Bill Persson menar att det vore en välsignelse om engelskan blev modersmålet i hela världen och att alltså 5000 – 6000 andra språk försvann. Tvärtom vore det en kulturell katastrof utan like. 

En språklig utveckling är både spontan och styrd. Bill Persson har lika fel, när han uteslutande ser språkutvecklingen som en spontan process, som Göran Hägg som uteslutande ser den som en styrd. Engelskans utbredning av idag är inte uteslutande spontan; den understöds naturligtvis också medvetet av regeringar och företag i den anglo-saxiska världen. Ju fler som förstår engelska, desto lättare har den anglo-amerikanska mediaindustrin att sälja sina produkter, filmer, musik, böcker etcetera, desto större vinster kan den göra. Detta diskuteras naturligtvis öppet i amerikansk och engelsk press. När ett amerikanskt filmföretag förbjuder distributören i Sverige att översätta en filmtitel från engelska till svenska, som en debattör på detta forum tidigare har påpekat, vad har detta med spontanitet att göra!?!

Bill Persson menar att ”envist hålla kvar vid gamla ord är bara inskränkt nationalism, nostalgi och sentimentalitet”. Har alltså engelskan nyare ord än andra språk? Bill Perssons hållning är uttryck för vulgär kulturimperialism, blind framtidstro och cynism för att vända på hans egen karakteristik.

Bill Persson tänker heller inte på att vissa spontana processer motverkar engelskans expansion, nämligen olika centrifugala krafter. Det finns redan viktiga uttalsskillnader – liksom skillnader i ordförrådet -  mellan amerikansk, brittisk, irländsk och australiensisk engelska. Ur vulgärlatinet uppstod en rad olika språk: italienska, franska, spanska, portugisiska, katalanska, rumänska, rätoromanska med flera. Den arabiska som talas i ett bälte från Irak till Marocko skiljer sig avsevärt, trots att den klassiska arabiska som använts i Koranen har förblivit oförändrad. Det finns viktiga skillnader mellan den portugisiska som talas i Portugal och den i Brasilien. Eller mellan spanskan (kastilianskan) i Spanien och den som talas i Sydamerika. Skulle engelskan mot förmodan bli modersmål i hela världen, så skulle den säkert senare sönderfalla i flera nya språk. 

En annan spontan process i USA är spanskans snabba ökning, som undergräver engelskans ställning. USA har - liksom Sverige tidigare i fråga om svenskan - aldrig slagit fast att engelska är landets huvudspråk, men såvitt jag vet har vissa delstater, som Kalifornien, där spanskan snart kommer att gå om engelskan i fråga om användare, tvingats slå fast att engelska är huvudspråk.

Det är absolut inte sant att alla försök att styra språk har misslyckats. Det är till och med fullt möjligt att återuppväcka ett språk från de döda: hebreiskan är ett sådant exempel. Många språk är politiska skapelser, som exempelvis svenska, danska och norska. Fram till 1000-talet fanns det i praktiken bara ett nordgermanskt språk, ”donsk tunge” med olika varianter, men allteftersom det utkristallerades flera olika maktcentra med Själland, Mälardalen  och Tröndelag/Östfold som de viktigaste, så utvecklades också successivt tre nationalspråk. Hade Kalmarunionen bestått med till exempel Kalmar som huvudstad, så skulle vi bara haft ett riksspråk i Norden. Idag är Kroatien och Serbien i full färd med att sära på serbokroatiskan – och detta fullt medvetet.

På vad sätt isolerar vi oss genom att skriva e-post i stället för e-mail? Det är en våldsam överdrift, näst intill enfaldigt, att påstå att ”nästan alla  i världen” förstår ordet e-mail. Det förutsätter att ”nästan alla i världen” har internetanslutning. Jag kan inte på rak arm säga hur många i världen som har tillgång till internet, men det borde ligga någonstans mellan 200 miljoner och en miljard. Dessutom fungerar de flesta språk så att om ord lånas in rakt av, så översätts det så småningom: exempelvis  ”printer” blir skrivare. Både uttal och betydelse kan också ändras vid inlån: många ord som lånats in i engelskan från franskan  har råkat ut för detta öde. 

Som tur är så kommer företrädare för andra stora språk som kinesiska, spanska, arabiska, portugisiska, franska, tyska och ryska med flera aldrig frivilligt acceptera att deras språk försvinner till förmån för engelskan.

Per-Åke Lindblom

Språkförsvaret: http://w1.876.telia.com/~u87609878/

E-post: [email protected]

Åter till "Debatt- och insändararkiv"!