Sveriges regering och riksdag har tidigare haft en låt-gå-inställning i fråga om svenskans status och dess ställning gentemot engelskan. Betänkandet ”Mål i mun” innebär en brytning med denna inställning och leder till en mer medveten språkpolitik och till debatt i frågan.

Alla språk har ett egenvärde och inget språk är vackrare eller fulare än något annat. Språket skänker identitet åt individen och innebär en brygga bakåt till familjen, släkten, traditionerna och historien.

Den som motsätter sig engelskans framträngande på svenskans bekostnad med domänförluster som följd, stödjer inte bara svenska språket utan även alla mindre språk, varav många befinner sig i en värre situation än svenskan. Den som motsätter sig detta framträngande gör det heller inte för denne inte skulle inse att det är bra med ett andraspråk, som är gångbart i internationella sammanhang. Dock skulle jag föredra att ett konstspråk, ingens modersmål och därför neutralt, som till exempel esperanto, intog den positionen. Jag anser också att flerspråkighet, som inte inskränker sig till svenska och engelska, är eftersträvansvärd. Själv beklagar jag att jag bara behärskar engelska och tyska och att mina kunskaper i franska och spanska är bristfälliga.

I mångt och mycket är övergången till engelska inom olika domäner i Sverige ogenomtänkt, modebetonad och löjeväckande. Det sägs att det är nödvändigt för akademiker, särskilt naturvetare, att skriva sina avhandlingar på engelska, eftersom de vill bli lästa av andra akademiker. Betyder det att svenska akademiker tidigare inte ville att deras avhandlingar skulle bli lästa, när dessa skrevs på svenska och enbart sammanfattningen var på engelska? Vad är det som hindrar att en avhandling först skrivs på svenska och sedan översätts till engelska?

När svenska företag övergår till engelska som koncernspråk, är det då säkert att de anställda tänker lika klart som tidigare, eller att försäljningen ökar? Ericsson lär ha gått över till engelska som koncernspråk för flera år sedan, men detta har som bekant inte hindrat Ericssons försäljning från att rasa. Kanske bidrog övergången till att tunna ut Ericssons ”själ”.

Jag kan förstå att svenska artister sjunger på engelska, eftersom det betyder export och mer pengar. Det finns dock fortfarande andra artister, som sjunger på svenska. Men i många fall används engelskan för att man tror att engelska är fint eller ”inne” och utgångspunkten är en slags kollektiv enfald. Regeringen drar i gång ett projekt, som den kallar ”Swedish Social Compact”. Vad i herrans namn menade regeringen? Sedan drog regeringen öronen åt sig och döpte om projektet till ”Globalt ansvar”. I Kista ges det ut en tidning, ”Competence”, tidningen om och för Stockholms framtidsområden, trots att ordet ”kompetens” redan finns i svenska språket. Man undrar i sitt stilla sinne hur det ska uttalas! Basketklubben i Solna heter ”Solna Vikings” utan att reflektera över att ordet är inlånat i engelskan från urnordiskan. Men tydligen betyder det lilla pluralesset mycket för åskådarsiffrorna. Värst är naturligtvis den sanslösa reklamen, där det vimlar av engelska ord och fraser. Om dessa som nu tänker med ändan, får klart för sig att detta språkbruk enbart är irriterande och patetiskt, så kanske de tänker om, speciellt om det betyder minskad försäljning, minskade åskådarsiffror etcetera.

Det är för övrigt inte säkert att engelskans dominans kommer att bestå om 25, 50 eller 100 år. Den står och faller med USA:s ekonomiska, politiska och kulturella dominans på världsarenan. Kinesiskan eller spanskan kan mycket väl utmana engelskan i en framtid.

Per-Åke Lindblom

Språkförsvaret: http://w1.876.telia.com/~u87609878/

E-post: [email protected]

Åter till "Debatt- och insändararkiv"!