Statistiken över antalet elever som fördjupar sig i språk pekar neråt, tyvärr. Orsakerna har det talats ganska litet om. Skolverket har mest velat lägga skulden på språklärarna, att förändra sitt arbetssätt, eftersom eleverna inte "köper upplägget" med glos- och grammatikplugg längre. Det är ju riktigt att många av dagens elever inte vill anstränga sig som förut - resultaten skall komma snabbare nu.

En faktor har det emellertid inte talats om så mycket - etableringen av föreställningen att endast engelskan är "internationell" och därmed räcker. Vi har därmed också övertagit britters och amerikaners ljumma intresse för andra språk. Men här lurar vi oss tyvärr, för engelskspråkligt talat är vi varken britter eller amerikaner.

I en högst ovetenskaplig undersökning av språkval på skolor med utökad undervisning på engelska är mitt intryck att elever där är mindre intresserade av övriga språk, trots att dessa elever många gånger är samma typ av elever som tidigare hade förutsättningar att bli duktiga i B-språk. De "optimerar" sin studieansträngning, och väljer på gymnasiet hellre ett nytt förstaspråk än fortsätter med sitt B-språk, som anses svårt att fortsatt få högt betyg i. Bland dessa elever ligger framför allt tyskan och franskan illa till. I stället har spanskan, för elever främst i egenskap av ett användbart turistspråk, fått ett oproportionerligt uppsving. Och för affärer verkar bara engelska gälla ... men ack så fel, om man verkligen vill etablera en långvarig kontakt.

Det är en tråkig utveckling för landets samlade språkkunskaper, i ett land som för inte alls länge sedan var känt för sitt diversifierade språkkunnande. Att vi inte bara behärskade engelska var något som människor från länder med stora språk fann imponerande. Det behöver de dock inte bli i framtiden, med dagens utveckling...

Professor Frank-Michael Kirsch tar upp exemplet tyskan i sin bok "Språklöshet": medan det idag finns ca 4000 studenter i tyskspråkiga länder som studerar svenska finns i Sverige enbart 1000 tyskstuderande på högskolenivå. Det är en mycket stor minskning av studierna i ett närliggande språk med över 90 miljoner talare, som vi har många affärsförbindelser med. I stället lägger man ner språkutbildningar, som ger högskolestudenter en verklig nisch att specialisera och fördjupa sig i, och som lättare ger arbete än t.ex. mediautbildningar, där arbetsmarknaden är högst osäker. Att specialisera sig på språk i Sverige för kommande förbindelser med ett annat land, alltså inte bara som språklärare, verkar inte finnas som möjlighet bland högskolornas strateger. Tunnelseendet mot enbart engelska har blivit allt kompaktare: 75 % av alla filmer i svenska TV-kanaler är på engelska, 10 % skall räcka till alla övriga språk.*

Vad kan då bäst göras i rådande läge? Ja, framför allt måste alla "måna" mycket mer om de få elever som trots allt vill gå vidare och fördjupa sig i sitt B-språk. På grundskolan måste vi uppmuntra dem som visar intresse ännu mer att läsa steg 3, och på gymnasiet måste man se till att inte administrativa frågor lägger hinder i vägen för att kunna välja steg 4, 5, 6 eller 7. Framför allt får inte konstgjorda minimigränser för det antal elever som krävs för att starta en kurs sätta stopp, eller omöjliga schemakonstruktioner. Vi måste i stället tänka tvärtom. Vi startar kursen i alla lägen, för att eleverna lugnt skall kunna välja efter sitt intresse och skolledningarna måste anpassa tjänsterna efter arbetsbelastningen för en kurs med få elever i stället. Kursen kan då ändå bli av, och eleverna tryggt välja den i den förvissningen.

LMS har en uppgift i att bevaka skolor som planerar att lägga ner språk och hjälpa till att hitta goda argument för att behålla dem. Högskolor och universitet (det är inte så många som har språkutbildningar längre) måste mer aktivt värva studerande på gymnasier med S-program eller N-program. Attraktiva universitetskurser som börjar med en termin i målspråkslandet, något som eleverna verkligen frågar efter, måste starkt understödjas av högskolorna. Många bäckar små från grundskola och gymnasium bör kunna ge Sverige ett fortsatt gott språkkunnande i andra EU-språk, men då gäller det att den nuvarande utvecklingen vänds och att alla utbildningsnivåer på vägen fungerar. Vem kallar samman till detta? Högskoleverket? Skolverket? LMS?

Visionen måste vara "Vive la différence", om vi vill ha många kulturer att glädjas åt. Om allt i framtiden kommer att uttryckas på en engelska av högst varierande kvalitet förlorar vi mycket mer än bara språkkunskaperna i Sverige.

 

Olle Käll, Gävle

(lärare i svenska, tyska, engelska)

* Se undersökningen och en omfattande artikellänksamling på www.sprakforsvaret.se

Artikeln är publicerad i Lingua nr. 3/2006 och Skolledaren nr. 11/2006.