Svar till Albinsson, Käll och Lindblom som skrev om att svenska språket hotades från flera håll av engelskan (7/8).

Jag kan ställa mig bakom det som ni skriver! Men jag anser att det inte uteslutande är en fråga om att rätten till modersmålet hotas, utan det är nästan värre än så: många människor vet att de har rätt att tala sitt modersmål, men gör det inte av olika skäl, främst kanske för att de skäms för svenskan!

På det internationella planet är det ju inte så vanligt med tolkning till och från svenska. Inom EU har det dock funnits regelbundet från det att Sverige blev medlem 1995 till och med 1 maj förra året, när ett nytt system för "betaltolkning" infördes i samband med utvidgningen till tio nya medlemsländer. Systemet hade utarbetats av Sverige, då man ansåg att tolkning och översättning är för dyra. Det ledde till att tolkning (och översättning) till och från svenska försvann nästan helt.

Eftersom "alla" svenskar "kan" engelska så skapar det inga som helst problem, anser man på svenskt håll!

Jag kan eventuellt förstå, att svenska deltagare, om det behövs kan lyssna till engelska (eller något annat språk, om de råkar behärska det), men att ta till orda och uttrycka sig på ett främmande språk, det är något helt annat!

I praktiken har det, mycket riktigt, inneburit att svenskarna oftast sitter tysta eller, om de talar alls, är mycket svårbegripliga!

Jag tror att man måste arbeta på många olika plan för att försöka stärka svenskans ställning, men ett av de viktigaste är ändå att verka för att få till stånd attitydförändringar, det vill säga att försöka få folk att inse, att det inte är finare att tala engelska, och ännu mindre när det finns ord och uttryck på svenska som är minst lika bra som de engelska!

Har just varit i Sverige i tre veckor och det har slagit mig hur ofta människor, helt i onödan, stoppar in engelska ord i sina meningar. De flesta människor tycks dessutom vara helt omedvetna om att engelska är ett av de svåraste språken som finns. Att klara sig är väl en sak, men att föra ett "riktigt" samtal eller delta i en debatt på engelska, det är mycket svårt!

Det är klart, att svenskar (och holländare) i åratal fått höra hur fantastiska de är, för att de talar så bra engelska och det kanske har stigit dem åt huvudet, vad vet jag?! Men sorgligt är det, för vi har ett så vackert och bra språk.

För övrigt har jag ibland undrat vad som skulle hända om man organiserade en folkomröstning och frågade svenskarna om vi borde avskaffa svenskan som främsta språk och införa engelska i stället. Jag är, trots allt, ganska säker på att svaret skulle bli nej, men nästan lika säker på att flera hundratusen svenska snobbar (?) skulle rösta för ett sådant förslag!

Denna övertro på engelskans värde framför svenskans återfinns även allra högst upp i den politiska hierarkin, nämligen hos Göran Persson: förra året var han bland annat på besök hos Silvio Berlusconi och talade där engelska, trots att tolk fanns på plats, och försökte göra likaledes när han senare under hösten besökte president Chirac i Elysée-palatset. Den gången gick det dock inte som han ville, eftersom president Chirac satte p för det genom att bestämma att samtalen skulle föras på svenska respektive franska.

Så upp till kamp för att försvara svenskan och inte låta den trängas ut av engelskan bara för att folk har fått för sig att det sistnämnda språket är av högre värde och bättre på något sätt!

Cecilia Rydbeck,

konferenstolk

(Originalversion - publicerad med författarinnans tillåtelse)

Åter till "Debatt- och insändararkiv"