(Debatt/Insändare i "Svenskläraren")

En fråga av stor betydelse för varje svensklärare i landet skall avgöras i höst. Det handlar om regeringens proposition i september beträffande svenskans ställning. Svenska är ju inget officiellt språk i Sverige (!), till skillnad från språkets status i Finland. Vi har under århundradena tagit svenskan för så självklar i Sverige, att språkförhållandena inte ansetts behöva någon reglering.

Mitt eget engagemang i frågan kommer sig av att en av mina duktigare elever i svenska i årskurs 3 i gymnasiet oväntat ifrågasatte varför man skulle läsa svenska över huvud taget när det kunde räcka med engelska. Ett referat av en forskningsrapport i tidskriften Forskning och Framsteg nr. 8 / 2003 med rubriken "Dummare på engelska", samt etableringen av friskolan "Engelska skolan" i Gävle för vanliga svenskspråkiga 12-åringar och uppåt har också bidragit.

Sedan tio år ingår landet i en större rättslig gemenskap genom EU, och i denna är vi plötsligt ett minoritetsspråk. Det börjar sakta gå upp för oss vad detta får för följder. Det är inte självklart att beslut som rör svenskar föregås av diskussioner på svenska. Att svenskan förblir det sammanhållande kittet och den gemensamma basen i den svenska skolan är inte heller längre givet. Det finns numera många skolor långt ner på grundskolenivå, där undervisningen främst i de teoretiska ämnena sker på engelska. Mot detta har många kritiska röster höjts - med rätta - eftersom effekten av detta på elevernas behärskning av svenska tyder på att svenskan förlorar mer på arrangemanget än vad samma elever vinner för sin engelska. Likaså visar flera rapporter på att studier lyckas bäst med modersmålet som referens - de går snabbare och säkrare, och förståelsedjupet blir större.

Nu har det kommit så många rapporter om negativa följder för svenskan att det är dags att på allvar ifrågasätta "satsningen" på engelskan på svenskans bekostnad. Ett flertal D-uppsatser, forskningsrapporter i bl.a. Läkartidningen och från ansedda dataforskningsinstitutet SICS visar på detta. Det senaste numret av Svenska språknämndens Språkvård (nr. 2/05) tar upp problematiken med att forskare i Sverige tvingas skriva sina avhandlingar på engelska. Lägger man till den försvagning av modersmålets vikt som blev följden när svenskan gick från två till ett betyg på gymnasiet har svenskan förlorat mycket mark i den svenska skolan de senaste tio åren.

Riksdagens utredning "Mål i mun", som blev klar 2002, har fått vänta i tre år på att komma som proposition och förbereds just nu. Fastän majoriteten av remissvaren är positiva till utredningens förslag, lär regeringen inte heller i höst att fastslå svenskan som officiellt språk. Detta trots att frågan blivit alltmer akut för att svenskan skall fortsätta användas inom många områden, som t.ex. inom naturvetenskaplig forskning, hos internationella koncerner, inom datautveckling och vid EU-debatter för många svenska politiker.

Frågan är mycket viktig för framtiden, men knappast särskilt mediemässig eller av stort nyhetsvärde: ett språks ställning är ju inget som förändras från en dag till en annan. Vi kan dock få hjälp av att titta i historiens backspegel: det tog många decennier innan de svenskspråkiga i Finland började uppfatta sig som ett minoritetsspråk efter att Finland blev en del av Ryssland 1809. Finlandsvenskan gick från att vara majoritetspråk i Sverige-Finland till ett minoritetsspråk i Finland. Läget är delvis analogt med förhållandet mellan den globala engelskan och det nationella språket svenska idag, och det är därför nödvändigt att ta språkfrågorna på allvar, även i Sverige.

EU arbetar för mångspråkighet, och målet är att varje EU-medborgare behärskar ytterligare två språk utöver sitt modersmål. Men då måste också modersmålet i resp. land försvaras, och fortsätta att utvecklas. Här måste varje svensklärare se sig som en ambassadör för språket, liksom många nämnder och organisationer, men det räcker inte. Vi måste få en klok språklagstiftning för svenskan att luta oss mot också. Det kan verka långsökt och ovant för en svenskspråkig i Sverige att tänka i dessa banor, men även här måste vi bli mer "europeiska". De flesta av utredningens remissinstanser är också positiva, och ändå vill regeringen inte gå på utredningens förslag.

Jag vill gärna rekommendera att gå in på Nätverket Språkförsvarets hemsida, www.sprakforsvaret.se , där många artiklar, referenser och länkar finns samlade i frågan. Inget språk överlever i det långa loppet om de unga tycker att ett annat språk ger dem större chanser i framtiden. Den utvecklingen kan vi se starka tecken på redan idag i högskolevärlden och för teoretiska gymnasieutbildningar i många kommuner. Insikten om att man blir klokare med ett starkt modersmål och behärskning av flera andra språk, inte bara engelska, måste vinna större spridning i Sverige.

Olle Käll

lärare i svenska, tyska och engelska

Vasaskolan i Gävle

Myggdansvägen 4C

802 64 Gävle

Tel: 026-65 91 88

Åter till "Debatt- och insändararkivet"!