Att tala om språkets makt i Bryssel är att slå in öppna dörrar. Samtidigt finns det få ställen i världen där språket misshandlas så konsekvent och så ihärdigt. Framför allt är det engelskan som får stryka på foten.

Den förre franske premiärministern Lionel Jospin (som för övrigt talade utmärkt engelsk) brukade kommentera engelskans framfart som globalt lingua franca att den misshandeln har ju inte franskan utsatts för.

Man förstår honom. Professor Marian Radetzkis essä (DN) om att överge svenska för universalspråket engelska handlar i stort om uppdiktade effektivitetsvinster och besparingar. Hans linje har följts av svenskarna i Bryssel.

För att slippa betala för dyrbar tolkning (som man beställer och betalar per gång) har svenskarna valt att tala sin andraspråksengelska, medan andra länders delegater tolkas av professionella tolkar. Svenskarnas engelska anses så väldigt good att det räcker. Deras språkbehandling är dock långt ifrån så good som tolkarnas. Att tala på sitt eget språk och låta en skicklig tolk sköta klargörandet på andra språk är ofta vida överlägset och mer effektivt.

Men svenska tolkar (alltså med svenska som utgångsspråk) snubbas överallt och de får färre och färre uppdrag. De behövs inte längre i Bryssel. Under många presskonferenser har jag plågat mig igenom kommissionärernas engelska, med sitt fasansfulla uttal, sina inkorrekta ofta helt påhittade, idiom. Förtvivlat har jag då knäppt på hörlurarna för att få lyssna till en svensk tolk som snyggade till eländet.

Jag talar och skriver någorlunda flytande engelska; Jag har studerat ett år på college i USA men väl där förstod jag hur eländig min engelska är trots att jag hade utsatts för mycket träning som ung. Idag är jag ödmjuk. Engelska är ett fruktansvärt svårt språk, långt svårare än franska, som ändå har ganska glasklara regler för vilken verbform som skall användas när.

I språket ligger dock inte bara ett vokabulär utan din personlighet och en hel begreppsvärld. I Radetzkis nationalekonomiska liv, bland mineraler och energi är det troligen möjligt att hantera just den världen på engelska, liksom man kan lära sig att hantera miljöregler på engelska i en förhandlingssituation. Men det finns ett väldigt komplicerat samspel mellan människor långt bortom akademiska korridorer och mineraler och doktorsavhandlingar. Det samspelet mår inte väl av att slipas ner till ett andraspråk, även om det ibland är nödvändigt.

I Bryssel, där vi ständigt umgås på andra språk, är det många av oss som upplever det som märkligt vilsamt att faktiskt fnissa sig igenom en afton på helsvenska, eller i alla fall helskandinaviska. Möjligen för att roten till vårt riktiga jag, vårt verkliga uttryckssätt i modersmålet. En pakistansk väninna, som jag alltid hört tala på engelska, det språk hon är utbildad på och som hon arbetar på, förvandlades till en kuttrande duva, när hon stötte på en landsman, som körde taxi i Köpenhamn. Med barndomsspråket urdu förvandlades hon till en helt annan person, en som jag aldrig hade känt, en som mindes ett helt annat liv hemma i Islamabad. Hon var själv helt omedveten om hur språket förändrade henne.

Så det är en futtig kommunikation som Radetzki föreslår, att använda engelskan i allt väsentligt och låta svenskan odlas på Skansen. Det vore dessutom ett sätt att göra sig av med sin maktbas.

Det har ryssarna upptäckt, men troligen för sent. Enligt en artikel i Herald Tribune 2 juli minskar antalet ryskspråkiga med ofattbara 700000 per år och i dag är det 142 miljoner kvar som talar ryska. I ett ansträngt försök att motverka engelskan dominans har därför Kreml startat en PR-kampanj för ryskan. Det tyngsta argumentet, enligt utbildningsminister Andrej Fursenko är att ryskan var det första språket som talades i rymden. Men spåren efter ryskans dominans sopas nu igen över hela det forna Sovjetimperiet och det är inte särskilt populärt att tala ryska när man vill göra sig förstådd i Prag.

När jag studerade ryska i början av 1980-talet i Stockholm såg jag det som en smart investering för framtiden. Idag tycker jag att mandarin eller hindi hade varit ett smartare val.

 

EMILY VON SYDOW

(publicerad med författarens tillstånd)