En av de uppgifter som den svenska skolan verkligen har lyckats med, långt före Engelska skolans korta tid i Sverige, är att öka behärskningen av engelska. Språket har då lärts in på engelsktimmar, och det har räckt långt. Men under de senaste åren har något kvalitativt nytt inträffat. Engelskan har börjat konkurrera i tid och uppmärksamhet på ett sätt som just Eva-Lena Heeds argumentation (2 sep) visar.

Engelskans användbarhet kan blända så mycket att man inte ser riskerna för det egna språket.

Vi är blinda som inte reagerar när staten frångått kravet på att undervisning skall ske på landets egna, officiella språk. I andra länder skulle man skaka på huvudet åt att skattemedel används så, utan djupare analys. Varför skall svenska elever möta oöversättbara begrepp i samhället som t ex ”borgerlig” första gången på engelska? Samma sak gäller matematik och naturvetenskap. Vem inbillar sig att abstrakt tänkande, som många gånger måste kläs i ord, skulle ske lättare på ett annat språk än modersmålet? Det goda syftet att bli bättre i det främmande språket leder tvärtom till något sämre: att både tänkandet i själva ämnet / problemet blir lidande, och att orden i det egna språket kommer att fattas. Även engelskspråkiga måste ju innerst inne undra.

Nytt i sammanhanget är också att ungdomar som från början inte har svenska som modersmål - och inte heller engelska - väljer att gå direkt på engelska i en engelskspråkig skola, detta utan att först riktigt behärska svenska, som svenska medborgare. Det kan först verka som ett rationellt val, men vad händer med delaktigheten i det land vars språk man "valt bort"? Sådana frågor måste belysas mycket mer.

Hur går det med samhällsdebatt och beslutsfattande i framtiden? Kommer argument att få mindre tyngd på svenska i Sverige? Eva-Lena Heed har fel när hon hävdar att språkfrågor inte är klassfrågor. Om många får den inställningen att man måste behärska engelska tidigt i livet för att "bli något", då får det negativa följder för det svenska samhället.

Språkfrågor är dynamit i många delar av världen. I Sverige är vi i sanning blåögda i denna fråga. Inom områden som berör ungdomar mycket, som musik, film, reklam och mode vill jag påstå att engelska idag är det första språket, svenska nummer två. Är det bra? Inte alls, svenskan utarmas. Hur blev det så? Ja, man märker inte att man blir kokt om man från början läggs i ljummet vatten.

Fransmännen vet värdet av ett modersmål. De har bestämt sig för att bjuda motstånd och skydda sitt språk genom lagstiftning i bl a medieutbudet. Till Sverige skickar amerikanska bolag med ett dussin gratisfilmer att sända för varje kraftigt marknadsförd storfilm. Barnfilmer får fortfarande svenskt tal, men snart sänds väl också "Björnbröder" helt engelskspråkig. Jag tror att vi behöver en medveten, klok reglering i fler språkfrågor, annars blir vi historielösa på ett sätt som vi inte kunde föreställa oss.

Det är märkligt att "internationalisering" alltid verkar handla om engelska. I Europa finns ett tjugotal officiella språk. De ger svårigheter men samtidigt en stor mångfald. Men vi i Sverige är så anglifierade att vi t ex tror att valutan Euro i Sverige uttalas som i engelska "jorå", fastän uttalet är väldigt osvenskt. England har inte ens ?!

Jag vill tipsa om en svensk undersökning gjord på forskningsinstitutet SICS förra året, som refererades i Forskning och Framsteg nr 8/03 s. 10, nätsida http://www.fof.se/?id=03810a, under rubriken "Dummare på engelska". Denna studie gav ett mycket tydligt resultat: även svenskar som använder engelska i ett professionellt sammanhang arbetar betydligt långsammare och med större osäkerhet i slutresultatet när de löste uppgifterna på engelska. Produktiviteten ökar alltså inte, sannolikt är det bara modersmålet som duger när det verkligen gäller.*

Alltså, lugn föräldrar, det är ingen brådska med engelskan: man kan lättare överföra sina kunskaper till ett nytt språk om de grundläggande begreppen är fast rotade från uppväxten och skolan. Jag tror det finns betydligt mer kunskap att vinna genom att medvetet utveckla svenskan, i alla ämnen - också för engelskan.

Olle Käll, lärare i svenska, tyska och engelska, Gävle

* Se gärna mer på http://www.sics.se/jussi/Reading/iclef2002-karlgren-hansen.pdf.

Publicerad på Gefle Dagblads debattsida september 2004

Åter till "Debatt- och insändararkiv"!