Estniskan är ett litet språk i skuggan av ett stort. Efter femtio år av förtryck 1940–1991 står det nu inför uppgiften att vara ”komplett och samhällsbärande”. Det kräver en aktiv och långsiktig språkpolitik. Den estniska regeringen har antagit ett språkpolitiskt program. Mall Stålhammar har sett närmare på det.

Estland har ca en och en halv miljon invånare, varav ca tre fjärdedelar har estniska som modersmål och majoriteten av de övriga ryska. Under sovjettiden var ryska det dominerande språket i det offentliga livet. I och med den återvunna självständigheten (1991) ska estniskan överta denna roll.

Den 5 augusti 2004 antog den estniska regeringen ett språkpolitiskt handlingsprogram, Eesti keele arendamise strateegia 2004–2010 (”Strategier för estniska språkets utveckling”)  för de närmaste fem åren. Till skillnad från det drygt 700-sidiga svenska betänkandet Mål i mun inkluderar inte det estniska programmet de utredningar om totalt drygt 2 600 sidor, som ligger till grund för slutsatser och rekommendationer, och det är därför avsevärt mindre i formatet: själva texten ryms på ca 40 sidor.

Inledningsvis presenteras grundprinciperna. Det fastslås att det estniska språket är Estlands enda statsspråk och att det utgör själva grunden för en estnisk identitet och förutsättningen för ett stabilt estniskt samhälle. Handlingsprogrammets syfte är att skapa förutsättningar för att estniskan även framgent ska vara det främsta kommunikationsmedlet i ett modernt, högteknologiskt och multietniskt samhälle. Estniskan måste därför kunna förmedla kunskap inom alla forskningsområden, vilket i sin tur förutsätter att språkets används inom modern vetenskap och teknik, särskilt inom informationstekniken. År 2010 ska estniska vara allmänt använt i alla offentliga sammanhang.

Som nyckelområden utpekas språkvård, utbildning, forskning och språkteknologi, där budgetmedel ska avsättas för statliga utvecklingsprogram. Huvudansvaret för genomförandet läggs på utbildningsdepartementet, och Estniska språkrådet ska följa och analysera utvecklingen samt göra utvärderingar vartannat år för utbildningsdepartementets räkning. 

   

 

 

I motsats till svenskan har estniskan ett grundlagsenligt skydd: i grundlagens sjätte paragraf fastslås att ”Estlands statsspråk är estniska”, och längre fram garanteras varje invånares rätt till undervisning på estniska (jfr svenska regeringens direktiv i uppdraget till Svenska språknämnden, Mål i mun sid. 38, att med utgångspunkt i ett demokratiskt perspektiv ”alla bör få tillgång till god undervisning i svenska, att undervisning som grundprincip sker på svenska”).

I handlingsprogrammet beskrivs åtgärder för att underlätta integrationen av främst rysktalande invånare, framför allt inför den gradvisa övergången fr.o.m. 2007 till estniska som undervisningsspråk på gymnasienivå. Bland åtgärderna märks framtagande av läromedel på såväl ryska som estniska för den obligatoriska grundskolan, språkkurser i olika former, utbytesprogram för lärare och elever, informationsmaterial om Estlands geografi, historia och kultur.

I den estniska grundlagen anges även användningsområden där minoritetsspråk kan användas ensamt eller parallellt med estniskan. Handlingsprogrammet är avsett som komplettering och precisering av lagens allmänna grundprinciper. Före 1940 hade Estland ett av de mest generösa minoritetsskydden i Europa, något som upphävdes vid sovjetmaktens intåg. I programmet beskrivs t.ex. aktuella stödåtgärder för minoritetsspråk, bl.a. statligt stöd åt ett flertal etniska grupper, som under sovjettiden berövats sådant skydd.

 

 

Efter bildandet av republiken Estland 1918 utvecklades estniska språket på tio år till ett ”komplett och samhällsbärande språk” för att använda ett uttryck från Mål i mun. Den sovjetiska annekteringen 1940 innebar att ryskan kom att användas framför allt inom det offentliga livet, inklusive inom högre utbildning och forskning, något som innebar avsevärda domänförluster för estniskan. Efter 1991 har estniskan återfått sin roll som ”samhällsbärande språk”, men är däremot ännu inte ”komplett”.

Utvecklingen mot en allt större internationalisering, särskilt inom ekonomi, vissa vetenskaper, teknik (särskilt informationstekniken) och underhållning har medfört ett stort inflöde av engelska termer i estniskan liksom i svenskan. Liksom i svensk språkdebatt varnas för domänförluster, framför allt till engelskan. Utöver de bakgrundsfaktorer som återfinns i den svenska debatten tillkommer etniska faktorer, bl.a. de påfallande låga födelsetalen för den estniska delen av befolkningen.

Bland åtgärder för att säkerställa en hög standard och en positiv utveckling av estniskan märks insamlandet av textkorpusar, såväl inom allmänspråket som inom olika fackspråk, samt även talspråkskorpusar. Specifika institutioner, som Estniska språkinstitutet, Modersmålssällskapets språkkommitté, Tartu universitet och Lärarhögskolan i Tallinn (som de facto fungerar som Tallinns universitet), får ansvaret för språklig rådgivning, framställande av ordböcker och handböcker samt underlag för arbetet med estniska EU-texter. Fackspråket, i synnerhet det omfattande termarbetet, ska huvudsakligen skötas av ETER, Estlands motsvarighet till TNC, som ska samordna arbetet i olika fackområdens termgrupper, högskolor, m.fl. instanser. ETER ska också stödja och kvalitetssäkra tolkning, översättning och kompetensutveckling inom Estlands EU-arbete. Även namnvården behandlas i detalj, såväl beträffande åtgärder som ansvarsfördelning.

Juridiskt bindande åtgärder föreskrivs för estniskans användande i offentliga dokument, kvalitetssäkring av språkanvändningen inom förvaltningen, användandet av estniskspråkig programvara, framför allt inom skolväsendet, och reglering av användandet av främmande språk inom näringslivet. (Dock utan de påföljder som Balladur-regeringen införde i Frankrike 1994.) Såväl en rad regeringsdepartement som lokala instanser åläggs att genomföra dessa åtgärder, medan bl.a. Språkinspektionen ansvarar för kontroll och utvärdering. Därtill ska en särskild institution skapas för kvalitetssäkring av språket i tidningar och tidskrifter.

För att främja estniska språkets användning inom olika områden nämns även estniskspråkig presentation av forskningsrön, alternativt sammanfattningar på estniska; fortsatt stöd till kulturtidskrifter och till estniskspråkig kultur och underhållning, inklusive teater, film, vokalmusik, översättning av litteratur, filmtextning.

 

Ett avsnitt i handlingsprogrammet ägnas betydelsen av intresse och engagemang för estniska språket. Högst på listan står det nationella projektet ”Estnisk identitet 2005–2009”, och bland punkterna märks en databas bestående av estniskspråkiga texter, filmer,  etc. inom olika media; stödåtgärder till estniskspråkiga webbsidor; behandling av språkfrågor i media. (Som ett inslag i strävandet att skapa intresse för estniskan kan nämnas utbildningsministeriets och integrationsmyndighetens uppsatstävling vintern 2004–2005 på temat ”Hur jag lärde mig estniska”.) Här ingår naturligtvis också åtgärder inom skolväsendet, framför allt stöd till minoritetsskolor, med utgångspunkt i Europarådets definitioner av språkliga kompetensnivåer. För närvarande går ca en tredjedel av samtliga elever i ryskspråkiga skolor. Det genomgående syftet är att alla elever, såväl inom yrkesförberedande skolor som gymnasier, ska kunna delta fullt ut i det estniska samhället.

Beträffande den högre utbildningen betonas framför allt behovet av estnisk terminologi, både i ordlistor och läromedel, som ett led i utvecklingen av estniskan till ett komplett språk inom alla områden. Möjligheten att komplettera utländska examina (ett konkret problem i små nationer) med estniska språkkunskaper framhålls också som viktig.

Forskningen inom det estniska språket knyts till de ovannämnda kraven på kvalitetskontroll av skriftspråket och språkundervisningen inom skolväsendet, samt uppbyggandet av textkorpusar. Den detaljerade listan på olika forskningsområden omfattar såväl talspråkliga som skriftspråkliga områden: ordböcker och grammatikor, sociolingvistiska projekt och dialekter samt språkhistoriska studier med olika inriktning finns på listan över åtaganden för olika instanser. Befintliga språkarkiv och databaser ska uppdateras, kompletteras och göras användarvänliga, även via Internet.

I ett separat avsnitt beskrivs planerade språkteknologiska åtgärder: utveckling av befintliga resurser som tal- och skriftspråkskorpusar, parallellkorpusar, tesaurusdatabaser, analysprogram för olika språkliga nivåer, men även framtagande av nyare resurser som talspråkssyntes, maskinöversättning och -tolkning, resuméprogram, interaktiva språkinlärningsprogram m.m. Det kan påpekas att Estland har en hög nivå av datoranvändande, bl.a. är regeringens arbete helt datoriserat.

Olika varianter av estniska behandlas: användandet av dialekter ska stödjas på alla nivåer av undervisningsväsendet, liksom i lokal offentlig användning. Utlandsester ska ges möjlighet att få undervisning på estniska i sina hemländer och få regelbunden information på och om estniska språket. Språkbruket hos utlandsesterna ska bli föremål för forskning.

Olika slag av teckenspråk och andra kommunikativa hjälpmedel ska stödjas genom undervisning och utarbetandet av nya läromedel samt genom att minst 10 % av de estniska tv-programmen tolkas till teckenspråk och minst 10 % av de estniska tv-programmen textas.

Slutligen anges riktlinjer och mål för undervisning och kompetensnivåer i främmande språk, med utgångspunkt i Europarådets projekt ”Den europeiska språkportfolion” Målen preciseras för olika skolstadier, och vikten av lärarutbildning, liksom tolk- och översättarutbildning betonas genomgående och premieras genom tilldelning av ytterligare medel för nya läromedel och undervisningsmetoder.

Vikten av kontrastiva studier mellan estniska och andra språk betonas, liksom utarbetandet av tvåspråkiga läroböcker samt främjandet av internationellt samarbete och möjligheten till fördjupade studier i estniska utomlands.

 

 

Den digra listan av mer eller mindre obligatoriska åtgärder innebär naturligtvis ansenliga kostnader. Finansiering föreligger redan för språkundervisningen, både inom skolväsendet och den högre utbildningen, samt för flera program inom språkforskningen, liksom för Språkinspektionen. Nu återstår för Estlands språkråd att varje år ansöka hos regeringen om medel för genomförandet av de olika delprogram inom det språkpolitiska handlingsprogram som här beskrivits i sina huvuddrag. Eftersom regeringen antagit hela handlingsprogrammet som underlag för kommande åtgärder, kan dock positiv behandling förväntas.

Handlingsprogrammet är alltså inte en språklag som föreskriver handlingar och anger påföljder. Genom rubrikens ordval ”strategi” understryks att dokumentet anger mål och riktlinjer i form av rekommendationer av åtgärder samt, i motsats till Mål i mun, noggrant angivande av ansvarsområden och ansvariga instanser. Därmed finns nu en detaljerad och genomtänkt analys av de behov som finns av uppföljning, stöd och utveckling av estniska språket inom olika områden av samhällslivet, samt en tydlig ansvarsfördelning mellan olika utförande institutioner. Varje berörd institution kan med hänvisning till den av regeringen antagna handlingsplanen ansöka om medel för den verksamhet som är dess särskilda ansvar, och vars omfattning och betydelse tydligt finns beskriven, liksom dess roll i den stora, riksomfattande och kulturbärande helhet som ett språks utveckling utgör.

Mall Stålhammar

 

Källor:

Eesti keele arendamise strateegia 2004–2010. Tartu 2004.

Mål i mun. Förslag till handlingsprogram för svenska språket. SOU 2002:27.

Mall Stålhammar är professor i engelska med inriktning på fackspråk vid Göteborgs universitet. Hon är född i Tallinn av estnisk far och ukrainsk mor och uppvuxen i Sverige. På senare år har hon bl.a. forskat på engelskans inflytande på det svenska ordförrådet (inom det Riksbanksfinansierade ORDAT-projektet).

Tillbaka till Artikelarkivet