Etermedierna har berättat om hur nationaldagen firades runt om i riket. Festtalarna avlöste varandra. Att vi skulle ”slå vakt” om än det ena, än det andra var den vanliga frasen.

Det enda värde som ingen vill ”slå vakt om” om var kulturarvet och dess viktigaste del, svenska språket. I varje fall hördes ingenting om detta. Inte ens på nationaldagen tycktes modersmålet vara något att räkna med!

Sedan länge visar larmrapporter från Språkrådet att vårt land som det enda i Europa undan för undan avhänder sig sitt eget modersmål. Engelskan får överta allt mer av undervisning och forskning.

Detsamma sker med diplomatin. Då Göran Persson 2004 skulle förhandla med den franske presidenten tänkte han göra det på engelska. Nej, sade Chirac. ASntingen skulle parterna tala var sitt modersmål; eller så fick alltsammans vara. Persson gav efter. Elyséepalatsets tolkar var strax på plats.

Har våra makthavare ingenting lärt av denna näsknäpp?

Nils Uthorn,
Uddevalla