Många svenskar lever med vanföreställningen att vi skulle vara så duktiga på engelska. Vårt engelska uttal är i stor utsträckning inte ett dugg bättre än vissa finnars och japaners uttal av svenska. Pättre istället för bättre och vållullal istället för vårrullar.

Engelskan har tonlösa och tonande –s, svenskan endast tonlösa. De hör skillnaden, vi gör det inte.  Även många svenskar som talar engelska flytande klarar inte av ett korrekt uttal av så enkla fraser som; He does, she has och it is. För att förklara med en liknelse i svenskan säger vi ungefär; Han göl, hon hal och det äl. Eyes (ögon) blir ice (is) och as (som) blir ass (arsle).

Att ge sig in på en beskrivning här av vilka s som är tonlösa respektive tonande i samband med plural, genitiv och verb i tredje person singular medger inte utrymmet. Något förenklat kan vi sägas uttrycka frasen Hans tår ömmar som Väsa tårer ömmar. 

De som har engelska som modersmål är naturligtvis vana vid värre rotvälska än den vi presterar. Om de berömmer dig för din goda engelska, så menar de i förhållande vad de hört andra prestera, med modersmål längre ifrån engelskan. Den dagen du slutar få beröm och man istället frågar varifrån i den anglosaxiska världen du kommer, då börjar du behärska ett korrekt uttal.

Caesar says so – Gunnar Lund