Hej!

Jag svarar som ämnesföreträdare på era frågor direkt inne i ert rundbrev.

Kristianstad 11/9 2006

Henrik Rahm

fil dr

lektor i svenska med språkvetenskaplig inriktning

ämnesansvarig i svenska

Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap (HUSA)

Högskolan Kristianstad

291 88 Kristianstad

044-20 33 58 (röstbrevlåda)

0736-78 25 32

 

Stockholm 8/7 2006

RUNDBREV TILL SVERIGES HÖGSKOLOR

1 a) Har er högskola antagit någon lokal språkplan, som avser att reglera förhållandet mellan svenska och engelska på ert lärosäte?

Svar: Nej.

b) Om svaret är ja, vill vi gärna att ni skickar språkplanen till oss (se adress i följebrevet).

c) Om svaret är nej, planerar ni att initiera ett arbete med en språkplan?

Svar: Problemet är inte stort eftersom de stora utbildningarna på Högskolan Kristianstad, vårdutbildningar och lärarutbildningar, är professionsutbildningar där undervisning och skrivande till lejonparten sker på svenska. Men det är viktigt att diskutera frågan. Internationaliseringsarbetet är viktigt och medför kanske i förlängningen kurser på engelska. En språkplan är god tanke.

2. Anser ni att er högskola, liksom övriga högskolor i Sverige, har ett ansvar för att slå vakt om och utveckla svenskan som vetenskapligt språk?

Svar: Ja. Samtidigt är ansvaret för en god vetenskaplig nivå minst lika omfattande. I vissa fall kan det bli en konflikt mellan den goda internationella forskningen (företrädesvis på engelska) och svenskan som vetenskapsspråk. I andra fall, som i en hel del av forskningen inom mitt område (svensk språkvetenskap), skrivs uppsatser och forskares texter mest på svenska.

3. Vissa högskolor i Norden har slagit fast att landets huvudspråk också är huvudspråk på högskolan i fråga. I något fall har engelska angivits som andra språk. Anser ni att högskolor i Sverige, exempelvis er egen, bör göra en liknande markering?

Svar: I princip tycker jag att svenska borde vara huvudspråket. Men samtidigt kan det vara så att mycket av verksamheten bedrivs på annat språk (läsa engelska), och då är det inte lika enkelt. För Högskolan Kristianstad borde det vara enkelt att slå fast att svenska är huvudspråk.

4 a) Vilket/-a är arbets- och beslutsspråket/-n (d.v.s. det/de språk, som används inom den inre verksamheten och visavi andra svenska myndigheter) på er högskola? Svenska, engelska eller båda språken? Kan ytterligare språk användas?

Svar: Svenska

b) Finns det riktlinjer för vilka språk som kan användas på er webbplats? Har ni någon dokumentation på i vilken utsträckning de olika språken används och hur eventuella riktlinjer följs upp? Finns det någon sektion, som inte är på svenska utan bara på engelska?

Svar: Nej, inte vad jag vet.

5 a) För er högskola statistik över andelen kurser på engelska, andelen kurslitteratur på engelska och andelen uppsatser/avhandlingar på engelska?

Svar: Nej

b) Om svaret är ja, vill vi gärna ta del av denna statistik (se adress i följebrevet).

6. Anser ni att en central instans, exempelvis Högskoleverket, borde infordra statistik från de svenska högskolorna vad gäller andelen kurser på engelska, andelen kurslitteratur på engelska och andelen uppsatser/avhandlingar på engelska och regelbundet sammanställa denna statistik?

Svar: Ja

7. Hur tolkar ni begreppet parallellspråkighet (d.v.s. två eller flera språk används sida vid sida med varandra, exempelvis svenska och engelska) och hur tillämpar ni i så fall denna parallellspråkighet i praktiken?

8 a) På vilka nivåer, fakultets-, institutions- eller kursnivå, bestäms det vilket undervisningsspråk som ska användas?

Om studenterna önskar undervisning på svenska framför engelska, skall de då garanteras detta?

Svar: Ja, en sådan garanti är rimlig. Men det fungerar förstås inte i alla fall om man tänker sig en nätkurs på engelska eller en fysisk kurs med utländska och svenska studenter som målgrupper.

b) Om en kurs vid er högskola startar med en, eller några utländska studenter, som inte kan svenska, kommer då kursen att ges på enbart engelska i fortsättningen (”vid behov”-engelska), eller anordnar ni i stället två kurser, en på svenska och en på engelska?

Svar: Jag vet inte.

9. Vilka språkkrav ställs på undervisande personal? Kräver ni att all undervisande personal ska behärska både svenska och engelska?

Svar: Ja, vad jag vet ska lärare kunna både svenska och engelska. Det är dock inte alls så vanligt att lärarna undervisar på engelska. Åtskilliga skulle nog värja sig eftersom de aldrig har gjort det.

Anställer ni utländska lärare, som bara kan engelska eller ett annat främmande språk?

Svar: Inte vad jag vet.

 Hur lång tid har dessa på sig att lära sig svenska? Vilken relevans har språkkrav i samband med a) befordring och b) vid lönesättning?

Svar: Vet inte.

10. Andelen kurslitteratur på engelska tycks fortsätta att öka på svenska högskolor. Anser ni att det vore befogat att subventionera kompendier och kurslitteratur på svenska, särskilt i ämnen där svenskan förlorar terräng?

Svar: Nej, det är fel väg att gå. Kvalitet ska avgöra.

I vilken utsträckning skulle detta kunna ske lokalt? Fordras det en insats på nationell nivå, exempelvis via statliga insatser?

11. Har studenter vid er högskola alltid rätt att examineras på svenska (om inte provet avser kunskaper specifikt i engelska eller andra språk), oberoende av vilket språk, t.ex. engelska, som huvudsakligen använts i undervisningen?

Svar: Jag vet inte säkert, men det låter märkligt att kräva examination på svenska om kursen har getts helt på engelska. Mig veterligt har inte något sådant problem uppkommit.

12. Högskoleförordningen från 1978 (då den trädde i kraft) föreskrev att doktorsavhandlingar skulle vara skrivna på svenska, danska, norska, engelska, franska eller tyska (avhandling om ett språkvetenskapligt ämne kunde vara skriven på ytterligare ett annat språk). Denna bestämmelse tog senare bort och frågan delegerades till respektive lärosäte. Enligt Doktorandspegeln 2003 skrevs 78 procent av alla doktorsavhandlingar på engelska.

Anser ni att varje doktorand har rätt att själv välja forskningsspråk, för publicering och kommunikation inom sitt ämne, givet att forskningsresultaten ska kunna utsättas för vederbörlig granskning?

Svar: Ja.

Finns det ett behov av fler nordiska vetenskapliga tidskrifter på svenska, danska och norska?

Svar: Jag kan bara svara för det jag har överblick över, svensk språkvetenskap. Där finns inte oväntat många tidskrifter på svenska och de övriga nordiska språken.

13. I Högskoleförordningen från 1978 infördes en regel att ett ”kortfattat engelskspråkigt referat” skulle tillfogas varje doktorsavhandling. Kravet är numera borttaget, men det är ändå praxis. Vad anser ni om det aktuella förslaget (i) att engelskspråkiga avhandlingar ska förses med en sammanfattning på svenska på 2 – 5 sidor?

Svar: Ett mycket bra förslag!

14. Det har föreslagits att man skulle understödja kvalificerade översättningar av avhandlingar på svenska, i synnerhet inom humaniora och samhällsvetenskap, till engelska och eventuellt också andra språk. Hur ställer ni er till detta förslag?

Svar: Också ett utmärkt förslag! För tyvärr är det så att intressant forskning på svenska inte får genomslagskraft eftersom den i stort sett bara kan läsas i de nordiska länderna. Omvänt får forskningsresultat skrivna av personer med engelska som modersmål ibland en oförtjänt god spridning i kraft av att de är skrivna på ett stort internationellt språk som engelska.

15. Anser ni att högskolan skall premiera, eller understödja, att studenter skaffar sig tillräckliga kunskaper i ytterligare ett främmande språk förutom engelska?

Svar: Personligen anser jag definitivt det. Frågan lär dock vara svår att lösa. Först krävs en attitydförändring till andra främmande språk än engelska, att undervisningen i de språken måste få mer tid och att det måste premieras bättre att läsa dessa språk i högstadiet och gymnasiet. Först därefter tror jag att det blir möjligt att stödja kunskaper i ett främmande språk till på högskolan.

16. Vilket inflytande har forskningsråden, direkt eller indirekt, på de språkval som görs vid er högskola? Vad anser ni om den praxis, som vissa forskningsråd utvecklat, nämligen att forskningsansökningar enbart ska skrivas på engelska, även om merparten av forskningsarbetet kommer att ske på svenska?

Svar: Jag har ingen erfarenhet av det eftersom traditionen inom humaniora är en annan. Det är sorgligt om det krävs att ansökningarna måste skrivas på engelska, men här kan det finnas komplikationer som att forskningen sker på engelska och/eller att de sakkunniga måste hämtas utanför den svenska språkkretsen.

17. Det har hävdats att rangordningskriterier (där institutioners och universitets verksamhet rangordnas efter publicerings- och citeringsfrekvenser) kan missgynna vissa typer av publikationer (exempelvis monografier) och publikationer på andra språk än engelska. Om så är fallet, hur skulle då er högskola kunna verka för mer balanserade kriterier så att publicering på svenska eller andra språk, där detta språkval är lämpligt, anses lika meriterande som publicering på engelska?

Svar: Det kan ske i en så allsidig och öppen bedömning som möjligt av den forskning som lektorer gör inom sin tjänst. Här är det viktigt att bedömarna är vidsynta. I vissa discipliner redovisas den mesta av forskningen i artikelform på engelska, i andra fall i form av monografier på svenska. En tanke (eller utopi?) är att dessa motsatta traditioner kan lära av varandras traditioner.

Hur skall i sammanhanget förmågan att förmedla vetenskapliga rön och resultat till det omgivande samhället värderas?

18. Anser ni att det vore önskvärt att det antogs en nationell språkpolitik för högskolan, eller att Högskoleförordningen innehöll mer precisa regler i detta avseende? Eller föredrar ni det nuvarande systemet, som innebär att varje enskild högskola har att utforma en konkret språkpolitik?

Svar: Jag skulle önska att politikerna tog ett beslut om språkpolitik för hela Sverige, inte bara högskolesektorn. I debatten hörs ofta tongångar om att det finns för många lånord från engelska i svenska. Men min inställning är densamma som Språkrådets (f.d. Svenska språknämnden), att hotet inte kommer från lånord utan från  att svenska inte alls används i vissa sammanhang, det som kallas domänförlust. Om vetenskap i ett visst ämne bara skrivs på engelska har vi en domänförlust, likaså om arbetsspråket för stora företag per automatik blir engelska i alla sammanhang.

 

Nätverket Språkförsvaret

 

i  Detta har antagits av teknisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden vid Uppsala universitet.