Helgen den 10 – 11/10 genomförde Sannfinländarnas ungdomsorganisation ett höstseminarium i Vasa. På seminariet gjordes ett uppseendeväckande utspel: organisationen vill nämligen ha ett enspråkigt Finland och att svenskan alltså ska avskaffas som landets andra officiella språk. Därmed fortsätter ungdomsförbundet att traska vidare i fotspåren från de mest extrema förgreningarna av den fennomanska rörelsen, Finskhetsförbundet, Lapporörelsen och Fosterländska folkrörelsen.

Ungdomsorganisationen motiverade sin linje med att ”språklagstiftningen inte motsvarar den verkliga viljan i vårt land”. Företrädarna ansåg också att det används oproportionerligt mycket skattepengar på svenskan i Finland med tanke på hur litet området är där svenska talas. Dessutom skulle integreringen av invandrare underlättas om det bara fanns ett officiellt språk i Finland. Slutligen frågade de om ryskan också kommer att bli officiellt språk i Finland, om de ryskspråkiga blir lika många som de svenskspråkiga.

Betecknande för alla högerextrema rörelser, alltifrån nazister och fascister till dagens högerpopulister som Sannfinländare, Sverigedemokrater och Dansk folkparti, är deras strävan att peka ut syndabockar, minoriteter av olika slag, som får klä skott för - och ta på sig skulden för - allsköns samhällsproblem. I sin yttersta förlängning leder det till koncentrationsläger som under andra världskriget och försök att utrota hela folkgrupper, till efterkrigstidens ”etniska rensningar” och till dagens ungerska nationalister, som mördar romer i isolerade delar av Ungern. 

Högerpopulister gör gärna anspråk på att representera folkviljan, men vädrar egentligen bara fördomar hos en mindre del av befolkningen. Den senaste seriösa undersökningen i Finland av de finskspråkigas attityder till svenska språket, som presenterades av tankesmedjan Magma januari 2009, visade att 74 procent av de tillfrågade ansåg att svenska språket var en väsentlig del av det finländska samhället och att 93 procent att det var viktigt att tillhöra Norden och ha en nordisk identitet. De svenskspråkiga i Finland betalar naturligtvis skatt på samma sätt som de finskspråkiga. Faktum är att de också har betalat skatt lika länge som de finskspråkiga, alltsedan det infördes ett skattesystem i Finland under tidig medeltid.

Ungdomsorganisationens bekymmer för invandrarnas integration i det finländska samhället är kvalificerat hyckleri. De flesta länder i världen är flerspråkiga. I Europa är det bara Portugal och Island, som inte har några minoritetsspråk. Det finns inga som helst empiriska bevis för att dessa länder skulle bedriva en mer framgångsrik integrationspolitik än övriga europeiska länder. Moderpartiet, Sannfinländarna, som säger sig vara invandringskritiskt liksom Sverigedemokraterna, är i realiteten invandrarkritiskt. Vad ska man annars säga om ett parti, som släppte fram en kandidat inför EU-valet i år och som önskade att gröna multikulti-hypade tanter skulle bli våldtagna av afrikanska invandrare, så att deras sanna natur skulle uppenbara sig för damerna?

Man kan naturligtvis heller inte jämställa svenskan och ryskan i Finland, oavsett hur många ryskspråkiga som invandrar till Finland. Svenska har talats i territoriellt koncentrerade områden i Finland sedan tidig medeltid och dessutom fungerat som administrativt huvudspråk till 1900-talets början. Merparten av Finlands historia fram till 1900-talet är skriven på svenska i dubbel bemärkelse. På samma sätt kan man t.ex. inte jämföra samiskans ställning med invandrarspråkens ställning i Sverige. Samiskan har talats sedan urminnes tider i Sverige av en nationell minoritet, som har status som ursprungsfolk, en status som Sverigedemokraterna för övrigt vill upphäva. I princip kommer alla sentida invandrargrupper i Sverige – liksom de ryska invandrarna i Finland – förr eller senare kommer att assimileras, normalt senast i tredje generationen.

Sverigedemokraterna har gratulerat Sannfinländarna till deras framgångar i de senaste kommunalvalen i Finland. Motiveringen var att Sannfinländarna ”vill ha ett starkt försvar, en ansvarsfull invandringspolitik och (att) de är EU-kritiska”. Sverigedemokraternas försvar av det ”svenska” tycks göra halt vid gränserna. Sannfinländarnas ungdomsorganisation försökte också upprätta en nordisk paraplyorganisation tillsammans med Sverigedemokraternas och Dansk folkepartis ungdomsförbund och söka medlemskap i Ungdomens nordiska råd. Det stupade på formella skäl, eftersom Sverigedemokraterna ännu inte är representerade i Sveriges riksdag. Senare förbjöds Sannfinländarnas ungdomsorganisation av moderpartiets ordförande att samarbeta med Sverigedemokraterna.

Chauvinism, det vill säga överdriven och fanatisk patriotism, leder naturligtvis också till att chauvinister har svårt för att samarbeta med andra – chauvinister. I en tidningsintervju 2007 anklagade Alessandra Mussolini, Azione Sociale, rumäner för att vara kriminella. Detta ledde till att den högerextrema partigruppen ITS i Europarlamentet sprack, eftersom det storrumänska partiet, Partidul Romania Mare, inte kunde tåla detta påhopp.

Språkpolitik måste bygga på vissa enkla grundprinciper. För det första att alla språk har ett egenvärde. Därav följer att alla språk är lika mycket värda, stora såväl som små. För det andra är det bara stora språk eller majoritetsspråk, som kan tränga undan eller äta upp mindre språk eller minoritetsspråk. Nästan aldrig tvärtom. Det betyder att engelskan representerar ett hot mot alla nordiska språk och att de nordiska språken i sin tur hotar minoritetsspråken i Norden. Det senare kan bara bromsas genom att företrädare för majoritetsspråken intar en generös hållning till minoritetsspråken, och att företrädare för de senare framhärdar i att försvara sina språk. För det tredje betyder detta också att man bör satsa på mångspråkighet i Norden, d.v.s. att alla medborgare förutom det egna modersmålet lär sig två främmande språk.

Den senaste sammanställningen 2008 av resultaten från TOEFL-testet (Test of English as a Foreign Language) är intressant. Alla som vill studera vid ett amerikanskt universitet måste ta detta test. Sammanställningen visar att bara fyra språkgrupper, de med danska, isländska, finska och norska som modersmål, uppnår en medelpoäng över 600. De finskspråkiga studenterna lämnar alltså svensk-, tysk- och flamländsspråkiga studenter bakom sig, trots att de senare talar språk som är nära besläktade med engelskan, medan finskan inte ens är ett indoeuropeiskt språk. Förklaringen att Finland skulle ha det effektivaste skolsystemet räcker förmodligen inte. En lika viktig komponent är nog att de finskspråkiga studenterna också läst ”tvångssvenska”. Ju fler språk man behärskar, desto lättare är det nämligen att tillägna sig ytterligare ett.

Sannfinländarnas språkpolitik är ett självmål i alla avseenden.

Per-Åke Lindblom
Medlem i nätverket Språkförsvaret