I höst behandlar riksdagen ett förslag om att förklara svenskan som Sveriges officiella språk. Det är det nämligen inte i Sverige, bara i Finland. Utredningen "Mål i mun" har fått vänta tre år på att tas upp, de allra flesta remissvaren är positiva, och ändå lär regeringen inte slå fast svenskans speciella ställning i Sverige. Man kan undra varför. Frågan om ett gemensamt språk borde inte vara partiskiljande.

Hur nödvändigt det blivit med en språkreglering framgår med all önskvärd tydlighet i reportaget om Engelska skolan i Arbetarbladet den 12 augusti.

Är det rimligt att en rektor, högsta förvaltningschef på en svensk skola med alla de samhällskontakter som arbetet innebär, inte kan svenska? Engelska skolan skall anses som en svensk grundskola, meddelar Skolverket i flera skrivelser till skolan. Engelska är inte ett språk för myndighetsutövning i Sverige. Skolan ser inte på saken på samma sätt som Skolverket, tydligen.

Dessutom: Hur kan en rektor för en skola i Sverige vara så ointresserad av språket som talas i landet att denne efter en längre tid här inte klarar av mer än enkla meningar på svenska, enligt egen uppgift? Man baxnar, men det hela är samtidigt mycket avslöjande. Svenskan är sekundär på Engelska skolan, bara något som man har på vägen till den mer prestigefyllda engelskan. Det går ju utmärkt i Sverige utan svenska ...

Nu vet vi alltså: Engelska skolan är inte en grundskola för alla. Den är en skola för elever, vars föräldrar är beredda (eller helt oförberedda?) på att bli bemötta av skolans ledning på engelska. Underläge för svenskan direkt, alltså! Som förälder ska man delta i barnens utvecklingsamtal på engelska, i samma underläge. Hur är det förresten för de svenskspråkiga lärarna på skolan? Får de alla anställningsvillkor på engelska? Val av språk är inte bara en praktisk fråga.

Vilket annat land låter skattemedel finansiera en skola där själva idén är verksamhet på ett språk som håller på att utarma svenskan? Sådana skolor kallades privatskolor tidigare med egen finansiering, men i den extrema liberaliseringen inom skolsystemet ser många riktningar sin chans. Det går ju lätt att etablera sig, när problem med arbetsro och kunskapsnivå i den allmänna skolan länge inte tagits på allvar av högre ort.

Frågan om språk är principiellt mycket viktig, för läget är likartat på många högre utbildningar. Det har blivit allt vanligare att högskolestuderande från andra länder kommer till Sverige för att skaffa sig en gedigen och gratis utbildning - på engelska! - utbildningar som skulle vara mycket dyra på engelskspråkiga lärosäten. Samtidigt tvingas doktorander begära dispens för att få skriva sin avhandling på svenska, och vissa forskningsansökningar godtas enbart på engelska.

Jag skulle önska att fler svenskar värdesatte sitt eget språk mer. Svenskan är vacker, vokalrik, sjungande - och dessutom det bästa språket för de allra flesta. Den är just så rik och uttrycksfull som vi gör den, precis som alla andra språk - förutsatt att vi använder den! Med välformulerad svenska skall kloka beslut fattas även i framtiden och bl.a. svåra juridiska fall avgöras - men vad händer om den inte tränas upp tillräckligt i skolan? Engelskan är ett utmärkt kontaktspråk, men man får inte begå misstaget att göra det till arbetspråk för svenskspråkiga i Sverige. Det är som att frivilligt spela på bortaplan. Engelskan tar sig fram överallt i världen, men svenskan finns bara här.

En språklag behöver inte alls vara extrem, men den kan sätta fart på kreativiteten på svenska igen, t.ex. namngivningen av specialtermer och av ord i omgivningen som av bara farten kommit att bli engelska. Vem har inte fått ett datameddelande på engelska om något fel? Det är svårt nog på svenska många gånger. Och kräv att resevillkoren hos ditt flygbolag finns på svenska. Språk är makt.

EU-medlemskap och en globalisering av världsekonomin har medfört att läget för svenskan är helt annorlunda än för tio år sedan. Det är dags att vi börjar förstå att svenskan inte är given ens i Sverige, och att många måste kämpa för den, bl.a. genom att i höst påverka regering och riksdag att lagfästa svenskan i officiella sammanhang. Det sköts definitivt inte av sig själv.

Olle Käll

lärare i svenska, tyska och engelska

Gävle

(Publicerad i Arbetarbladet den 20/8 2005 - publicerad här med författarens tillstånd)

Åter till "Debatt- och insändararkivet"!