 |
Synpunkter på Svenska Akademiens val av ledamöter
Stockholm den 15 februari 2009 Bäste Peter Englund, jag vill börja med att nämna att jag anser att Ditt tal vid Svenska Akademiens senaste högtidssammankomst var lysande. Innevarande år, 2009, är ovanligt intressant ur språkligt hänseende. För första gången skall det svenska språkets ställning, med största sannolikhet, komma att regleras i lag. Dessutom är det jämnt 200 år sedan Sverige förlorade sin östra rikshalva, d v s Finland, vilket uppmärksammas genom högtidlighållandet av ”Märkesåret 1809”. I samband med invigningen av detta, höll för övrigt Horace Engdahl ett mycket bra tal. Mot bakgrund av att 1809 års händelser nu uppmärksammas, vill jag framföra min kritik mot Akademiens stadgar, vilka stipulerar att endast svenska medborgare kan vara ledamöter. Om jag inte är felunderrättad, lär detta bero på en stadgeändring från Armfelts dagar. I en värld som alltmer domineras av anglosaxiska influenser är det viktigt att stärka övriga språk. Detta görs på våra breddgrader bäst genom att stärka den mellannordiska språkförståelsen samt genom att tillvarata det svenska språket, varhelst det talas. Jag anser därför att det är hög tid att diskutera om det verkligen är vettigt att begränsa ledamöterna till rikssvenskar. I Finland finns en lång och stark tradition av svenskspråkig kultur, vilken naturligtvis skulle må bra av att uppmärksammas bättre i Sverige. En finlandssvensk ledamot (eller varför inte två, då tre stolar är vakanta?) i Akademien skulle utgöra en stark symbolhandling och innebära mycket för svenskan i Finland. I Franska Akademin, vilken är förebilden för den svenska, sitter ledamöter från olika länder i den fransktalande världen. Detta innebär mycket positivt för franskan i form av intellektuellt utbyte. För svenskan skulle det givetvis betyda än mer med ledamöter från fler länder, då svenskan är ett betydligt mindre språk än franskan. Det är således kontraproduktivt för det svenska språket att begränsa Akademien inom nationens gränser. Vår språkgemenskap med 300 000 människor på andra sidan Östersjön borde tas till vara mycket bättre. Ju större ett språkområde inses vara, desto livskraftigare blir språket. Per-Owe Albinsson, medlem i Nätverket Språkförsvaret |
|
|
|