Sprakforsvaret
   

Brev till Svenska Helsingforskommittén/Civil rights Defenders

Till ansvarig(a) för namnbytet från Svenska Helsingforskommittén till Civil Rights Defenders
 
 
Svenska Helsingforskommittén var ett namn jag kände igen och som sade mig något. Jag tyckte det var meningsfullt och det gav mig förtroende för organisationen. Men nu tycker ni tydligen att namnet har förlorat i aktualitet. "Yngre generationer känner överhuvudtaget inte till det", påstår ni. Nej, hur skulle de kunna göra det, om de inte är bekanta med nutidshistorien? Men den saken går knappast att avhjälpa genom att byta till ett nytt, för alla okänt namn. Tvärtom riskerar man att då förlora presumtivt stöd från tidigare sympatisörer.
 
Det skulle vara intressant att veta hur ni har kommit fram till det nya namnet. Min gissning är att ni anlitat någon reklambyrå. Där brukar man nämligen -- utan faktiska belägg -- anta att användning av engelska i stället för svenska har en statushöjande effekt som leder till ökad försäljning, framför allt till yngre, även i rent svenska sammanhang, där engelskan är onödig. Reklamföretagens kunder hävdar ofta att  de inte enbart riktar sig till människor med svenska som förstaspråk och förutsätter då att alla, oavsett bakgrund, kan engelska och tycker att det språket är bättre än alla andra. 
 
Utan att ha vetat exakt vad Civil Rights Defenders är, har jag vid några tillfällen stött er ekonomiskt; jag tyckte att ni verkade för en god sak. Men när jag nyligen började misstänka att det var scientologerna som låg bakom, beslöt jag mig för att kontrollera er närmare på nätet.
 
Jag vill ha svar på dessa frågor:
Är organisationen inte längre svensk?
Om den fortfarande är svensk, varför ska den då ha ett engelskt namn?
Varifrån kommer idén till det nya namnet?

Tills vidare låter jag bli att stödja er.
 
Vänliga hälsningar
Michaël Stenberg
Malmö
 
19/6 2010