(Även publicerad i Arbetarbladet den 5/6 2007)

 

Enligt tidningsuppgifter i Gävletidningarna under påskveckan vill Engelska skolan i Gävle gå ännu längre ner i årskurserna med utökad engelska. Det finns anledning för många att skarpt reagera på denna förnyade ansökan, som nu behandlas av Skolverket.

Skolverket har tidigare i sitt tillstånd angivit vissa begränsningar för att undervisa i fler ämnen på engelska på bekostnad av svenskan, i synnerhet på grundskolan. Professor Åke Viberg i Uppsala, som var Skolverkets sakkunnige i dessa frågor, betonade i sin utredning att utökad undervisning på annat språk endast får anordnas om elevernas modersmål blivit så väl befäst i tal och skrift, att det rimligen inte tar skada av att användas i mindre grad (rapport Skolverket 1997-08-01).

När inträffar denna ålder? Ja, absolut inte före tonåren, snarare efter, enligt vår yrkeserfarenhet. Ett skolbarns/-ungdoms ordförråd växer med ungefär tretusen ord per år, och om inflödet av svenska ord på olika områden tidigt stryps kan ju var och en själv räkna ut hur uttrycksförmågan på svenska påverkas. En individs ord- och begreppsförråd slutar ju egentligen aldrig att utvecklas, förutsatt att han / hon får tillfälle att förstå dem genom sitt språk. Detta område är välutforskat.

Frågan blir alltså: om Skolverket nu skulle bevilja utökad engelska och mindre svenska i ännu lägre årskurser, vad säger då att man skall stanna där? Varför inte redan från årskurs 1, eller förskolan? Det är bara i Sverige som offentliga medel finansierar skolor som byter bort landets majoritets- och minoritetspråk.

Samma friskola vill samtidigt starta gymnasieundervisning till 90 % på engelska, för svensktalande ungdomar, och denna ansökan behandlas också för närvarande av Skolverket. I denna behandling måste riksdagens lag från den 7 december 2005 – att svenska är huvudspråk i Sverige – få väga tungt, ett argument som inte funnits tidigare. Landet har utöver svenskan fem officiella minoritetsspråk. Engelskan nämns inte alls i dessa sammanhang, det stora språket surfar på sin egen våg. Det finns alltså ingen anledning att med skattemedel bidra till en utveckling som medför en fattigare svenska för ungdomar i Gästrikland, fattigare även för elever som har lätt för sig i skolan.

Hur skall de obligatoriska nationella proven genomföras i skolor med sådan ”profil”? Skall de i t.ex. matematik också serveras på engelska, bara för att man valt bort svenskan? Det är inte rimligt, men kraven kommer säkert.

Det är med höga insatser för individen, och mot erfarenhet och mot etablerad forskning som man tillåter språkbytesskolor att starta i stor skala. I vårt nuvarande system, med skolpeng som följer eleven, måste det finnas tydliga garantier för kvalitet, och för ämneskunskaper på ett gemensamt språk. Dessa garantier saknas på ett mycket märkbart sätt idag.

 

Leif Fernqvist, Gävle

Olle Käll, Gävle

Per-Åke Lindblom, Stockholm

Britt Liwing, Gävle

Arne Rubensson, Stockholm

Ewa Wallin, Stockholm

lärare i svenska på grundskola och gymnasium

(Artikeln publiceras med författarnas tillstånd)