1. Anser ert parti att det svenska språket bör lagstadgas som officiellt majoritetsspråk i Sverige?

Ja, svenskan ska vara officiellt språk i Sverige. Språket har stor betydelse för samhället på flera sätt. Först och främst är språket ett verktyg för kommunikation och därför grundläggande för medborgarskapets betydelse. Individen behöver goda kunskaper i svenska för att kunna fullgöra både skyldigheter och rättigheter som medborgare.

2. Om ni svarar ”ja” på fråga 1: På vilket sätt kommer ni att agera för att detta sker a) i regeringsställning; eller b) som samarbetsparti; eller c) i oppositionsställning efter höstens val.

Helst av allt i regeringsställning givetvis, men annars vilken som helst av de tre formerna som blir aktuellt.

3. Om ni svarar ”nej ” på fråga 1: Hur motiverar ni då er negativa inställning till att lagstadga svenskan som officiellt majoritetsspråk?

4. Anser ni att det förhållandet att fem språk, d.v.s. finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska, har lagfästs som officiella minoritetsspråk i Sverige har haft någon praktisk betydelse för att stärka deras ställning?

Ja, det har haft stor betydelse – även om folkpartiet anser att rättigheterna för dem som talar något minoritetsspråk kunde ha preciserats ytterligare. Det är också viktigt att dessa rättigheter omsätts i praktiken, det har inte alltid varit bra hittills.

5. Anser ni att det är befogat att tala om att det föreligger ett hot mot svenskan som samhällsbärande språk och att det sker domänförluster, särskilt inom högskolan och affärsvärlden, till engelskan?

Nej, inte direkt. Risken finns på sikt, ifall dessa förluster blir permanenta och språket utarmas snarare än berikas. Men ett litet språk som svenskan blir snarare rikare av att ha kontaktytor med andra språk.

6. Oavsett svar på fråga 2 och 3: Hur ser er politik ut, mer specifikt, på följande språkpolitiska områden?

a) Hur stor plats anser ni att svenskundervisningen bör ta i ungdomsskolan?

Betydligt större än idag. Grundskolan ska ha en läsa-skriva-räkna garanti för att se till att alla verkligen kan lära sig grundfärdigheterna tidigt. Elever som inte når målen i svenska ska ges extra tid, ibland ett extra skolår.

b) Hur bör undervisningen i svenska för invandrare organiseras på effektivast möjliga sätt?

Genom större valfrihet och ett system som mer liknar skolpengsystemet. Dessutom vill vi se en samordning mellan SFI-undervisning och en bättre introduktion i samhället, där språkstudier kan kombineras med olika praktik- och jobbaktiviteter.

c) Vad anser ni om kravet på vissa svenskkunskaper för att kunna erhålla svenskt medborgarskap?

Bra. Att vara medborgare innebär att man ges rättigheter och skyldigheter som det är svårt att ta del av om man inte kan svenska.

d) Anser ni att det är viktigt att svenskan överlever som ett fullödigt, vetenskapligt språk? Hur ska detta i så fall åstadkommas?

Ja. Samtidigt är det oerhört viktigt att vi som litet land kan kommunicera vår forskning med omvärlden. Vi måste kunna tävla med de mest dynamiska forskningsmiljöerna i världen.

e) Anser ni att svenskans ställning inom högre utbildning och forskning är tillfredsställande? Om inte, vad ska man göra åt saken?

Ja.

f) Anser ni att svenska högskolestuderande alltid ska garanteras rätten att följa undervisningen på sitt eget modersmål och att de ska kunna välja mellan svenska och engelska? Anser ni att svenska högskolestuderande skall garanteras förmedlingsrätt, d.v.s. rätten att själva bestämma vilket språk de vill förmedla sig på i samband med PM, uppsatser, examensarbeten och avhandlingar?

Ja, åtminstone inom grundutbudet av högre utbildning. Däremot behöver inte alla kurser överallt erbjudas på svenska och kurslitteratur behöver inte vara på svenska. Om man till exempel har gästforskare ska de kunna undervisa på sitt modersmål eller på engelska, och ifall ett universitet eller en högskola vill erbjuda påbyggnadskurser utanför ramen för den ordinarie grundutbildningen är det inget problem om det sker på andra språk.

g) Anser ni att svenskans ställning inom EU är tillfredsställande och att den nuvarande regeringen och dess representanter har gjort allt för att försvara svenskan, fr.a. genom att själv använda den i EU-sammanhang?

Vi är i stort sett nöjda med svenskans ställning, men tolkning och översättning till svenska har inte alltid varit tillfredställande. Ibland har den finska regeringen gjort mer aktiva insatser för svenskans ställning inom EU än den socialdemokratiska regeringen gjort. Det är vi missnöjda med.

h) Anser ni att det skall vara tillåtet med engelska som första undervisningsspråk i den svenska grund- och gymnasieskolan? Om ja, hur långt ned i åldrarna?

Ja. Vi har hittills tyckt att det fungerar bra som det är idag, när både kommunala och fristående förskolor och skolor kan bedriva sin verksamhet och undervisning på andra språk än svenska.

i) Allt färre svenska skolelever behärskar idag stora EU-språk som tyska och franska. Antalet studenter som studerar dessa språk i högskolan minskar också, samtidigt som vissa mindre högskolor tvingas lägga ner undervisningen i de s.k. småspråken, d.v.s. tyska, franska, spanska, ryska m.fl.. Är denna situation oroande och kräver motåtgärder? Vilka i så fall?

Det är mycket oroande att språkkunskaperna minskar. Sverige behöver språkkunniga ungdomar. Vi vill riva upp beslutet om att halvera språkvalen på samhällsvetenskapliga programmets språkinriktning. Det måste löna sig bättre att läsa språk jämfört med lättare kurser. Därför ska betygen viktas vid antagningen till högskolan.

j) I dag uppgår t.ex. andelen engelskspråkiga långfilmer i de svenska tv-kanalerna till 75 procent, de svenskspråkiga till 15 procent och filmer på övriga språk till 10 procent. Anser ni att denna situation är tillfredsställande? Om inte, vad bör göras?

Vi anser inte att man ska använda sig av några styrinstrument för att begränsa utbudet av film eller på vilket språk de sänds. Däremot anser vi att villkoren för svenska filmare generellt bör förbättras och att det behövs större resurser för kvalitetsfilmer på svenska för både biografer och tv.

k) Anser ni att det har någon betydelse om offentliga institutioner och inrättningar, kampanjer, byggnader etc. namnges på svenska eller engelska? Vilken namngivningsprincip ska tillämpas?

Svenska myndigheter och liknande bör i första hand ha namn på svenska, utom om deras verksamhet är av sådan art att de framför allt vänder sig till andra utländska institutioner eller organisationer. SIDA är ett exempel.

Folkpartiet

genom Ulf Schyldt

31/5 2006