Tack Pär Stenbäck för en bra I dag-kolumn (HBL 3.4). Håller helt med om att vi, trots olikheterna, ska ta fasta på de likheter som finns. Nu när det sverigefinska förvaltningsområdet utvidgas ska vi vara aktiva och visa vårt stöd för våra landsmän i Sverige. Såg också att Miljöpartiet krävde att hela Mälardalen ska tas med i förvaltningsområdet. Det värmde hjärtat. Partiets språkrör Maria Wetterstrand är ju gift med Ville Niinistö. Kanske det hjälper till. Bra så!

Det som nu bör stödas är att det sverigefinska förvaltningsområdet ska ge verklig service på finska. Det får inte gå så att det blir en service som endast existerar på papper. Baserat på min erfarenhet av att lyckas rekrytera personal som talar finska vill jag påstå att här har såväl kommun som stat en verklig utmaning. Vi försökte rekrytera bankpersonal i Stockholm runt millennieskiftet. Tyvärr med klent resultat, trots att vi i princip kunde erbjuda möjlighet till återflyttning till hemlandet åt dem som så ville. Vi blev tvungna att börja ta över personal från Finland. De var ofta mycket villiga att komma till Sverige. Däremot underskattade de alltid sina kunskaper i svenska. I praktiken löpte det bra efter en kort inkörning. Vi ska också komma ihåg att i ex. Stockholm hör man ett otal varianter på svenska. Den finska varianten sitter bra i den omgivningen.

Det är viktigt att kunskaper i finska språket premieras för att uppmuntra kompetenta sökanden. Kanske kan man också genom omflyttningar inom förvaltningen flytta personer med kunskaper i finska att ge sådan service. Tror också att det bland finlandssvenskarna finns sådana som studerat finska och gärna upprätthåller sina kunskaper. Glöm inte bort dem i rekryteringen!

Befarar att finska språkprojektet blir en verklig utmaning i Sverige. Som Stenbäck helt riktigt påpekar har man inte ens tillförlitlig språkstatistik i vårt västra grannland. Dessutom finns inte heller i Sverige en genuin förståelse för finska språket och aktiv tvåspråkighet. Inte heller har man någon större erfarenhet av att bygga upp service på finska. Undrar om man i Sverige kan tänka sig att ta råd från Finland? Vi har ju ganska stor och tämligen framgångsrik erfarenhet av detta i Finland beroende på den finskspråkiga inflyttningen på tidigare svenskspråkiga områden. Tror att det i vårt land finns beredvillighet att dela med sig av våra erfarenheter.

Det är helt riktigt att assimilering är en stor risk för finska språkets fortbestånd i Sverige. En annan faktor, har det sagts mig, är den återflyttning som i dag sker till Finland. Detta är något vi alla kan förstå. Att få tala sitt modersmål i dagliga livet är en stor rikedom. Kanske återflyttningen kan något stävjas om man lyckas åstadkomma service på modersmålet för våra landsmän. Vad finska skolor eller finska klasser i svenska skolor beträffar borde väl detta rimligen vara något våra politiska ledare ska kunna diskutera med sina svenska kolleger. Jag tror att praktiskt taget hela Finlands folk står bakom sverigefinnarnas rättmätiga språkkrav.

Vi finlandssvenskar borde hålla aktiv kontakt med våra landsmän i Sverige – såväl finskspråkiga som svenskspråkiga. Nu när vi har tankesmedjan Magma kanske de kunde se till att så sker. Kanske kunde de börja med att fundera med våra landsmäns organisationer i Sverige vilka områden vi möjligen kunde ha samarbete på. Detta kunde följas upp genom ett större möte i Helsingfors under medverkan av någon politisk ledare.

(Artikeln publicerad med författarens tillåtelse)