När Expressen tidigare i år deklarerade att tidningen skulle ge läsarnas frågor ett eget utrymme i syfte att höja kvaliteten på journalistiken, passade jag på att ställa frågan om det inte nu var dags för ett gemensamt tidningsupprop för en anpassad svenska i medierna.
Med Expressens språkliga logik är det nämligen god svenska när chefredaktör Thomas Mattsson i ett inlägg på den egna bloggen använder det engelska begreppet ”broadcast-tv” istället för en svensk motsvarighet (”Bloggen om Expressen” 2010-07-01).
EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) är däremot av en annan uppfattning. Hon skriver att vi givetvis bör ”använda adekvata uttryck på svenska istället för engelska dito” i ett brevsvar med anledning av några frågor om språket i debattartikeln ”Carrie är en lysande feminist och kapitalist” (AB 2010-05-28).
Inte heller språkvården på DN tycks vara vad den borde vara. Björn Hedensjö, redaktionschef och nyhetschef på DN.se, bekräftar den bilden då han håller med mig i mina synpunkter på det språkliga innehållet i tre texter publicerade i tidningen den 30-31 maj i år.
I en av artiklarna, ”Hård träning, strikta regler och hemlängtan” (DN 2010-05-30) vinner engelskans ”coach” tränarkampen mot svenskans tränare med hela 15-1. Artikelförfattaren klarar därtill inte av att översätta ”Kwara Football Academy” till ”Kwaras fotbollsakademi” trots att Nigerias landslag får heta ’Superörnarna’ istället för ”The Super Eagles”. Dessutom hittar man rena stavfel som ”Mama” (med stor begynnelsebokstav i löpande text!) och ”gymet” i artikeln.
Björn Hedensjös förklaring till de språkliga felaktigheterna är stress och att DN är inne i en omorganisation av korrekturavdelningen.
Det mesta talar dessvärre även för att TT-språket inte är något annat än en papperstiger, det vill säga en samling vackra men tomma löften. Den direkta uppmaningen att ”skriv[a] på svenska!” borde inte kunna missförstås. Ändå skickar TT ut nyhetsartiklar med rubriker som ”All-time high för guldet” (TT 2010-06-21), ”HQ:s tradingsmäll 1,2 miljarder” (TT 2010-06-29) och ”FLASH: Flink släpps fri” (TT 2010-07-07).
Ola Karlsson, en företrädare för Språkrådet, kommenterar i ett brevsvar det faktum att Språkrådet har utsett de engelska orden ”glamping”, ”flashpacker” och” gypset” till månadens svenska nyord genom att säga att ”det är systemet vi ska värna – för att det blir enklare för alla om vi följer ett gemensamt system – inte de enskilda orden.”
Personligen anser jag att resonemanget är bakvänt; att skapa nya svenska ord genom att tillämpa svenska skrivregler på engelska direktlån kan inte vara god svenska. Detta motsägs dessutom av Språkrådets egna rekommendationer där det svenska ersättningsuttrycket för ”designa” anges vara formge, vilket följdriktigt också innebär att svenskans formgivning är att föredra framför engelskans ”design”.
Med tanke på att det redan nu går att hitta ord som skrivs med ett s i plural (som ”partners”, ”insiders” och ”kids”) och att allt fler ord skrivs utan dubbelteckning av konsonant (som shop och cup, vilka dessutom följer olika skrivregler i sina böjda former då det i bestämd form skrivs ”shoppen”, men ”cupen”). Vidare tycks det vara allt svårare för svenska medier att veta om vissa uttryck ska skrivas ihop eller särskrivas enligt svensk alternativt engelsk modell (”timeout”, ”time-out” eller ”time out”?). Är det kanske så att vi redan håller på att överge det gemensamma system som Ola Karlsson talar om?'
Mediernas syn på engelska ord och uttryck tycks i huvudsak vara att de oftare förblir engelska – och därmed också främmande uttryck, om de talas eller skrivs av andra nationaliteter än svenskar. Om engelskan däremot talas eller skrivs av svenskar verkar den mera sällan behöva översättas eller markeras med citattecken och blir då också i större utsträckning prov på ”nyskapande” svenska.
I artikeln ”Woods väljer barnen före golfen” (AB 2010-07-06) påstås det till exempel att den amerikanske golfaren Tiger Woods ska ha sagt ”- Jag ska träffa mina barn” när han i själva verket sade ’See my kids’ (”Icy in Ireland: Tiger Woods shows claws when facing personal questions at charity tournament”, Chicago Tribune 2010-07-06).
Däremot översätts inte engelskan i centerledaren Maud Olofssons direkta anföring i samma tidning och på samma dag: ”– Nej, det är sådant här som kallas dirty campaigning.” (”Maud ska inte bytas ut”, AB 2010-07-06).
Detta är även fallet i en intervju med den svenska fotomodellen Victoria Silvstedt, där hon bland annat uppges säga: ”– Jag har ju varit skild officially sen december så nu känner jag att jag liksom moved on. If it don’t kill you it make you stronger.” (”Nyskilda Victoria: Jag har moved on”, Aftonbladet Klick, 2010-06-19)
Expressens ledarredaktion utser Mona Sahlin (S) till veckans ”COMEBACK KID” (Exp 2010-07-11, s. 2).
Aftonbladets söndagsbilaga med utgivingsdatum 11-12 juli ståtar med rubriken ”Så festar bratsen i Båstad” på omslaget trots att artikeln i själva verket handlar om ”stekarnas” champagnefester under tennisveckan i Båstad. Ordet ”brats” nämns överhuvudtaget inte i texten. Ändå hävdar även Kristofer Forssblad Olsson, Söndags tf redaktör, i sin krönika ”Bratsen triggar mitt missbruk” (på sidan 4 i samma söndagsbilaga) att artikeln handlar om just ”brats”.
I inlägget ”Det är lätt att vara stolt över SvD.se” (publicerat på Svenska Dagbladets egen blogg den 11 juni 2010) utrycker Fredric Karén, chef för SvD.se, sin stolthet över bland annat tidningens ”liverapporteringar” och ”quizer” samtidigt som han väljer att varken översätta eller markera det engelska tävlingsnamn (”Schibsted Journalism Award”) och de priskategorier (”Best Innovative Entry” m.fl.) som förekommer i texten med citattecken.
SvD.se använder dock inte de engelska namnen på vare sig Oscarsgalan eller dess olika nomineringsklasser (”Prisvärd småskalighet”, SvD 2010-03- 07).
Det är därför uppenbart att Karén är av den åsikten att man inte måste vara lika bra på språkvård som på nyheter för att för att få kalla sig nyhetssajt.
Några andra talande exempel på det ovanstående är följande rubriker som alla har publicerats på SvD.se:s förstasida: ”Måste ha gjort en politisk makeover” (SvD 2010-07-04), ”Quick fix istället för sunt förnuft” (SvD 2010-07-05) och ”Coola soppor för varma dagar” (SvD 2010-07-13).
Låt oss till sist bara hoppas att svenska som språk inte redan har förlorat kampen mot mediernas språkliberalism, för om så är fallet kan oförmågan att uttrycka sig på svenska snart vara en ofrånkomlig realitet. '
Johan Svensson
Om artikelförfattaren
Jag är en 36-årig Umeåbo som under senare år har blivit alltmer irriterad över det växande antalet engelska ord i det svenska språket. Min uppfattning är engelska ord inte med automatik kan bli svenska bara för att engelska skrivs eller talas av svenskar.
Personligen anser jag att Svenska Akademiens ordlista förlorat sin trovärdighet som norm i formella språkliga frågor. Därtill är de engelska orden alltför många.
Som till exempel ”Holocaust” - den engelska (!) beteckningen för judarnas förintelse under andra världskriget. Engelska ord och deras svenska översättningar hör givetvis hemma i engelsk-svenska ordböcker, men inte i svenska ordlistor eller svenska ordböcker.
Det blir dessutom rent löjeväckande när SAOL vid vissa engelska ord anger att man hellre bör använda sig av angivna svenska ord (”bestseller” hänvisar exempelvis till ”bästsäljare” alternativt ”storsäljare”). Jag anser att det är ungefär lika meningsfullt som att ta in vanliga felstavningar med hänvisningar till de korrekta stavningarna; ”abbonnemang: skriv hellre abonnemang.”
Som en jämförelse kan nämnas att nyordet ”nyhetsdesk” i SAOL 13 får ungefär lika många träffar på svenska i Google som felstavningen ”abbonnemang” (21 100 respektive 15 100 träffar). Samtidigt ger ordet ”nyhetsredaktion”, vilket är den svenska översättningen av ”news desk”, 804 000 träffar vid motsvarande sökning.
Den vanliga felstavningen ”terass” ger hela 105 000 träffar och borde därför vara en het nyordskandidat som en alternativ stavning till ”terrass” (med 301 000 träffar) enligt samma bakomliggande tankegångar som innebär att ”dipp” och ”dejt” i SAOL även kan skrivas ”dip” och ”date”.
Min brevväxling med Mediespråkgruppens medlemmar (”När en medieoker språkvård får svenskan att gå förlorad i översättningen” och ”Myten om den goda mediesvenskan”) finns att läsa i något nedkortade versioner på Språkförsvarets hemsida.
Om debattartikeln och mediernas bemötande av densamma
SvD:s Brännpunkt tackar den 16 juni i år för en tidig version av min artikel och skriver att den inte var ointressant men att den känns malplacerad i SvD då jag hänvisar till språkfel och kritiserar framförallt Expressen men också DN.
Peter Ganneby, biträdande redaktör på DN Debatt, skriver i ett brevsvar daterat den 18 juni i år att han gärna skulle vilja publicera en uppdaterad version av min artikel efter Almedalsveckan 4-10 juli.
Bara timmar efter det att Ganneby i ett telefonsamtal den 5 juli 2010 bekräftat att DN Debatt fortfarande är intresserade av en publicering eftersom att ämnet är ”ständigt aktuellt”, väljer Bo G Andersson, chef och redaktör för DN Debatt, i ett nytt brevsvar att tacka nej med följande motivering: ”Av bland annat utrymmesskäl har vi tyvärr ingen möjlighet att publicera artikeln.”
Av den så kallade Öppenhetsrapporten från 8 juli 2010 framgår tydligt att DN Debatt inte är ett ’demokratiskt torg’ utan framför allt en debattscen för ”makthavare inom politik och övrigt samhällsliv”(s. 12).
I rapporten säger Bo G Andersson att artiklar skrivna av privatpersoner ”är och förblir nog en marginalföreteelse” (s 11). Endast tre ’privatpersoner’ har blivit publicerade på debattsidorna under den senaste tolvmånadersperioden. Författarnas avsaknad av fina titlar har i de fallen uppvägts av ”unika egna erfarenheter”.
Publiceringskriterier som ”fördjupningsvärde” och ”idémässigt innehåll” blir därför sällan något annat än tomma ord. Artiklarnas yttre utformning, det vill säga författarnas position i samhället, väger tyngre än sakligt innehåll.
Joel Holm, redaktör för Expressens ”Sidan 4 Debatt”, säger sig helst ”läsa smarta texter med ovanliga ståndpunkter skrivna av vanliga människor”. Däremot är det osäkert om han även gärna publicerar sådana texter. Holm har i varje fall inte ens tid att besvara de två förfrågningar som jag tillsänder honom den 6 och 7 juli i år med ett ”nej tack”.
Av Aftonbladets debattavdelning får jag den 8 juli ett autosvar där det framgår att de endast undantagsvis skickar personliga svar till enskilda skribenter. Debattredaktionen lovar dock att de läser allt inkommet material.
Mycket talar alltså för att statusvård är en icke-fråga för stora nyhetsmedier som Aftonbladet, DN, Expressen och Svenska Dagbladet. Vi kan därför med säkerhet förvänta oss alltfler engelska ord och uttryck i tidningarna framöver.
Det är till exempel inte helt säkert att vi får läsa om fler ”fotbolls-VM” än det i Sydafrika nyss avslutade mästerskapet. När nästa turnering arrangeras i Brasilien 2014 så är det inte helt otänkbart att tidningarna föredrar det engelska namnet ”FIFA World Cup” istället .
För det är tydligt att de engelska ordens elegans är så starkt bländande att inte ens svenska chefredaktörer, ledarskribenter eller ledande politiker i längden kan värja sig mot deras oemotståndliga skönhet.
En språklig kraschlandning närmar sig - eller har den kanske redan inträffat?
