Moderaterna vill ta ifrån kommunerna deras inflytande att säga nej till nya friskoleetableringar, samt underlätta avknoppningar av skolor, enligt Mats Gerdau i partiets utbildningskommitté. Förslaget läggs fram när ett expanderande friskoleföretag, Internationella engelska skolan, inte fått pengar att starta gymnasium med 90 % undervisning på engelska i Gävle. Kommunen pekar på att elevkullarna minskar och risken för överetablering är mycket stor.

Men frågan handlar om mycket mer än så. Engelska skolans etablering är ett exempel på hur svenskans betydelse i Sverige minskar i förhållande till engelskan, inte bara i högre utbildning utan också i ungdomsskolan.

Vi som arbetar i en kommun där skolan etablerat sig sedan fem år vill berätta att frågan är problematisk. Vi är inte emot friskolor, men denna skola söker aktivt elever från hem med studievana, och engelskans dragningskraft är stark. Övriga skolor i kommunen dräneras snabbt på sina studiemotiverade elever, redan från årskurs 4.

Skolans marknadsföring som ”internationell skola” innebär i praktiken att svenskans betydelse kraftigt nedvärderas, genom att man så starkt betonar engelskans betydelse. 50 % svenska från årskurs 4 till 9 och endast 10 % svenska i gymnasiet är inte mycket för barn och ungdomar, vilkas ord- och begreppsförråd skall växa och användas i kommande studier. Forskningen visar tydligt att begreppsbildningen på modersmålet blir eftersatt, och går långsammare på ett andraspråk.

Skolverkets klartecken innebär att en medelstor svensk stad nu plötsligt fått ett parallellt skolsystem - på ett annat språk! - för upp till 1100 elever. Det är denna dimension som gör att vi vill använda ordet språkbytesskola.

Språklagsutredningen förslag i år om att starkare lagskydda svenskan kommer i grevens tid, och i stort sett alla remissinstanser är positiva. Nu gäller det att idén med lagen också får en tillämpning.För skolans del måste skollagens 9 kap. och de svaga skolförordningarna 1996:1206, 2003:459 och 2003:306 snarast skärpas, så att svensk skattefinansierad skola också i fortsättningen garanteras svenska som huvudsakligt språk.

De officiella minoritetsspråken och rimligt utökad undervisning på skolspråken skall givetvis inte hindras, men ett pluralistiskt samhälle får inte vara neutralt om det samlande, gemensamma språket. Slå alltså vakt i lagstiftningen om vårt kunskapskapital, vårt kulturella kapital och om framtidens svenska.

Olle Käll, Gävle
Britt Liwing, Gävle 
lärare i svenska och språk i högstadiet och gymnasiet i Gävle

(Artikeln publicerad med författarnas tillåtelse)