(Den ursprungliga insändaren har återgivits i kursiv. Den inledande kommentaren, som senare infördes i boken, ger en bakgrund till insändaren.)

Som ett språkligt ogräs dyker de upp överallt och i alla sammanhang, orden som används slentrianmässigt utan närmare eftertanke vad de egentligen betyder. Det är lite som i anekdoten om pojken, som alltid ropade ”vargen kommer”. Till sist slutade man lyssna på honom och när vargen verkligen kom, då brydde sig ingen om hans varningsrop.

Vissa ogräs är svårare att bekämpa än andra, kirskål till exempel. Otroligt har blivit språkets kirskål. Det får stå som förstärkningsord för allting. Otroligt betyder ju något, som inte går att tro på. Ändå är det i allra högsta grad troligt, nästan allt som beskrivs som otroligt.

Jag har en känsla av att ordet har kommit till att ersätta alla dessa svordomar, som var så vanliga förr i etermedia. Men nu har det kommit dithän att en svordom skulle kännas befriande att höra istället.
 

Jag är så otroligt trött på detta otroligt enfaldiga och otroligt uttjatade otroligt, att det är otroligt troligt att jag slutar lyssna så snart jag hör ordet otroligt, när det inte bara är troligt utan till och med otroligt troligt att man menar något helt annat.

Vad är det för slappsvenska som breder ut sig. Till och med folk som borde vara språkkunniga, som de som översätter filmer och serier för tv, slänger in otroligt i tid och otid, även om man säger något helt annat på originalspråket. För att travestera talesättet ”det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta” påstår jag rätt eller fel, att det slarvigt sagda är det slarvigt tänkta. Är man inte noga med sitt ordval, är man heller inte noga med att bli förstådd.

Du som har Arne i Kurt Olsson som språklig förebild kan sluta läsa här. Du, som känner att du fastnat i det otroliga missbruket och vill ta dig ur, bör läsa igenom nästa stycke. Välj ut några av orden och försök med dem nästa gång otroligt är på väg att passera dina läppar. Efter en tid märker du att du fått ett rikare språk. Du, slutligen, som liksom jag tröttnat på otroligt, visa insändaren för dina missbrukande bekanta, om inte annat för att retas med dem.

Orden nedan finns alla med i Svenska Akademiens ordlista. Listan är så lång att jag gett redaktören fria händer att begränsa antalet till vad spaltutrymmet medger. Anmärkningsvärd, avsevärd, betydande, betydelsefull, briljant, eminent, enastående, exceptionell, extraordinär, extrem, fabulös, famös, fantastisk, flagrant, formidabel, fullfjädrad, fullgod, fullkomlig, fulländad, fundamental, förbluffande, förfärlig, förnämlig, förstklassig, försvarlig, förträfflig, galant, genuin, grundlig, grundmurad, gräll, gränslös, gräslig, gudabenådad, gudasänd, gudomlig, gyllene, görbra, hejdlös, himmelsk, häpnadsväckande, högklassig, infernalisk, intensiv, iögon(en)fallande, jättebra, jättefin, jätteglad, jättegod, jättelik, jätterolig, jätteskön, jättestor, kapital, katastrofal, konstfull, konstfärdig, konstnärlig, kostlig, ljuvlig, lysande, magistral, magnifik, majestätisk, monstruös, monumental, mästerlig, obetalbar, oerhörd, ofattbar, ojämförbar, ojämförlig, osannolik, overklig, oöverträffad,  oöverträfflig, perfekt, rekordartad, rekorderlig, riklig, riktig, rätt, sagolik, sensationell, sinnrik, skitbra, slående, snillrik, spektakulär, storartad, strålande, ståtlig, särklassig, träffsäker, underbar, uppenbar, utmärkt, utomordentlig, utsökt, vedervärdig, veritabel, väldig, ypperlig, ytterst, åtskillig, ändlös, överdriven, överraskande och ett antal sammansättningar som jag medvetet utelämnat samt ord jag kan ha missat.

Det är med språkdräkten som med klädedräkten. Man behöver inte vara snobb för att vara välklädd, men fläckar skämmer.

En vårdad språkdräkt klär väl!

(Insändaren är hämtad från ”Insändare. Tänkt och tyckt av Gunnar Lund”, 2006, Bokerian – www.bokerian.se , ISBN 978-91-631-9332-3.)