Regeringen antog den 8/2 2007 ett kommittédirektiv  (Dir. 2007:17) om att utarbeta ett förslag till språklag, där svenska språkets status regleras. Eftersom det finns möjlighet att anta ett tilläggsdirektiv, vill undertecknade å Språkförsvarets vägnar anföra följande synpunkter.

För det första vill vi understryka att det är helt nödvändigt att svenska språkets ställning som officiellt majoritetsspråk/huvudspråk i Sverige fastslås under innevarande regeringsperiod, alldeles oavsett om denna ställning enbart blir symbolisk. Därmed förs frågan under alla förhållanden framåt. Detta är att föredra framför att svenskans ställning som officiellt språk inte alls fastslås.

För det andra anser vi att en svensk språklag

* skall ange den enskildes rättigheter och myndigheters/organisationers/företags  skyldigheter, samt även innehålla bestämmelser om sanktioner;

* skall vara kortfattad och överskådlig;

* skall utgöra den rättsliga basen för att svenska, och inte engelska, också i framtiden fungerar som det gemensamma, offentliga språket i Sverige;

* skall fungera som en ramlag, som hänvisar till olika förordningar och föreskrifter, om dessa redan innehåller bestämmelser om språkanvändning;

* samtidigt skall vara överordnad alla andra förordningar och föreskrifter, som i något avseende behandlar svenska språkets ställning.

För det tredje vill vi uttryckligen påpeka två uppenbara brister eller begränsningar i kommittédirektivet.

Den första bristen är påståendet att en språklag ”inte bör reglera …språks användning inom olika områden, utöver den offentliga förvaltningen.” Vi menar att en språklag skall vara tillämplig för hela den offentliga sektorn, statschef, regering, departement, ämbetsverk och affärsdrivande verk, domstolar samt övriga statliga myndigheter, landsting och kommunala myndigheter, liksom för alla institutioner, som finansieras med skattemedel, som exempelvis utbildningsväsendet, för företag, som till sin huvuddel ägs av svenska medborgare eller företag med huvudkontor i Sverige och alla företag, som har upprättat någon form av avtal med svensk myndighet, om inte något annat särskilt föreskrivs.

Den andra bristen är påståendet att ”inte heller bör sanktioner knytas till en språklag”. Det minsta man kan begära i detta sammanhang är att frågan om sanktioner skall diskuteras förutsättningslöst. En språklag riskerar att bli verkningslös, om den inte innehåller bestämmelser om sanktioner så som många av de språklagar, som är i bruk i Europa, gör. Svensk lagstiftning är heller inte främmande för sanktioner. Vi bifogar därför en lista på 38 lagar, som innehåller sanktioner, främst i form av vitesbestämmelser. Observera att viten i en språklag, enligt vårt förslag, aldrig kan gälla privatpersoner, utan enbart myndigheter /organisationer /företag.

För det fjärde anser vi det mindre lyckat att utse en enmansutredare. Det enda som kan tala för detta är effektivitetsskäl, men vi tvivlar på att en ensamutredare kan ha den nödvändiga överblicken. I Danmark tillsatte kulturministern en kommitté den 26/4 2007 för att utreda behovet av en dansk språklag. Denna kommitté bestod av nio namngivna personer, som dessutom skulle knyta ytterligare fem olika representanter till sig. Trots storleken skall kommittén avlämna sin rapport i slutet av detta år. Vi anser därför att regeringen borde tillsätta en kommitté, som bestod av representanter från kulturutskottet, från näringsliv och högskola, och från organisationer, som värnar det svenska språket som exempelvis Svenska Akademien, Språkrådet och Språkförsvaret.

Slutligen vill vi understryka att det utkast till språklag för Sverige, vilket Språkförsvaret har utarbetat efter kunskap om, och erfarenhet av andra länders språklagar, och som också bifogas, fritt kan användas av enmansutredaren eller en eventuell kommitté.

Med vänliga hälsningar

Språkförsvaret

genom Per-Owe Albinsson/Peter Holmer/Olle Käll/Per-Åke Lindblom/Arne Rubensson

10/5 2007

(Brevet har skickats till kulturministern, kulturutskottet, Birgitta Sellén, riksdagens andre vice talman och Bengt-Åke Nilsson, f.d. regeringsråd och ensamutredare)