Centerns ordförande statsminister Matti Vanhanen har kanske rätt, det finns ingen skriven eller uttalad dold antisvensk agenda, den sitter i de nedärvda värderingarna och attityderna hos partifolket och dess väljare. Och agendan är nationell, då attityderna återfinns praktiskt taget inom alla partier. Ett resultat av främst 1920/30-talens antisvenskhet som bärs vidare av exempelvis de finska skolornas läroböcker i historia. Men också av familjetraditioner och annan litteratur.

Då Vanhanen avfärdar uppenbara brott mot humanitära principer, Europarådets konvention om minoriteter och grundlagen med ett ociviliserat höpö, höpö, är det ett tecken på att allt inte är som det borde. När dessutom centerns viceordförande Tuomo Puumala (Hbl 27.10) påstår ”I hundra år har Centern arbetat för att förbättra finländarnas liv och det inkluderar finlandssvenskarna. Att påstå något annat är tendentiöst och ett försök att svartmåla andra”, ja då blir man betänksam. Han (och Vanhanen?) har synbarligen ingen aning om den regelrätta klappjakt på allt svenskt partiet förde i riksdagen för 70 år sedan.

Universitetets totala förfinskning var en av de centrala frågorna. Då hjärntvättades det finska folket att tro, att allt svenskt är främmande farliga element som hotar det rena och ädla finska folket och dess mångtusenåriga kultur, och som därför bör förfinskas eller drivas ur landet. Allt detta finns väl dokumenterat, men få har dristat sig gräva i denna mörka tidsepok. Ett undantag är historikern Ainur Elmgren i sin doktorsavhandling ”Den allrakäraste fienden”.

Den dolda agendan är omedveten för många, de bara har samma inställning till det svenska som farfar eller mormor hade. De lärdes uppleva ”svenskproblemet” som så hotande att attityderna har gått i arv. Och staten har inte putsat bort de attityderna på samma sätt som man gjort med rysshatet. Vilket förresten bevisar att med rätt vilja och medel kan man påverka folks felaktiga värderingar och åsikter. Så sätt igång och gör någonting målmedvetet.

I ett läge då det exempelvis bland centerns väjare finns mera svenskskeptiker än svenskdyrkare, måste de folkvalda välja sina ord. Speciellt nu när sannfinländarna trycker på. Ett svenskvänligt uttalande leder förmodligen till rösttapp i nästa val, så SFP skall inte vänta sig alltför stor draghjälp. Speciellt om man går ut och säger att man själv tänker ta finskspråkiga röster i nästa val. Tänk efter, före.

Finland har tyvärr inga politiska ledare mera, endast ledande politiker. Det är inte längre ideologier eller stora humanistiska idéerna som styr, utan populism, gallupar och medias idiotiska skriverier. Men alla hoppas vi väl på att Finland småningom trots allt skall utvecklas till ett tolerant västerländskt samhälle.

Reinhold Enqvist
Grankulla.

(Publicerad med författarens tillåtelse)