Många gånger har jag besökt er hemsida och funnit att mina åsikter angående det svenska språket i allt väsentligt överensstämmer med era.. Min ålder är 62 år och jag har bl.a. en gammal hederlig studentexamen på reallinjens matematiska gren från år 1967 i bagaget. Även vi realare läste tre språk i gymnasiet på den tiden. Det var då en självklarhet att tala tyska när man besökte Tyskland och knagglig franska när man kom till Frankrike. Dagens ungdomar läser visserligen förutom engelska även andra språk på gymnasiet, men kan bara konversera på svenska och engelska. En god vän till mig som är universitetslektor i tyska brukar beklaga sig över de dåliga förkunskaper i tyska som hans studenter har idag och menar att de som på 60-talet tog realen kunde betydligt mer tyska än de som läst tyska som B-språk i dagens gymnasium. Jag tror att han har rätt.
 
Än värre är det att de som verkligen borde vara språkkunniga, som journalister och tongivande människor inom kultursektorn, talar så illa och späckar sitt språk med onödig engelska till förfång för de mångas förståelse. Jag avskyr brukandet av ord som outfit, casting, audition, hype, hint, quiz m.m. Slika ord är helt meningslösa då det finns fullgoda motsvarigheter på svenska. Dessutom tror jag inte att dessa ord förstås av en majoritet bland befolkningen. Huvudanledningen till att man brukar sådana främmande ord tror jag är en slags befängd högfärd. Man vill så gärna vara en i gänget som kan stoltsera med att känna till de senaste amerikanska slanguttycken. På TV kan man inte längre översätta korrekt. Ofta låter man helt enkelt bli att översätta besvärliga ord. I ett vetenskapsprogram som handlade om rymdfärder lät man engelskans ”rover” helt enkelt stå kvar. De flesta svenskar förknippar ”rover” med ett bilmärke och inte med ett fordon, som ju betydelsen är. Nyligen märkte jag att man översatte norskans "sammenheng" med context (modeord). Tydligen kunde man inte nedlåta sig att skriva sammanhang. Irriterande är också att man inte kan uttala danskans och norskans äldre stavning aa, ae och oe. De ska naturligtvis uttalas som å, ä och ö. Norska kunganamnet Haakon ska uttalas Håkon och inte med ett långt a-ljud. Lika illa är det med uttal på tyska och nederländska. Jag har t.o.m. hört de med doktorsexamen uttala efternamn som van Gogh och von Braun med inledande v-ljud. Det hörde man aldrig förr och redan som 13-åring visste man efter en vecka i realskolan att v uttalas som f på tyska. Nu klarar inte ens TV-journalisterna detta. Det värsta när man nu hör dessa människor uttala utländska ord är att de tycks tro att alla utländska ord skall uttalas på engelska. Sålunda får man höra "Soårtsenäggö" och "Charles Linnbög" om Schwartzenegger och Lindberg. Pinsamt är det också att se våra blågula murvlar intervjua norrmän, danskar och tyskar m.fl. på engelska.. Svensk TV borde väl ha några anställda som förstår våra grannländers språk?  Även svenska företagsnamn som Securitas och Lundin Petroleum uttalas ofta på engelska, som om man trodde att orden var av engelskt och inte latinskt ursprung. Man kan också fråga sig varför militären skickar ut soldater på mission i Afghanistan och varför de konfirmerar vissa uppgifter. Den som lyssnar slarvigt kan få intrycket att de bedriver  någon religiös verksamhet. Vad är det för fel på orden uppdrag och bekräftelse?

När jag gick på läroverket fick man rådet att tala ungefär som de gör på TV om man ville tala god svenska. Ett nutida råd borde vara att inte tala som de gör på TV , med all svengelska, amerikanska slanguttryck och dito förkortningar som brukas där. Sedan länge finns SFI (svenska för invandrare). Det börjar bli dags för SFJ och SFK (för journalister och kulturarbetare).
 
Man kan också undra vad kostnaden är för att påtvinga studenterna engelskspråkig litteratur, när fullgod sådan finns på svenska. På en programmeringskurs som är mig välbekant, använde man som kurslitteratur en från svenska till engelska översatt bok! Alla som genomgick kursen var dessutom svenskspråkiga! Liknande berättelser har jag även hört från ekonomer m.fl. Gissningsvis kunde man spara ett helt år i utbildningen till fil.mag. om man gick över till svensk litteratur. Sådan finns naturligtvis att tillgå inom de flesta grundutbildningar. Man brukar påstå att utländska ord berikar svenskan och det är säkert så i många fall. Dock gäller det inte engelskans inflytande på dagens svenska då den nu nått så groteska proportioner att välbekanta svenska ord håller på att försvinna bland  unga svenskar. Ord som kamrer och efterforskning förstås ofta inte av dessa, men väl engelskans motsvarigheter controller och research.

Frågan är vad man skall göra åt eländet. Lätt är det inte när det finns ledande krafter som på fullt allvar tycker att vi ska byta språk till engelska i Sverige. Jag tänker här bl.a. på professor Anders Flodström, som år 2007 utsågs till ny universitetskansler och chef för Högskoleverket. Verket ansvarar bland annat för kvalitetsgranskningen av högre utbildning i Sverige. Han har också haft ett stort inflytande över Nobelkommitén, vilket kan vara en förklarig till att deras hemsida endast finns på engelska. Oförskämt mot oss svenskar och alla andra som inte har engelska som modersmål. Dessutom finns det Nobelpristagare som inte kan engelska, senast en japansk kemipristagare, vill jag minnas. Vidare torde det finnas ett stort intresse från invånare och elever i nobelpristagarnas hemländer att få läsa om sina pristagare på sitt eget modersmål. Alla stora upptäckter och all förnämlig litteratur är verkligen inte skapade på det engelska språket!

Christian Hasfjord

10/6 2010