Det är beklagansvärt att den uppgift Nätverket Språkförsvaret tagit på sig att verka för alltjämt inte finner adekvat beaktning.

I artikeln "Engelskan breder ut sig på svenskans bekostnad", DN 24/8, påpekas av Per-Owe Albinsson att det finns en orättvisa i att ett nationellt språk blivit världsspråk. Jag skulle vilja komplettera denna bedömning med att det också är fråga om ett hot mot demokratins globala utvecklingsmöjligheter. Lika chanser för alla är demokratins grundläggande och kanske främsta värdeprincip. Denna princip åsidosätts, och realiter förlöjligas, när internationella debatter och förhandlingar förutsätts föras på engelska, som är den ena partens modersmål.

Detta ger inte bara orättfärdiga fördelar i förhandlingssituationer utan skenlegitimerar även detta språks företräde vid problempresentationer, formuleringsfinesser och tolkningsalternativ. Per-Owe Albinsson anbefaller därför med rätta ett neutralt världsspråk.

Ett annat och mycket sorgligt kapitel är att svenskan blir lidande. Jag tycker att det med större begriplighet borde klargöras att det finns en ofrånkomlig sanning som innebär att ingen kultur överlever när dess språk utplånats. Också det svenska språket och den svenska kulturen är underkastade denna lag, som enligt historisk erfarenhet gäller utan undantag.

Vid diskussionerna på annat håll i världen får man också lära sig att engelska språket ingalunda vunnit sin dominerande position i en estetisk tävlan, vilket somliga i vårt land tycks ha fått för sig. Det nuvarande tillståndet i världen med engelska som för tillfället dominerande språk är resultatet av en lång rad bloddrypande våldspolitiska grymheter som pågått under många generationer.

(Vad estetiken beträffar bör man kanske ändå inte helt förbigå den etymologiska tesen att engelska språket i sina bärande beståndsdelar är ett plattyskt derivat grymt uppgraderat med kökslatin. Med tanke på den ofta verkligen pinsamma och rent av servila uppskattning som det anglosaxiska språket är föremål för borde det i varje fall vara tillåtet att påminna om tesen).

Framförallt gäller det dock den svenska kulturens vara eller icke vara. Allmänhetens värderingar och synsätt påverkas ojämförbart starkast av etermediet. SVERIGES TELEVISION är av denna anledning licensfinansierad med uppgift att skydda och hävda svensk kultur, vilken ju vilar på det svenska språket och ingenting annat. Hur långt förfallet har gått röjs med skrämmande tydlighet av att denna "public relation-instution" inte ens går i land med uppgiften att benämna sitt uppdrag på det språk den är ålagd att värna och vårda

 

Joachim Trettin, Stockholm

- Läsarnas DN 30/08 2005 (publicerad med författarens tillåtelse)

Åter till "Debatt- och insändarsidan"