Det finns inget språk i världshistorien som har uppnått en sådan internationell genomslagskraft som engelskan. På 1500-talet var engelskan modersmål för fem miljoner människor. Idag är engelskan modersmål för runt 320 miljoner i den inre cirkeln; i den yttre cirkeln, d.v.s. länder med engelska som officiellt språk, används det av uppskattningsvis 360 miljoner, och den expanderande cirkeln, där engelska studeras som första främmande språk, omfattar kanske 1,5 miljarder människor. Engelskan är Internets och datavärldens huvudspråk; engelskan har också en mycket stark ställning vad gäller film, bokutgivning, tidningar, flygplatser och luftfartstrafik, internationell handel och akademiska konferenser, vetenskap och teknik, medicin, sport, populärmusik och reklam.

Stora språk har alltid expanderat på mindre språks bekostnad. Denna expansion beror inte på att dessa språk har haft några överlägsna inre egenskaper utan enbart på ekonomiska, teknologiska, politiska och militära faktorer. Många tror att engelskans utbredning sedan andra världskriget är ett ofrånkomligt, spontant resultat av den s.k. globaliseringen. De inser inte att ett språk medvetet kan befrämjas, eftersom vissa stater tjänar på det. För Storbritannien är t.ex. engelska språket den näst viktigaste inkomstkällan efter nordsjöoljan.

Svenskan förlorar idag domäner till engelskan. Det gäller framför allt inom den högre utbildningen, där andelen avhandlingar och kurslitteratur på svenska oavbrutet minskar, medan andelen kurser på engelska ökar. Engelska införs som första undervisningsspråk i allt fler grundskolor och gymnasier. Engelska används som koncernspråk i de flesta svenska storföretag. Användningen av engelska i reklamen ökar konstant. Sverige är fortfarande sämst i klassen i EU vad gäller användningen av sitt eget huvudspråk. Nu senast var Anders Borg den ende minister, som inte använde sitt modersmål, på ett möte för EU:s finansministrar.

Vad bör göras? Givetvis är det avgörande på lång sikt att vi som har svenska som modersmål eller huvudspråk, står upp för det svenska språket. Men svenska språkets ställning måste också regleras i lag. ”Bästa språket”, som antogs av riksdagen 2005, innebar att Sverige för första gången fick en samlad språkpolitik, men svenskan slogs aldrig fast som officiellt språk. En språklag måste utgå från synen att språkanvändningen är en medborgerlig rättighet. Däremot är det regeringens, riksdagens och myndigheternas skyldighet att säkerställa denna användning. Det betyder också att en språklag i vissa avseenden måste vara tvingande. Språkförsvaret har utarbetat ett utkast till språklag för Sverige med denna utgångspunkt.

Alla språk är unika och har ett egenvärde. När ett språk dör ut, har en värld gått förlorad. Ingen kan försvara svenskan, om vi inte själva gör det. Det är bara andra nationalspråk, som till exempel svenskan med lång skriftspråkstradition, som kan utvecklas till en barriär mot ett stort språks expansion. Faller ett nationalspråk, kommer också de nationella minoritetsspråken inom samma territorium att falla. Det finns plats för många, många språk i världen, för flera språk i ett land – och för flera språk i våra hjärnor.

Tack!

Per-Åke Lindblom