nationell språkpolitik, liksom att det inrättas en ny samlad språkmyndighet i Sverige. Det är också ett steg i rätt riktning att propositionen slår fast att svenska ska vara huvudspråk i Sverige, men vad detta innebär definieras inte tillräckligt.

Regeringens argumentation är mycket svag. Den anser att ”det inte är oproblematiskt att föreskriva att svenskan ska vara landets officiella språk i internationella sammanhang”. Menar då regeringen att det är ett problem att svenska är ett officiellt språk i EU-sammanhang? 

Ett annat argumentet: ”Inom svensk offentlig förvaltning och i internationella sammanhang finns det svenskar som både har rätt att och bör använda andra språk, exempelvis något av de nationella minoritetsspråken eller något främmande språk inom utrikesförvaltningen”. Men de nationella minoritetsspråken ställning är redan skyddad i lag och därmed också deras användning i den offentliga förvaltningen. På vad sätt skulle en lag om svenska som officiellt språk förhindra användningen av främmande språk i utrikesförvaltningen?

Ett tredje, märkligt argument: ”En bestämmelse om att de som fullgör uppgifter i sin verksamhet ska använda  klar och begriplig svenska, som kommittén föreslår, kan uppfattas  som diskriminerande mot dem som inte har svenska som modersmål eller av en annan anledning inte behärskar svenskan.” Med andra ord: eftersom det finns svenskar som inte behärskar svenskan tillräckligt är Sverige diskvalificerat från att ha ett officiellt språk i landet.

Regeringen bryr sig inte om huvudproblemet: den smygande och mer eller mindre aningslösa övergången till engelska. Detta blir som allra tydligast vad gäller situationen inom högskolan, där regeringen ytterligare vill "elda på" med engelska. Här diskuterar man inte ens rätten till s.k. parallellspråkighet för svenskan. Internationaliseringen ska fortsätta och ännu färre avhandlingar ska skrivas på svenska av svenskspråkiga, trots att 78 procent av alla avhandlingar i landet redan skrivs på engelska.

Utvecklingen på högskolan har definitivt konsekvenser för svenskan som ett levande språk och ökar dessutom klyftan mellan den akademiska världen och gemene man. Detta var kanske den viktigaste orsaken till att Carl von Linné och andra svenska vetenskapsmän på 1700-talet började skriva vetenskapliga verk på svenska i stället för på latin. Idag har vi alltså en helt motsatt utveckling!

Propositionen ser heller inget som helst problem med att engelska som undervisningsspråk breder ut sig inom grund- och gymnasieskolan. Forskningen visar att i dessa elever endast blir marginellt bättre än andra i engelska, medan deras svenska ordförråd utvecklas sämre. Det är huvudlöst att ett språkbyte underifrån finansieras med skattepengar.

Regeringen skönmålar svenska språkets ställning och bruk i EU. De länder som vill ha tolkning måste betala för det, ett svenskt förslag. På så vis har tolkning och översättning till och från svenska, främst i rådet men även i kommissionen, minskat med cirka 90 procent sedan 1 maj förra året.

Propositionen ser inte hur medieutbudet på ganska få år radikalt ändrats. Av de långfilmer som under en månad presenteras i svenska tidningars TV-bilagor är drygt 75 procent av alla filmer engelskspråkiga, knappt 15 procent svenskspråkiga och ca 10 procent från övriga språkområden. Den beslutade digitaliseringen ökar ytterligare utbudet på engelska, men inte på andra språk eller svenska.

Man får hoppas att Kulturutskottet är mer klarsynt om hotbilden än regeringen.

Per-Åke Lindblom

Lärare i filosofi och svenska

Nätverket Språkförsvaret

5/10 2005

(Publicerad i Dala-Demokraten den 5/10, Blekinge Läns Tidning den 9/10, Falu-Kuriren den 14/10 och i Gefla Högtryck nr 5/2005)

Åter till Debatt- och insändararkivet!