Jag tittade i år, för ovanlighetens skull, på Melodifestivalen. Det som slog mig, var hur enformig den internationella tävlingen har blivit, när ett flertal länders artister har övergått till att sjunga på engelska. Hur representerad känner man sig som svensk (eller om man kommer från ett annat icke-engelskspråkigt land) när artisten som ska representera en inte sjunger på landets språk?

Till er som anser mig vara en "bakåtsträvare": Vari ligger utvecklingen i att underminera betydelsen av sitt eget språk? All heder åt länder, vars låtar framförs på det egna språket.

Per-Owe Albinsson, medlem i nätverket Språkförsvaret