Jag är svensk sedan 86 år och ändå förstår jag inte svenska längre. I SvD i dag kan man läsa i en bokrecension att det är bengalo. Och i en filmrecension är storyn sitcomaktig. En f.d. landslagsläkare som givit  tveksamma sprutor säger att den behandlingen står jag fullt ut för. Vad menar människan?

I en bok som utkom nyligen från ett av våra etablerade förlag och som skrivits av några studerande vid Umeå universitet kan man läsa att vi ska möta upp med honom.

Vad ska man göra mer än bara möta honom?

Vidare att hon inte var van att vara själv, att de inte var lika motiverade som oss, att de bara satt i gräset och mös. Det där sista fick jag läsa ett par gånger innan jag förstod att de satt och myste, som egentligen betyder småle men jag gissar att författarna menade njöt.

När jag inte längre förstår det som står blir jag förvirrad.

Ibland funderar jag på att meddela mina uppdragsgivare att jag inte kan ta emot fler uppdrag för jag talar tydligen inte längre svenska.

Bengt O. Hult
Lidingö, författare och översättare

(Publicerad med författarens tillåtelse)

Åter till debatt- och insändarkivet!