Angående den bekymmersamma situationen för språkstudier på högskolor och universitet:

Inställningen till språkstudier är beroende av de signaler som finns i omgivningen. De signalerna fungerar inte i skolan idag, och det är Skolverkets misstag som bidragit till att förvärra problemen. Man har alltför länge blundat för de demoraliserande effekterna av ett konkurrerande val som ämnet "svensk/engelska" på högstadiet (förstärkning till svenska och engelska), det enda ämnet utan betyg.

Hur skall språklärare kunna påverka eleverna att läsa ytterligare ett språk, när många i stället kan välja att sitta ute i korridoren och ha en "lagom" krävande lektion i svensk/engelska, och dessutom slippa bli betygsatta för arbetsinsatsen? Med den inställning till arbete och läxor som ofta råder i skolan är svaret på frågan givet. Signalsystemet om att arbete skall löna sig fungerar inte.

Det finns många elever som verkligen vill lära sig ytterligare språk, men de kommer inte så långt som de skulle kunna på sina 300 språktimmar i grundskolan, på grund av att andra elever i samma grupp känner sig tvingade till språket. Ändå är ungdomsåren de absolut bästa för språkinlärning.

När ambitionerna ökade med ett tredje språk för alla i grundskolan med den nya läroplanen för tio år sedan glömde man bort det enkla faktum att alla inte vill läsa mer språk. Uppmuntran till det saknades hemifrån för många. Men alla var tvungna, och ett tidigare positivt språkval med viss status gjordes om till ett negativt språkval med "knodd-" eller "pluggis-"stämpel på många skolor. Man måste vara stark som tonåring i det läget.

Tänk om det vore möjligt att återinföra moderna språk som ett positivt, teoretiskt val bland andra mer praktiska val för olika sorters elever, med betyg. Betyget är ju inte bara en bedömning; det är också ett kvitto på ett utfört arbete.

Som det är idag har språklärare många gånger uppmanats att lyfta sig i håret, när det i stället är de omgivande betingelserna det handlar om. Vi berömmer oss ofta i Sverige av att ha goda kunskaper i många olika språk. Tyvärr har många börjat få inställningen att "engelska räcker", precis som i England och USA.

Det är en avsevärd skillnad att närma sig en kultur "inifrån", med hjälp av landets språk, eller att få den serverad "utifrån", genom engelskan. Sverige förlorar på att inte ha individer som kan läsa originaltexter eller möta människor på deras eget modersmål. Landet blir helt enkelt fattigare. Intresse för andra länders kultur och förmåga att umgås på landets språk utgör ofta skillnaden mellan en varaktig kontakt och en ytlig. Inte minst i medierna blir ju skillnaden stor i hur rapporteringen sker, om vi bara kan få omvärlden skildrad via engelskspråkiga källor. Varför bekymrar man sig inte mer över att morgondagens journalister inte behärskar andra språk än engelska och svenska?

Att lära sig ett språk visar en vilja att förstå omvärlden och en vilja att komma någon till mötes.

Olle Käll

lärare i svenska, engelska och tyska, Gävle

(Publicerad på DN:s insändarsida den 16/3 2005)

Åter till "Debatt- och insändararkiv"!